Usch vilken soffpotatis jag blivit. Det slår mig då jag slår upp mina blå med en första tanke om att just denna dag ska jag ta upp mina promenader igen. I dag då det är svalare och lättare att andas.
Å andra sidan känns det jobbigt. Kanske blir det en annan känsla i morgon? Eller räcker det kanske med att se på alla andra som använder vår gata och joggar, cyklar, rider, promenerar, åker rullskidor, tävlingscyklar,
trial med samma fordon och de kommer från den anslutande skogen med flera. Jag njuter av att se på och av att vårt område är till glädje för så många.
Trevlig söndag!