Dagbok
Sagan som blir sann om man tror

Filippa springr omkring och knackar överallt runt sin pappa men hon får inget svar någonstans.
Han är djupt försjunken i sin tidning.
  -Vad gör du Filippa?
  -Hälsar på tomten och önskar mig saker. Ska jag önska något till dig pappa?
   -Jaså, jaha. Bara du inte rör TV:n.
Han lyssnar ju inte ! Hon tar hans tidning och lägger den i hans knä.
  -Pappa, säg vad du önskar dig!
  -Suck, öronproppar med TV-ljud.
Det ska bli tänker Lars och antecknar medan stänger öronen igen för nu behöver han ju inte höra mer.
Det skulle han inte ha gjort. Vad tror du händer?
JO, Pang och blomman ramlar ner på golvet. Pappa hoppar högt.
  -Men se godda då! Vilken attsingens smäll, säger Lars.
Filippa blir eld och lågor. Det måste ju vara tomten!
  -Snälla, ge pappa öronproppar.
Nils som är på väg ner i trappen ser alltsammans. Han tecknar åt sin kusin att komma till hallen för nu får det vara slut med tokigheter. Bara nu inte Claes sitter fast någonstans.
Det vet ju du och jag att han har.
Han sitter med snoken i kolan och tar spjärn med sina korta ben men kommer inte loss.
  -Tjohej du, näsan i blöt, säger Lars. Det finns bara en sak att göra.
  -Nej, gör det inte! Flaxa inte med örona.
Men det är för sent för de har redan börjat vifta och de går fortare och fortare.
Nils är en smart kille och ilar fram för att öppna ytterdörren vilket är klokt för då tror ju människorna att blåsten kommer utifrån.
Inne är det storm men Claes kommer i alla fall loss och flyger runt bland lussebullar och deg.
  Wow, titta jag flyger. Vad bra det är med en lång näsa. Man kan till exempel plocka bullar med den.
Mamma håller sig fast i kylskåpet, pappa i en dörr och barnen tar skydd under köksbordet då degen kommer farande och landar i huvudet på Lars.
  -Hoppsan, mitt i nyllet!
Nu har Nils fått nog och drar med sig kusinerna ut.

Pappa stänger dörren och allt blir tyst och stilla. Bullarna ligger där de ska och blomman i vardagrummet står åter på pallen. Konstigt!
Familjen kan svära på att allt blåste runt för en stund sedan.
Erik kommer ner. Han har inte märkt ett dugg.
  -Vad fåniga ni ser ut!
  -Tomten har varit här. Så det så!
  -Ja, du Filippa. Nu undrar jag om det inte är så i alla fall. Vi får se om han kommer på julafton.

På parkeringen står tre små nissar och tänker på sin Krontall.
  -Jul i bo, frid och ro
GOD JUL

Lina vill också önska något.
  -En ny jacka, helsäkert.
Claes skriver för fulla muggar.
  -Det var väl då attsingen vad de önskar sig hela tiden, men snälla är de förstås. Det skriver jag. Såja, äntligen kan ja smaka.
Han far ner i en kladdig gräddkola med sin långa snok och vad tror du händer?
Jo, som vanligt har han lagt den i blöt. Näsan alltså, och hur han drar så sitter han fast.
  -Ja men hjälp då! Sitter fast ju.
De andra två tomtarna har inte en aning om vad han har för sig där i kolan.
Nils är på övervåningen och där är det väldigt mörkt men det gör ju inget för han kan ju se allt.
Han hör musik och dataljud. Det är åtta-åringen Erik som spelar något tillsammans med kompisen. De två lintottarna är djupt inne i spelet som låter splisch, splasch, pang.
  -Jag önskar mig ett nytt dataspel, säger Erik. Ett som inte tjejer klarar av för då kommer syrranmonstret och vill lira.
Nils antecknar det sista också. Det var ju inte så snällt men brorsor gillar ju att retas.
Lars är i vardagsrummet och står bakom en hög pall med en blomma på.
Han har fällt ut sina öron för att höra allt som sägs.
Pappa sitter i sin fåtölj då han blir störd av Filippa som vill knacka överallt.
Tomten måste ju finnas någonstans där i huset

Den näsan är då alltid i vägen.
Lina hörde knacket:
  -Vad var det?
Det vet Filippa som blir jättelycklig och ler med hela ansiktet och letar ivrigt under bordet.
  -Det ÄR ju tomten. Hej på dig, ser du hur duktig jag är? Får jag många klappar nu? Jag vill inte mjuka, hör du det? Jag vill ha en docka som kan prutta.
Vilken tur att Claes är osynlig för ingen ska ju se honom före julafton men han ska minsann skriva upp vad de önskar sig till dess.
  -Få se nu, hon önskar sig en prutt, eller var det en docka. Jag skriver upp båda. Tänk vad bra det är med en lång näsa. Man kan till exempel hänga upp önskelistor på den men oj då, inte så nära. Jag blir ju vindögd ju.
Men nu kan han inte vänta en endste minut till. Det luktar ju så gott.
Han klättrar upp på en stol.
Filippa glömmer nu bort att baka. det kan ju mamma göra själv nu då tomten är i huset. nu måste hon knacka på av bara attsingen. Det finns ju mer saker att önska sig.
  -Jag ska önska till dig också mamma. Vad vill du ha?
Mamma svarar högt så det ska höras till pappa framför TV:n i vardagsrummet.
  -Önska en guldring åt mig.

Filippa bakar och bakar.
  -Nu när jag är så duktig så får jag väl många julklappar.
 - Kanske det lilla gumman men tänk på sagan. Tomten ser allt du gör. Luvan på sned, du vet.
Under bordet står den lilla nissen och lyssnar.
  -Precis vad jag gör det, säger han.
Det där med tomten ser allt ger Lina dåligt samvete.
  -Sa du allt?
  -Ja, allt.
  -Men, hur då då?
Det vet minsann hennes lillasyster.
  -Luva på sned och jul i bo och ro. Visst mamma?
  -Ja, han kan vara hur och när som helst.
Lina ser undrande ut för det där kan väl ändå inte vara sant.Hon smyger till sig ännu en kola.
Det ser Claes och kan inte vänta en minut till.
  -Vad är det för gott hon smaskar på?
Nu undrar Filippa en sak:
  -Varför kan vi inte höra honom?
  -Han kanske svarar om du knackar.
Det måste hon ju prova. Hon hoppar raskt ner på golvet och springer fram till bordet.
  -Jul i bo. Knack, knack. Är du där, tomtegubbe?
Lina dinglar samtidigt till med sitt ben igen och vad tror du att hon träffar med foten.
Jo, Claes näsa förstås och den far upp och knackar på bordets undersida.
  -Oj då, vilken smäll alltså, stönar han.

Det är julstök i köket och mamma och filippa bakar lussekatter och kokar gräddkola på samm gång.
Båda har sjalett på huvudet och förkläden för att inte smutsa ner sig.
  -Du är duktig på att äta deg Filippa, säger mamma.
  -Ja, jag kan hjälpa dig jättemycket. Visst?
Claes blir lycklig av den goda doften.
  -Vad kan det vara för smaskigt?
Vid bordet sitter stora syster Lina som är 12 år. Hon skriver i sin bok. Det är inte så lätt att koncentrera sig mitt i allt stök men hon är ju van.
Den osynliga tomten med näsan ser på henne och tycker att hon är en söt flicka.
Det långa ljusa håret är uppsatt i en hästsvans och hon dinglar med benen under bordet precis som alla 12-åringar gör då de försöker sitta stilla.
Titta själv på dina större syskon så får du se.
Framför Lina ligger en plåt full av den goda gräddkolan som inte stelnat ännu men hon känner på en i smyg.
Mamma ser visst allting.
  -Lina, du äter väl inte av kolan?
Claes närmar sig nyfiket.
  -Måste nog smaka.

Nils tecknar till att Lars att öppna öronen. Han ska ju lyssna efter önskemål om julklappar.
Claes med näsan är på väg till köket där det doftar så gott.
  -Wow, men tjena, GODIS. Här stannar jag. Hejsan!
  -Hallå, viskar Nils. Har du papper och penna.
Claes känner den goda doften och blir lycklig.
Vad kan det vara som luktar så gott i pipnäsan? Säkert är det något jättesmaskigt. Han blir väldigt nyfiken.

Huset är fullt av ljud.
I vardagsrummet försöker pappa höra nyheterna och skruvar upp volymen, i köket stökar mamma och Filippa och på övervåningen hörs rockmusik och dataspelet.
  -Jag trodde de skulle ha fredagsmys, säger Lars. Inte sånt här oväsen men tänk vad bra det är att ha stora öron. Man kan till exempel stänga dem då man inte vill höra. Ja, så kan man göra.

Ja, nästan i alla fall för där är så fullt med skor i långa rader och de får se upp så att de inte ramlar omkull.
Allt blir så stort för dem som är så små och de snubblar på foten till en byrå som är jättestor.
Det måste bli lite ordning tycker Nils.
  -Du Claes går till köket. Det ligger till höger här, alltså åt samma håll som du har hälsahanden. Hittar du?
  -Lätt som en plätt. Tjosan vad det luktar gott där inne, undrar just vad de har för smaskigt där.
  -Snälla, lägg inte näsan i blöt igen, ber Nils som blir oroad.
Man vet ju aldrig vad den näsan kan fastna i och inte Lars öron heller så som de fladdrar omkring och blåser överallt men nu måste de arbeta.
  -Du Lars går till vardagsrummet och lyssnar så stäng inte örona men håll dem stilla.Jag går till övervåningen. Skynda på! Tomtefar väntar på listorna.
 

  -Bra gjort, säger Nils. Nu måste vi fara till människorna.
De samlar sig åter i en ring och tänker på familjen Svensson som bor i ett radhus inne i staden. Där bor en lten tjej som heter Filippa.
  -Men stopp, ropar Lars. Vi har glömt att lägga luvorna på sned. Det måste vi, annars kan de se oss.
Så säger de magiska orden igen.
  -Jul i bo, frid och ro.
Vips, så står de inne familjen Svenssons hall och eftersom de inte syns kan de gå var de vill.

Nu får det vara nog, tycker Nils och ger tecken till Lars som genast börjar vifta med sina kastrullock till öron.
Det är bara de som kan hjälpa Claes som sitter fast med näsan i vättens hand.
Lars börjar försiktigt men ökar sedan farten och det går fortare och ännu fortare och blir till storm i hela skogen.
Alla djuren håller sig fast i träden och kramar den hårt. Till sist tappar Viktor greppet och blåser bort medan Claes masserar sin ömma pip.
  -Skönt. Viktor kan känna sig blåst ju.

I samma stund rasar korven rakt ned i lingonriset och Claes söker förtvivlat med sin näsa efter godbiten.
  -Måste du alltid lägga näsan i blöt?
Claes har inte tid att svara utan pickar vidare i riset efter korven.
  -Tysta, viskar Lars. Jag hör något!
Han viftar lite försiktigt med sina öron då Claes ilvrålar.
  -Aj, aj, vad är det som håller mig fast?
Upp ur lingonriset dyker den elaka vätten Viktor och du kan ju ana vad han håller i sin hand. Jo, Claes näsa.
  -Ha ha, vilken pip han har den där, tala om de magiska orden för mig, skrattar han rått för det gör han alltid då han får vara elak. 
  -Det får du aldrig veta, ryter Nils

  -Jo hej du! Redan fikatime, säger Nils. Ja, ja det är väl lika så bra annars får vi ingen ro utan bara tjat om mat.
De bestämmer sig för en förflyttning till bäcken, ställer sig i en ring och håller varandras händer.
Det är ju så med små tomtenissar att de behöver bara tänka på platsen de vill till och sedan säga de magiska orden.
  -Jul i bo, frid och ro, säger de i kör.
Vips så står de på en sten intll den lilla bäcken och nu kan Claes inte vänta en sekund till för han måste bara få se vad som finns i korgen.
Han släpper ner den från näsan och dyker genast ner i den med sin långa kran.
Där finns både gröt och smörgåsar och då han lyfter på huvudet sitter det något på nästippen.
  -Men se goddag då, säger Lars. Där sitter en prickigkorv.
  -Ja, tänk vad bra det är med en lång näsa. Man kan ju till exempel hänga korv på den.

Claes har en alldeles förskräckligt lång näsa. Den är röd och står ut precis som en pinne men den är väldigt bra att ha, tycker han.
  -Man kan till exempel hänga matsäckskorgen på den, säger han.
Visst, allting skulle vara bra om han bara kan låta bli att lägga den i blöt. Näsan alltså! Han är så in i attans nyfiken och ska undersöka allting.

Lars har så förfärligt stora öron. Ja, så stora som tallrikar men han kan höra allt som sker på långt håll.
Dessutom kan vifta så hårt med dem att djuren i skogen tar skydd för de tror att det är storm
  -Mycket ska man höra innan örona ramlar av, säger han.
Ibland stänger han dem och då blir de som grytlock och täpper till så han inte hör någonting.

Claes är som alltid väldigt hungrig och vill undersöka vad som luktar så gott i korgen.
  -Ojsan, det luktar korv och mackor. Lattjo godis alltså!

Vägen är lång och där finns massor med faror som till exempel vättar, troll och massor med vilda djur.
Elakast av dem alla är vätten Viktor. Han älskar att skrämmas och kan därför dyka upp precis var som helst och direkt  från ingenstans.
Det han mest av allt här i världen vill veta är de magiska orden för de vore bra att ha tycker han. Då kunde han bege sig till människorna och skrämma dem också.
Nissarna behöver egentligen inte vara rädda för faror för de kan ju bara säga orden, tänka på en plats och förflytta sig för vips så är de där..
  -Jul i bo, frid och ro.
Tänk så praktiskt.

Jo, han menar ju förstås att det alltid händer olyckor med den långa näsan och de stora öronen.
Nissarna lovar att göra som de blir tillsagda och beger sig till tomteverkstaden medan tomtemor packar deras matsäckskorg.
Där nere jobbas det minsann.
En nisse tar emot rörposten som kommer från tomtefar.
  -Jaha, Lisa önskar sig ett dockskåp. Det ska hon få!  Jag ska hämta ett och ställa på rullbandet.
På det kommer leksakerna i långa rader och i änden står klappnissarna som gör fina paket med färggranna snören.
Alla jobbar så hårt att de nästan inte hinner säga adjö till de tre kusinerna som nu får matsäcken och beger sig ut i skogen för att förflytta sig till människorna.

Sedan serverar mor de goda kakorna och läsken på soffbordet i vardagsrummet medan tontefar gungande i sin stol förmanar dem ordentligt.
  -Ni ska bege er till människorna och lyssna på vad barnen önskar sig men ni får på inga villkors vis störa dom eller visa er! Är det uppfattat?
De tra kusinerna nickar artigt och det betyder att de förstått.
  -Glöm inte att lägga luvorna på sned och ni får inte lägga näsan i blöt eller vifta med örona.Kom ihåg det!
Vad menar han med det undrar du?
I morgon fär du veta.

Tomtefar ler stort då de kommer.
  -Jag skriver vad jag har bestämt att barnen ska få i julklapp. den här pojken ska få en brandbil för det har han önskat sig.
Han stoppar brevet i ett rör och sänder ner den till verkstaden genom en lucka i väggen.
  -Tomtemor, ropar han glatt. Kan du komma hit med tomtebrus och kakor till oss. Vi ska prata länge.
Det är så mysigt att krypa i tomtefars knä för han är så god och rund och det långa skägget kittlar så skönt då de lutar sig mot den röda jackan.

Tro det eller ej, men Tomtefar högst upp i Krontallen har kallat Nils med kusinerna Claes och Lars till en träff. Han vill att de ska besöka människobarnen för han vill veta vad de önskar sig.
Alla barn ska ha klappar, tycker ju han för det finns ju inga elaka barn. Bara en och annan dum vuxen.
Han sitter vid sitt skrivbord och läser önskelistor ur den stora postsäcken då nissarna kommer in. I handen håller han en lång gåsfjäder som han doppar i bläckburken gång på gång.
  -Hej gammelfar, vad gör du, frågar Nils.

Filippa ler stort och smakar på orden.
  -Jul i bo, frid och ro. Vad fint. Hur ser det ut hemma hos Nils?
  -De har tre rum och kök.
  -Vad pytte!
  -Ja, men de är ju så små och tar ingen stor plats.
I det stora köket samlas alla tio  barnen för att äta gröten som tomtemor kokar på vedspisen i en gryta. De älskar gröt.
Usch, tänker Filippa. Sådan mat är inte mat.
  -Det gör inte jag, bara om jag får julmust till.
I sovrummen har de sina våningssängar men de får inte sova länge på morgonen för de ska jobba i verkstaden. Alla utom Lisa som bara är bäbis.
Men efter maten har de tid för bus och lek. De leker Hej tomtegubbar och dansar till de ramlar omkull av trötthet.
Sedan sover de natten lång.
  -Vilken bra saga mamma. Är den på riktigt?
  -Ja, så länge man tror på den. Nu ska vi ha fredagsmys.

De vet inte att det händer någonting i den djupa skogen, i den höga krontallen.
Finns den på riktigt?

Mamma kramas så där gott som bara hon kan och säger:
  -Tomtarna jobbar jättehårt med att göra klappar till alla barn för gammeltomten säger att det inte finns elaka barn. Bara en och annan dum vuxen. Alla barn ska ha julklapp på julafton.
Han bor allra högst upp i trädet med alla sina renar och där i från kan han snabbt flyga i väg med alla paketen.
Filippa ser undrande på sin mamma.
  -Det går ju inte.
  -Vad är det som inte går?
  -Sa du inte att verkstaden ligger längst ner i tallen.
  -Jo, det sa jag men det finns en hiss förstås och med den sänder nissarna upp alla färdiga klappar till gammelfar och släden.
Själva säger de bara de magiska orden och vips så är de där.
  -Säg dem då, snälla. Jag lovar att inget säga.
  -Okey, Jul i bo, frid och ro. Det är de hemliga magiska orden.


  -Vad är det för knäppa ord då?
  -Snart får du veta. Det är bra att de finns för annars kan vättarna och trollen hitta deras hus.
Nu blir Filippa harmsen.
  -Jag är inte rädd för dom för jag är både stor och stark. Så det så!
  -Vätten får ju inte veta orden för då kan han gå in i verkstaden och stjäla barnens klappar.
  -Det ska han låta bli! Jag vill ha min docka!

 

  -Vi letar sedan. Kom hit igen så ska du få veta hur Nils och hans kusiner bor.
  -Okey, vad heter de där knäppa kusinerna då?
  -De heter claes och Lars och de bor tillsammans med alla tomtarna i den ståtliga Krontallen djupt inne i skogen. Ja, så djupt att inga människor finns där.
Utifrån ser den ut som en helt vanlig tall och man kan inte tro att kvisthålen på stammen egentligen är deras fönster.
Där bor alla tomtarna precis som i ett höghus och alla familjer har var sin lägenhet.
Vad spännande det låter, säger Filippa och ser bedjande upp i sin mors ögon.
  -Snälla, kan vi inte gå dit och hälsa på?
  -Går nog inte att hitta rätt träd. Där finns ju så många och så måste man kunna de magiska orden.

Då tomtarna vill arbeta ostört använder de luvan och säger de magiska orden.
Dem vill Filippa höra nu.
  -Snälla mamma, säg dem till mig. Jag ska inte berätta för någon.
  -Nej, inte riktigt än. Måste tala om de andra nissarna först.
Oh, vad jobbigt det är tycker Filippa och suckar tungt.
  -Vill inte vänta längre, så det så.
  -Nils har två kusiner och tillsammans med dem ska han besöka människorna för gammeltomten vill veta hur de har det och vad de önskar sig i julklapp.
Nu blir det fart i springbenen, hon måste hitta sin lista.
  -Jg vill ha en docka som kan prutta, prata och kissa. Var är listan?

Nu skrattar Filippa ännu mer för mamma är ju för tokig.
De har så roligt att de glömmer sagan en stund. De måste ju skratta färdigt.
  -okey, mamma fortsätt. Hur är han klädd?
  -Som en tomtenisse förstås. I en röd tröja och gröna byxor, men jag har ju glömt att berätta det ALLRA MÄRKVÄRDIGASTE.
  -Vad är det? Säg det nu!
  -Det är luvan! Den kan göra honom osynlig.
  -Kan den? Hur då? Så här?
Filippa lämnar ivrigt mors knä och springer i hast för att hämta sin mössa från byrån i hallen. Hon trär den snabbt på huvudet och rusar tillbaka till köket.
  -Syns jag? Är jag osynlig nu?
  -Nej, det hjälper inte ett dugg men tomtarna kan finnas här utan att vi ser dem.
  -Nähä du?
  -Jo, det är sant! De lägger sina luvor på sned och det tycker Nils är så in i vassen bra för ibland vill de inte synas. Till exempel då de ska lyssna på vad barnen önskar sig i julklapp.

Det låter konstigt! Filippas hår är ju också rufsigt ibland.
  -Hur kan man se det?
  -Jo, i hans röda hår finns massor av tovar för han vill aldrig kamma sig utan skriker högt då mor försöker. Han ilar iväg och gömmer sig i någon mörk vrå till dess kusten är klar.
Det där känner Filippa igen och skrattar gott.
  -Ha, så gör ju jag med.
  -Ja, det är väl ett underligt sammanträffande, ler mamma. Han är inte heller rädd för mörkret.
  -Nähä, det är inte jag heller. Jag är inte rädd för någonting, så det så.
Mamma fortsätter att berätta:
  -Inte är jag rädd för kolsvartet, säger Nils. Mörkräddet är inget att vara rädd för.
Det behöver han inte vara heller för hans blå strålande ögon lyser så starkt att han kan se allt, även i mörkret.
  -Vad coolt! Hur ser han ut?
  -Den lilla näsan pekar upp och läpparna är jättestora men det blir ju så då man envisas med att ösa in gröten med för stor slev.
Det låter ju jätteknasigt, tycker Filippa och skrattar så det rycker i magen.
  -ja, äthålet är ju så stort, säger han. En sked räcker inte ett dugg.



  -Ja, jag lovar, nickar Filippa. Hedersord!
Hon ser in i sin mammas bruna ögon. Mamma är fin i sitt mörka hår och hon luktar gott.
  -Jag känner tomten och hans familj och de har mycket att göra före jul.
Den jag känner bäst är en liten Nisse. Han heter Nils tomte och är mycket liten, ja så liten att om han står på golvet i ditt rum så når han inte upp till sängen en gång. Om han inte trollar sig dit förstås.
  -Kan han det? Hur gör han då?
  -Det får du snart veta. Nils är mycket snäll och alltid glad och busig.Det kan man se på hans kalufs.

Längtar du till julafton?

Det gör den blonda och söta Filippa också men hon tycker att det dröjer så länge.
  -Mamma, varför kommer han inte snart?
Filippa är stor. Hon har fyllt 6 år och vill bestämma själv och nu vill hon bestämma att han ska komma nu genast. Hon kan inte vänta längre för det killar och sprattlar inuti så mycket hela tiden.
Mamma står i köket oc stryker då hon blir avbruten.
  -Lilla gumman,det tar tid för honom att göra alla klappar.
  -Hur lång är en tid?
  -Vet inte så noga, men att han kommer på julafton kan jag kanske lova.
Filippa funderar en stund för det låter som så länge.
  -Kommer han inte förrän nästa år?
Mamma ler då hon ser på sin flicka som för dagen är klädd i grå thights och en rosa blus. Hon sätter sig på en köksstol och tar upp Filippa i sitt knä.
  -Jag ska berätta något för dig, men det är hemligt så du får inte säga det till någon. Lova det!

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

05.02 | 22:04

Ja, har vari med om liknande beteende... hade skr ivi att ja hade för mycket pengar med mig... fick diskutera en hel del.... De är inte så kul att möta..

...
05.10 | 10:20

Min bästa vän i hela mitt liv är en lesbisk, när vi var sjutton, hade vi ett hemligt relationer som strikt emotionellt.
Efter mycket nonsens och 3 år av att inte prata med varandra. Jag är gift (till en man) och hon har fortfarande samma känslor för mig s

...
04.06 | 06:39

🌹sänder så många kryapådigkramar som går att finna🌹

...
10.09 | 19:49

Så kul att få följa er på er resa in the big🍏
Kram på er

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS