Ruth

Livet som änka

Jag var änka och barnlös men åren gick vidare utan andra mankemang. Kondiset blomstrade och Dagny fanns kvar i mitt liv och näringen där hon ingick som delägare. Vi var nu trettio båda två men i samma skede som frukten i äppelträdet i min trädgård. Det vill säga inte riktigt mogna ännu.

Carusans sång hördes fortfarande på stadens gator. Inte konstigt alls då den tillhörde leveranserna 

Ibland ville vi så klart roa oss och gick på dans fast vi inte var så bra på den aktiviteten. För det mesta satt vi på den så kallade hönshyllan och såg på de dansande paren som struttade omkring.

Dagny trodde att att de var rädda för att jag skulle sjunga mitt i dansens virvlar.Dansbanden var ju så himla bra. Dumheter! Av tidigare erfarenheter orkade de inte dra runt ett kylskåp på golvet.Det gjorde ingenting! Vi hade ju även andra intressen förutom att visa vår patos för rättvisa i livet.

Vi gillade växter och odlade i min trädgård. Där fanns alla varianter av arter utom en sort som vi inhandlade. Dock inte utan missförstånd.

- Vi vill ha en Clitoris, sa Dagny.

Då expediten hämtat sig så fick vi vår Clematis.

 

 

 

Ingen lycka varar för evigt

Vi njöt av livet Anders och jag under vissa inslag av modern. Det var ju inte konstigt alls ansåg jag men mina retsamma morbröder undrade om hon sov emellan oss? Något var det tvunget att bero på då inga barn kom till världen.

Men säg den lycka som varar för evigt.Mor lämnade oss och for till de sälla jaktmarkerna och strax efter blev jag en barnlös änka.

Allt var precis som vanligt och vi fick besök av gamla moster från skogen som prompt ville grilla.

 -Har du körv, jag har glöön, utropade hon glatt.

Det hade ju vi inte så Anders for iväg i min lilla bil till lanthandeln i byn ock kom aldrig tillbaka.

Älgen han krockade med överlevde inte heller. Det blev ofattbart tomt och sorgen skakade min kropp. Jag var ensam och trodde att även mitt liv var slut. Vilket det inte var.

Jag strävade vidare fast besluten att fortsätta leva. 

 

 

Äktenskap

Så var vi man och hustru med många goda råd i bagaget. Inte minst sådana som handlade om sex och samlevnad. Mina morbröder berättade mer än gärna om hur det gick till då jag skapades vilket de inte gärna kunde veta något om. De påstod att min korta och snustorre far stod på en pall och då han var klar sparkade mor undan den. Konstigt, ja mycket!

Vi bosatte oss i en mindre villa i utkanten av staden med två rum och kök som tillhört en släkting till Anders far och min mor var snar att berätta för våra kunder att jag bodde i ett slott vilket inte var sant. Det gjorde där emot herr och fru von Knorring som var våra grannar och det var ju lika fint.Ibland anlitade de Carusan som underhållning men delade ut öronproppar till gästerna innan.Inte konstigt alls med tanke på mina begåvade höga toner. De ägde ett mejeri och tillverkade ost som lagrades i en lada. Dock var de väldigt  märkvärdiga och såg ner på sina arbetare vilket störde vårt rättspatos. I alla fall mitt och då de skulle lasta varorna för leverans upptäckte de ett stort råttbett på varje ost. Von Knorre hade uttryckt en misstanke om att den råttan kan ha varit tvåbent.

Livet fortsatte och jag for med min bil in till kondiset varje dag.Holyhoo så bra det gick och jag sjöng hela vägen till banken med dagskassan.

Åren gick och inga barn blev gjorda.

 

Det blev bröllop på lördag på lördag

Jo, det blev en fest som hette duga. Det fick ju inte se snålt ut.Underhållning av en violinist med stråken i gästernas öron och en meny bestående av tre rätter och svagdricka. Det senare gillades ju inte av alla och alldeles särskilt inte av mina morbröder som mer än gärna önskade sig starkare drycker men det gick ju att lösa med medhavda sådana i bilarnas bagage.

Det var heller inte svårt att locka med brudgummens manliga gäster till parkeringen. De tog tacksamt emot erbjudandet. Mor såg undrande på då gästerna försvann ut och gick efter.

- Håll i hatten gubbar, sa en av mina morbröder. För nu blåser den av!
Mor ville skylla allt på sin äldsta bror som ju var en spjuver som var kär i flaskan och frågade efter honom men fick till svar att han var ryggsjuk men hade bara knäppt ihop västen med gylfen.

Bondhumor men succé i sällskapet som skrattade högljutt och fortsatte vitsa till mors förskräckelse.

- Vet ni sa en, brudens krona tillhör kyrkan men det hade väl räckt med 50 öre. Fint ska det vara fast trasorna hänger.

Mor gav upp och lät dem ta med sig flaskorna in. Det skulle ju bli dans till musik av trattgrammofnen till allas glädje.

Talen till kaffet ärade brudparet som kära bara hade ögon för varandra och ignorerade ironin om sex och samlevnad. Det var ju inget konstigt alls!

Moster reste sig för att säga att festen var bra och att köttbullarna var goa.

Festen avslutades med att mor skulle fotografera hela sällskapet med en lånad kamera Men råkade vända linsen åt fel håll och fick blixten i ögonen.

- oj, sa hon. Är det åskväder?

 

Bröllop

Det skulle inte se snålt ut, menade mor och bokade ett värdshus på landet. De kunde bjuda på tre rätters meny och musik därtill. Dryckjom var dumheter enligt henne men det skulle finnas gott om svagdricka så ingen skulle gå törstig. 
Anders släkt var stor med idel fina människor. Där var läkare, advokater och professorer med stiliga hemmafruar. Med andra ord så var skillnaden stor mellan folk och bönder samt en och annan kondisägare men mor såg en chans att klättra upp på statusstegen.

I den halvfulla kyrkan stod vi framför prästen för att säga ja till varandra då en mycket frustrerad moder ville vara med i leken. Innan jag hann säga det bevingade ordet hördes en skarp röst från första raden:
- Ja, säg jaaa för Farao! Inget konstigt alls!

- Nej, sa jag. Inget konstigt alls.Jaaaa!

 

Möhippa

Så hände det sig att de skickade ut mig till torget för att inhandla potatis till middagen. Efteråt förstod jag att de ville bli av med mig medan de förberedde för den stora festen då inget skulle sparas. Det var ju inte var dag som den enda dottern skulle bli läkarfru. I vilket fall som helst få en svärfar som ägde titeln doktor. De fina damerna skulle bli gröna av avund om de kom. 
På torget fann jag snart potatisståndet och frågade om de sålde knölar men hon hade bara en och han var inte till salu.

Nåväl, jag fick min potatis och vandrade hemåt igen och väl framme mötte mig mostrar och morbröder och Dagny. De klädde mig i mitt gamla trånga Lucialinne och tillika krona på huvudet.

Det skulle bliven sjusärdeles möhippa menade mor trots att de fina damerna inte kom. Buffén var dukad och festen kunde börja. Om det var en sådan!

En morbror suckade och föreslog att vi skulle gå ut på stadens gator med mön för att sälja kyssar men å andra sidan skulle det nog inte bli någon lönande affär. Egentligen önskade han nog ta ett glas någonstans. Dumheter ansåg mor om det förslaget och rös av bara tanken. Det fick inte bli någon promenad till Carusan kondis. Hon kunde ju bli utskämd.

Han suckade igen och frågade om jag hade hört talas om Kamasutra!

 

Moster från skogen kom plötsligt och oväntat på nytt besök. Inte konstigt alls egentligen. Det hade ju hänt förr.

Till saken hör att mor konspirerade med henne om min möhippa.Själv hade jag ingen aning men jag hörde en del konstiga samtal dem emellan.

Mor förmanade henne att ta sig ett bad men stötte omgående på patrull för moster ansåg att det var livsfarligt eller man kunde åtminstone bli sjuk. 

De hade kryptiska samtal om inköp och inbjudningar. Tissel och tassel och jag förstod ingenting.

Fint skulle det vara fast trasorna hängde och jag hörde något om stadens fina damer..Det skulle bli en hippa som hette duga för gott om väninnor var det ju ont om.

Dryckjom visade det sig vara frånvarande för mor var rädd för att få visa " legimitation ". Platsen var vårt kondis och Dagny skulle bli servitris med förkläde och hätta.

Jo det var en hippa det!

Möhippa på gång

Mor var eld och lågor i tanken av att dottern skulle gifta sig med en läkarson var överväldigande. Kanske skulle hon nu bli respekterad i Lottakåren bland de fina socitetsdamerna. 
Det gällde att smida medan järnet varmt så det fanns ingen tid att spilla för planering och inbjudnngar. Som vanligt tog hon ledningen och regiserade ett storslaget bröllop som förutom de båda släkterna innehöll de fina damerna i staden med sina respektive.

Ett problem uppstod emellertid med möhippan.Till detta evenemang fordrades ju väninnor och mina var inte tillgängliga. Ingen förutom Dagny. Men vad då, inget konstigt alls. Det var bara att dra ihop några käringar och moster från skogen brukade ha fina ide'er.

Sagt och gjort! Och det fick bli därefter. Det tisslades och tasslades och blev alldeles tyst då jag kom in i rummet.

Herre jösses! Vad tänkte de på?

 

Äntligen skulle det ske! Jag var bjuden på date av Anders Och vi skulle äta på restaurant minsann.

Efter mors förmaningar om hur det skulle gå till så satt jag där med mitt hjärtas prins och väntade på maten. Helst hade hon velat vara med men blev inte inbjuden. 
Det var debut för mig som aldrig varit på krogen och inte smakat en droppe men plötsligt satt jag där och det var inget konstigt alls. Anders såg mig djupt i ögonen och vi skålade med rödvin i glasen som smakade så bra att jag blev allt gladare. 
Plötsligt satt han på golvet framför mina fötter vilket fick mig att skratta högljutt. Han såg för dråplig ut.

- Vill du, frågade han.

-Visst, ta in en flaska till, nej ta två! Vad de glyser! Res på dig om du kan. Var är maten, här får en inte va hungrig.

Älskade Ruth, vill du bli min fru? Det sista stönade han fram då det kändes ganska hopplöst att fria till en fröken som asgarvade honom mitt i nyllet.

Visst för tusan! Hojtade jag som inte förstod stundens allvar. Han ville gifta sig med mig! Inget konstigt alls! Och det var inga dumheter!

Så var det klart, vi var förlovade.

 

Del 32 Mr Morris och Carusan

Jag var lycklig vilket inte var konstigt alls.Den lilla bilen var min även om den var aningen för trång för min ståtliga lekamen och jag skulle på träff med Anders en gång till utan mors snokande.

Mr Morris med sin högtalare på taket var ständigt beredd för mig och bak leveranserna  Och så klart kände jag för sång där vi for iväg tillsammans likt ett gammalt gift par med bagaget fullt av godsaker. Jag tog i för full hals i en serenad vars like aldrig funnits Med en påhittad text som berättade allt om kärlekens fröjder och att kyssas med öppen mun.

Att högtalaren var på kunde ju inte jag veta, i så fall hade det nog blivit violen ifrån Flen.

Hon var ju mera jag även om ingen höll med.

Dumheter men jag skulle träffa Anders och åter få en kyss. Kanske fick jag en ring?

Del 31 Kärlekens vibbar

Som sagt så skulle jag satsa på Anders med mors välsignelse vilket inte gav något som helst invändande från mig. Inte från honom heller tror jag. För mig var han den vackraste och finaste av dem alla och där stod han som en riddare utan både rustning och häst men med en tårtbeställning till sin far. Bakom ryggen hade han en rosenbukett som han överlämnade till mig med ett grattis till körkortet. Ryktet spreds fort. Han erbjöd oss sin fars gamla Morris för leveranserna i fortsättningen.

Sången av Carusan skulle lösa sig om man monterade en megafon på taket. Det skulle bli som en radiobil Och sången skulle höras vida omkring.

Han bad om en ny dejt och mor som inte kunde hålla sig utropade ett ivrigt JAAA.

Del 30 skruttfik

Flickan bakom disken såg undrande ut men vadå? En oskuld hade väl rätt att säga fel? Inte konstigt alls. Med ett ryck i min arm hörde jag min mor uttrycka ett "äsch, dumheter". 

Hon drog mig ut där ifrån med orden "skruttfik" vilket var det starkaste hon kunde förmå sig till och varför firade vi inte i vårt eget fina konditori där det fanns riktigt goda samlag.. eller semlor som jag själv hade bakat. Dumheter var precis vad det var.

Medan Dagny skötte servicen fikade vi i vårt eget aningsrika konditori.

Kunder kom och gick och mor skröt om mig inför dem alla. Körkort, vilken grej! Vi skulle skaffa en bil att leverera med!

Det var stort men några klagade på att den berömda Carusans röst inte skulle höras medan andra sa att det var en välsignelse. Så klart menade de min sång som alla älskade.

Dörren öppnades och in kom en stilig ung man. Mitt hjärta for upp till strupen för det var ju Anders! Mitt livs kärlek stod där och såg på mig med ömma ögon.

Han hade hört ryktet om att jag önskat en tjänst på fel ställe för sådana kan man väl inte få på ett kondis? 

Hans leende fick mig att smälta bort från både mor och Carusans konditori medan hon försökte att nå mig med en blick som sa att jag skulle sköta mina kort väl. Ett bröllop med hans fina familj vore något att berätta om.

Han skulle köpa en tårta till sin far och frågade om dekunde få de levererad av den kända Carusan? Så klart skulle han få det med sång och allt.

Detta var början på vårt sagolika förhållande.

 

Del 29 Fika med dopp

Tänk så fint det var av dem att fira mitt körkort med blommor, sa mor men hon undrade samtidigt  om de gjorde så till alla? De svarade att dottern var deras bästa elev som klarat kortet till slut.

Stolt bestämde mor att vi skulle inta kaffe med dopp på konditori för att fira. Kanske, tänkte hon var det läge att tala om att barn kommer till genom samlag och inget annat men det var svårt att tänka ut hur. Samtalet startade med en fråga om jag mindes bramaputra och plötsligt blev allt solklart. Insynen gav mig klarhet och den fyllde även mitt huvud.

I konditoriet var vi sugna på var sin semla och jag beställde två samlag! Det kunde ha varit värre. Jag kunde ha beställt en N-boll.

 

 

 

Del 28 Bilskola

Efter att mor fått veta lite mer om min kärlek Anders, dvs hans föräldrars status. Ordet läkarson angav en status värd att berätta om. De fina damerna i staden kunde inte ha en bättre sådan.

Det vore en måg som hette duga! 

Nu var det bara för mig att få honom till altaret.Vad han själv ville var inte relevant för vem kunde tacka nej till hennes drömgemål till dotter. Först skulle jag bli en av de få kvinnor som tog körkort. Inte illa det heller!

Sagt och gjort! Jag var den bästa eleven de någonsin haft under en så lång utbildning. Jag lärde mig mest av alla men det var svårt att lära sig parkera vilket jag fick träna mycket på. Kanske var det så att det var lärarens fel. Han verkade en aning nervös i wolkvagnens passagerarsäte.

Svårast var att backa ut från platsen och då jag var aktsam och försiktig så blev det mycket fram och tillbaka. Så mycket att han stönade fram att han borde ha tagit med en kaffekorg.

Det hade ju smakat gott under den ansträngningen att akta de övriga fordonen.

Som sagt så var jag deras bästa elev någonsin vilket de ville belöna mig för. De kontaktade mor som skulle gå med mig och få blomster. De var så glada att jag äntligen var klar.

Del 27 Hemresa

Innan hemresan stod vi på balkongen för att njuta av utsikten en sista gång. Nedanför stod två ynglingar som hälsade oss med ett finger och ropade "shit on you". Tänk vad trevliga de är här menade mor och svarade friskt leende med ett "shit on you to". Helt i sin ordning enligt mig för hälsade de på oss så var vi hågade att hälsa tillbaka. Artighet är ju en dygd för Carusan.

Då vi intagit våra platser på planet med lite hjälp i förvirringen började mor äntligen tala om Anders. Vem var han? Vad var han ute efter egentligen? Var jag med barn?

Då jag berättade att han var en läkarson ändrades snabbt attityden och genast ville hon gifta bort mig och inte gjorde det något alls om jag var med barn. Det skulle snarare påskynda ett äktenskap Men en graviditet kom inte till genom kyss i öppen mun fick jag veta vilket var på tiden. Då var jag ju ännu oskuld. Tänkte väl att fars bok om Brahmaputra visade något helt annat.

Mor kunde inte vänta till hon fick träffa de fina damerna i staden för att berätta om det kommande bröllopet och sin fantastiska dotter. Brudgummen ägde ingen talan.

Först skulle hon ändå ta körkort Så hon kunde skjutsa sin mor runt i staden med färskt bröd och tårtor Till the-bjudningarna på Röda Korsets möten. 

Det gick ju bra. I alla fall då jag bara skulle fara rakt fram.

 

Charter med språksvårigheter

Nog kunde det vara trevligt med en resa men jag skulle på inget vis släpa taget om min stora kärlek. Inte utan strid. Det skulle hon få se! 

Resvana ägde vi ju efter våra turer med tåg till Hulda i skogen så nog skulle vi klara en tur någonstans. Det hade ju blivit populärt med charterresor! Vi skulle flyga till Mallorca!! Personalen i konditoriet fick klara skivan under en vecka.

Jag hade läst engelska i skolan och var en riktig baddare på språket. Visserligen sa läraren dabbare om min talang men hon sa fel. Det är ju mänskligt.

Det enda problemet var att övertala modern om tjusningen med charter. Pengar fanns Och det löste sig då hon fick höra att fru Ankarberg hade varit iväg två gånger. Hon skröt vitt och brett om det så varför skulle vi vara sämre. Fint skulle det ju vara.

Ankomsten till hotellet blev kaotiskt men det kunde vara värre. Kön bakom kunde vara arg men vi lyckades roa dem istället.

Vi skulle checka in och önskade två värdefack och de fanns bakom de två männen bakom disken.

We want a fuck, menade jag på min stolta engelska medan de tittade storögt och frågande då jag kom på att vi skulle ju ha två. 

No, not one, two ska vi ha.Jag pekade på facken bakom den ena mannen. 

Not you, him!

Ja, det gick ju bra. Av skrattsalvorna att döma så var succén given. Inget konstigt alls utan precis som vanligt. Carusan strödde glädje omkring sig.

Resten av resan gick skapligt men vi avslutade med ett klagomål på en blinkande lampa.

The lamp is crazy!

Ruth del 25 Hångel i skogen

Allt var fullkomligt underbart då han tog av mina flaskbottnar. Antagligen ville han inte bli skrämd enligt mina tankar om situationen men det kändes helt rätt då han såg djupt i mina ögon. Där fanns inte minsta rädsla, snarare öm respekt i hans men vad skulle komma att ske? 
Dagny hade ju alldeles rätt, min kunskap om detta var endast noll och paniken steg inom mig. Min berömda självkänsla fanns inte mer då han närmade sig med sin mun. Äh, hur svårt kunde det va? Dumheter!
Bara att truta och pussa så det smackade. Det var ju en enkel sak och han såg på mig i förundran.Kanske trodde han inte på min förmåga innan?

Han tog över och lade försiktigt ner mig på hans jacka i en lingontuva och närmade sig åter men det var ju inget konstigt alls egentligen, bara att smacka på till han viskade att jag skulle öppna munnen. 
Wow, det var grejor det! Ändå fick drömmen där sitt slut trots att mor inte nått oss ännu.

Då Anders hett och begärligt smekte mitt ena bröst under blusen prassladedet ordentligt i riset runt om oss. Nej, det var ingen sork eller något annat djur. Det var en hop smilande ansikten som dök upp intill oss med bus i blicken och strax kom mor. Vet inte vilket som var värst. Det att hon stod där och stampade i förtvivlan eller att rekryterna på regementet hade kvällsövning.

Mor sa med hög röst att jag kunde bli med barn och jag svarade att det redan var gjort då vi kysstes så hett med rullande tungor.

Rekryterna höll flinande med för de hade sett allt. Under skrattsalvorna drog vi oss tillbaka med svansen mellan benen.

Det var mitt första kärleksmöte vid arton års ålder och det skulle bli fler vare sig hon ville eller inte.

Hon ville inte och föreslog en utlandsresa tillsammans för att vi skulle glömma eländet med den pilske ynglingen.

Del 24 Ruth has left the building

Inte betydde det något att han pratade med sina vänner. Jag bröt mig in i klungan och tog hans hand medan jag frågade om vi inte skulle träffas någon gång?

Som vanligt blev det jubel över min uppenbarelse. Skrattet ekade och Anders blev underligt röd i ansiktet men samlade sig snabbt och meddelade att vi skulle tala om vårt gemensamma uppträdande denna kväll.

Kom, sa han. Vi går en promenad till skogen och skratten ville inte ta slut under vår sorti och mina invändningar Som drunknade i hans ögon. Så klart följde jag med I samma andetag som mor var på ingång.Dagny tog emot henne och sa Carusan has left the building!

Dessvärre var läget prekärt då hon såg oss försvinna bort mot naturen och anade farhågor. Det bådade ju inte gott. Pojkar i den åldern var pilska och kunde vara i stånd att..och där tog den hemska tanken slut. Ropande mitt namn jagade hon efter oss utan att få en enda reaktion från dottern som tänkte Honom skall jag ha!

Likt ett skogsrå var hon efter oss bland stigar och granar då Anders kom på en ide'. Han bad mig att ta min sommarjacka och hängde den på en gren intill en stig.Sedan ändrade vi riktning. Ömt omslingrade försvann vi mot solnedgången. Eller var det kanske längs en annan skogsstig?

Kvällen var ljum i den ljusa sena sommarkvällen och vi slog oss ner i en tuva på hans jacka.

 

 

 

Del 23 Visst kunde jag pussas. Mor hade fått massor av mig

Hur svårt kunde det va? Dagny trodde inte att jag skulle klara en date. Jag visste ju inte hur man gjorde. Med andra ord så kunde jag inte kyssas. Dessutom, hur skulle jag bli av med mor som skulle hämta mig som vanligt.

Nog skulle jag klara av en puss men det sista om mor kunde bli ett pinsamt problem men det kunde varit värre. Hon kunde ha Hulda med sig. Planen var klar. Dagny fick ta hand om mor.

Dagny fortsatte sina invändningar. Han såg ju så bra ut och ville bara ha ytterligare en erövring.

Det gjorde ju jag med. Min syn genom de dubbla glasen var ju perfekt. 
Kvällen var lång och dansen verkade aldrig ta slut. Jösses vad det kvillrade och pirrade. Vad ville han egentligen? Vad skulle mor säga och reagera? Det blev körigt.

Stunden kom till slut och alla vandrade hemåt. Alla utom jag! Han stod därute med sina vänner.Pratade och skrattade medan Dagny viskade att mor var på ingång. Allt kändes overkligt men förväntansfullt och Carusans berömda kurage var som bortblåst. Vad ville han egentligen?

Mitt hjärta sa ja,ja,ja men förnuftet något helt annat. Det var tvunget att smida järnet innan mor visade sig I sin välmening. Som vanligt stod hon vid min sida men varför denna ljumma sommarkväll?

Del 22 Date

Jag var arton år och ännu okysst. Mor berättade ingenting om detta för sådant talade man inte om enligt henne men jag var mogen för en blöt puss.

På scenen stod Anders med sitt band och sjöng medan tjejerna vrålade hysteriskt för att få hans uppmärksamhet men det behövde inte jag.

Dagny viskade vädjande i mitt öra. Hon ville inte att jag skulle sjunga med i falsett men det var redan försent. Jag kunde ju hela texten och sjöng bäst i hela vår stad. Det visste ju alla!

Jag vet inte om det var min röst eller mina vackra ögon som fångade snyggingens intresse men till omgivningens sura miner sjöng han för mig. Det blev en duett som hette duga. Hans kamrater på scenen meddelade honom att denna skönhet på jorden var ju Carusan. Världsberömd i hela sitt konditori. 
Han kände igen mig och lät sig nyfiket infångas med en förfrågan om jag ville komma upp på scenen Istället men jag behövde inte sjunga så högt.

Äntligen fick jag framträda på riktigt trollbunden av sångaren och det gick bra att följa honom i tonerna.

I dag säger man att det sa klick men detta var rena åsknedslaget. Jag var kär!

Han bad mig vänta utanför då dansen var slut. Bara så!

 

Del 21 Kär

Den glädje som varar för evigt finns ju inte. Tiden gick fort i vuxenlivet och jag knegade på i bageriet och leveranserna. Alla väntade ju på Carusan som nu var ett rejält varumärke. Beställningarna blev allt fler och då de även önskade tårtor och bakelser så var mor med sittandes på flaket för att skydda från gupp.Så klart gjorde vi succé' där vi for över stadens gator med min vackra sång och mors eviga vinkande.

Dessvärre gick min älskade far bort i stor saknad.Jag tog över konditoriet Carusan och mor hjälpte till bakom disken där hon talade om mig med alla kunder vilket var smällar jag fick ta då jag var så bra och populär. 
Mina morbröder undrade över min framtid. Dumheter, sa mor!  Arton år och okysst, sa de! Det ska vi snart ändra på menade jag Utan att veta hur.
Dagny och jag gick på dans I Folkets Park där jag fick volontärjobb som väskhållare. Damerna visste ju att de kunde lita på mig medan de roade sig. Plötsligt kom där en kavaljer rakt emot mig med bestämda steg och jag gjorde mig beredd att svara jaa då han vände sig till damen bredvid. Han menade säkert mig men ville inte dansa med alla väskor som jag bar på. Skönt för han, han slapp att bli trampad på tårna. Dagny menade att han dessutom slapp att dra runt ett kylskåp.
Visserligen var jag smal igen efter allt trampande med mor på flaket men vad menade hon?

Kvällens uppträdande var The Platters.Ja, alltså inte direkt dom utan ett lokalt band som var erkänt duktiga. Vi kände till dem sedan innan och särskilt en av dem vid namn Anders som tillhörde ungdomsgänget där jag växte upp. 

Jag var helt såld då de kom till hitlåten "only you". Anders sjöng för mig och jag var kär.

Jag utropade ett "honom ska jag ha".

 

 

Fuck off del 20.

Mor var stolt men orolig. Så klart var det hennes dotter som skulle vinna biljetter och besök bakom ridån. Jag skulle få hälsa på en världskändis även om det inte direkt var en favorit hos henne. Som många av hennes vänner ansåg så var han inte bra för unga flickor.

Dumheter menade min far och så var saken avgjord.

Stadens idrottshus var fullbokad och flickorna trängdes förväntansfullt framför scenen på att han den lille store mannen skulle visa sig. Även Dagny som med mig i fören placerades längst fram. Jag var ju också en kändis och de banade väg för mig då alla visste att jag blivit stor som mor alltid sagt att jag skulle bli. Någon hälsade mig med orden Hej du store och log  väldigt. Är inte helt säker på att han menade det. Av minen att döma så var det lurt.

Plötsligt stod han där Och jublet blandades med hysteriska vrål. Jag behövde inte skrika! Han såg mig och bara mig. Kanske berodde det på mina ögon som antagligen fångade in honom. Så började han att sjunga "singin the blues" för mig och jag var såld medan Dagny försökte knuffas för att ta min plats.

Efter konserten gick vi bakom scenen för att träffa honom som vi blivit lovade. Han tog som hastigast i hand och stannade en kort stund innan han skulle vidare. 

Hello sa han. What are you doing for living? Vilken tur det var att jag var duktig på engelska i skolan. In my fack, sa jag, we do it with the back Och tänkte mig att det betydde bakning.

Han såg underligt gapande ut och utropade snopet"oh what a fuck". Fuck of will you? Säkert hade han nog aldrig mött en kvinnlig bagare förut.

Den erfarenheten var tydligen kul för hela bandet skrattade gott då de försvann. Så roligt att kunna ge dem lite erfarenhet av mitt yrke.

Nästa dag som var en lördag läste far om mina stora bravader bakom ridån.

RUBRIKEN LÖD "FUCKING FOR BAKE IN THE ASS.

Den enda som på riktigt förstod den var far men av någon anledning teg han.

Del 19 Rocka för livet

Det var ju smällar vi fick ta.Mor skakade uppgivet på sitt huvud då vi tränade så det stod höga till i mitt rum.Men detta kunde hon inte hjälpa sin ortoligt duktiga dotter med. De fina damerna ägde inget inflytande i en sådan omoralisk verksamhet.Mor hade bara en åsikt och uttryckte det som dumheter. Tror att hon menade vår dans i rock and roll ringen.

Det skulle bli tävling på stadens torg med chans att vinna inträde för två till Tommy Steels

´konsert i idrottshuset.Det skulle så klart bli en enkel match för mig och Dagny, i alla fall för mig.

Hon hade svårt att hålla ringen uppe och var avundsjuk på min figur som tillfälligt svällt upp igen.

Hon ansåg att det inte var något konstigt alls att ringen höll sig kvar mellan valkarna efter alla goda bakelser men menade att jag kunde få vinna om hon fick följa mig på konserten.

Som fullfjädrade proffs rockare anlände vi till det proppfulla torget med omringande publik med mor någonstans bakom ett träd.

För att segra skulle man behålla ringen uppe längst av dem alla. Mannen på scenen ropade och frågade om vi var beredda och startade musiken Rock around the clock med Bill Haley.

Så klart var det småpotatis för mig Carusan för jag kunde både rocka och sjunga md samtidigt. Min snillrika taktik var att svänga på min lekamen och låta ringen sitta där den var och trotsade all tävling. De andra lade av en efter en och kvar var jag och min lekamen vars valkar fortsatte att snurra trots att jag själv stannat för länge sedan.

Nåväl, jag vann så klart och min mor klev fram för att ropa mitt namn och berätta för folket att hon var min mor.

Jag fick två biljetter till Dagny och mig.

 

 

 

Del 18 Tommy Steele

Äntligen var jag skolfri och arbetslivet för mig startade i konditoriet där far lärde mig, som han sa bakens konster Då han var på skämthumör.

Samtidigt var jag transportchef över mina leveranser och kunderna längtade efter Carusans skönsång som förvarnade dem om min ankomst.

Det var mycket jobb och lite verkstad så fritiden var knapp men så var ju livet som vuxen och jag var ju född till att bli något stort. Kanske i mitt eget kondis som skulle heta Carusans bak.

Ja den är stor, var det någon som uttryckte sig men storleken har ju ingen betydelse, menade min far. Vet inte riktigt vad han menade men mor rodnade.

Jag hade en kamrat och hennes namn var Dagny Och var aningen hemvävd med långa flätor, fräknar på kinderna och omoderna kläder. Vi hade ett gemensamt intresse. Det var killar och de skulle mer än gärna likna James Dean eller ännu hellre Elvis Presley. Han skulle bli stor.

Mor hade aldrig hört talas om någon Elsa Prästby och undrade vem hon var. Det visste far men han berättade inte att denne var en riktig djäkel på att vicka på höfterna.

En annan kille som inte heller var dålig var Tommy Steele som kom från England och var en storkändis.

Till vår stora lycka skulle han framföra en konsert i vår stad. Det kunde vi inte missa.

Del 17 rättspatos

Nog var jag fin den dagen men mitt kall som rättspatos visade sig snabbt då jag fick tag i bäljaspelet.

Smällen ljöd högt då det nådde trottoaren medan jag fräste ett : Här har du för mössan!

Den var både svart och grå och skärmen hängde käckt på sned.

Inte spelade någon roll då rättvisa skipats även om min examen skulle bli något skamfilad.

Så klart klarade jag förhöret och sprang tillsammans med mina kamrater ut i vild glädje trots att hatten hängde på sned.

Släkten njöt så klart av min fina outfit men Hulda Maräng såg inget fel i att följa med i modet, som hon sa.

 

Del 16 på väg till examen

Själv var jag på väg till min absolut sista skoldag med den grå på huvudet. Jag visste ju att jag säkert skulle klara min examen för så bra var jag. Det sa i alla fall min mor som sin vana trogen mutat min rektor med tårta.

Mest stolt var jag över min klänning vilken jag tjatat till mig. Mor gillade inte Brigitte Bardot då hon var alldeles för vulgär enligt henne. Hur som helst så skulle ha just en sådan klänning som stjärnan bar i en film.

Mor var snäll, gjorde allt för mig så hon sydde den. Den var pepitarutig i blått och vitt och hade en stor vid kjol med skumgummi i underkjolen.

Far ansåg mig vara underbart vacker. Så fin att mina glosögon försvann för en stund. Han gillade ju den franska stjärnan I fråga.

Mor snörpte på munnen. Kanske var hon sotis?

På fötterna bar jag vita lågskor. Man kunde ju inte få allt här i världen.

Halvägs till skolan stötte jag på problem som jag inte kunde passera obemärkt.

På en bänk satt en herre med ett dragspel på magen och spelade vilket var trevligt och så klart skulle jag förstärka underhållningen med min ljuva stämma. Den som alla gillade.

Tillsammans skulle vi enligt mig göra succe' med drömmen om Elin.

Detta var inte hans åsikt. Han slutade tvärt, slog av mig min värdefulla grå och stampade på den.

Det skulle han inte gjort!

Realen del 15

Änligen kom mina föräldrars stora dag. Min examen och stoltheten visste inga gränser. Själv Såg jag fram emot att bli fri. Min framtid var ju redan bestämd. 
Det var där emot viktigt att bli godkänd och få bra betyg då hela släkten skulle vänta utanför.

Gymnastik och idrott var jag bra på. Det sa i alla fall min idrottslärare men menade samtidigt att jag skulle satsa på något annat i livet. Något som inte var så ansträngande. Han såg ju hur tröttsamt det var.

Därför satte jag mig på plinten efter hoppet från satsbrädan för att vila en stund. Skidor var en annan gren som jag var en hävert på. Var jag än var så hördes rop om "Ur spår".Av omtänksamhet! De var rädda att jag skulle ramla då spåret böjde sig medan jag for rakt fram. Jag var den enda som passade på att krama en och annan gran på min färd. Man är ju en naturälskare som heter duga. 
Mor som alltid ville mig väl, ibland för mycket, såg gärna att jag fortsatte i gymnasiet då den vita mössan var finare än den grå. Så skulle det inte bli.

Förväntan var som sagt stor och släkten var inkallad till min stora dag. Alla från mors by anlände med buss. Pappas likaså. Alla utom hans gamla moster som for "inåt" med tåget. Enligt min far var hon en fin gammal dam vilket hon var men något ovan vid stadslivet. Hon bodde i en torpstuga i skogen och var inte det minsta galant vilket mor påpekade. Det ansåg far vara dumheter och fisförnämt.

Den goda damens namn var Hulda Maräng. Egentligen hette hon Persson och gillade maränger.

Far hämtade henne på stationen och fann henne stående på en bänk och spanade efter sin systerson med handen i pannan för att se bättre. Det var inte konstigt alls för så gjorde hon i skogen.

Klädd i sjalett knuten i nacken, grå kappa och kraftiga kängor väckte hon uppmärksamhet så klart. Annars hade hon inte varit släkt med mig.

Konfirmation del 14

Nej, där ägde jag ingen hjälp av mina vackra förstorade ögon som inte var gjorda för flirt eller romantik.

Jag får berätta om min konfirmation så länge.Det var stort! Mina föräldrar var stolta över min bedrift. Hela min grupp skulle förhöras i den fullsatta kyrkan och så klart skulle jag svara rätt på allt som alltid. Så är det ju då man är ett ess. I alla fall i sitt esse.

Släkten var förstås inbjuden för att njuta av miraklet menade mor så stolt. I alla fall av vinet trodde far. Vet inte direkt vad han menade.

I min vita hemsydda klänning stod jag framför dem och såg mor nicka menande till dem alla. Tillsammans skulle vi sjunga "Den blomstertid nu kommer" och vad skulle det bli för sång om inte jag tog i så det knakade i prästkåpan.

Mycket att göra emellertid då man ska ställa upp för att stärka sitt lag och det gjorde jag för präst,kung och fosterland. Det hade ju gått väldigt bra om det varit rätt låt. Kompisen bredvid puttade mig i sidan väsande att hon och de andra sjöng "Härlig är jorden". Det kunde väl inte jag veta. Det kunder ha varit värre. Jag har ju kunnat dragit till med prästens lilla kråka.

Miss i planeringen men det gjorde ingenting menade pastorn. Som vanligt hade jag gjort succé' och alla hade fått sig ett gott skratt och då blev även mor nöjd.

Förhöret hade mor och jag noga förberett så jag kunde allt som ett rinnande vatten. Det kunde ingen annan. Jag svarade rätt både på mina och de andras frågor utom en som handlade om budorden, minns ej vilket men svaret till prästen blev att "Du ska inga andra brudar hava jämte mig. Åter succé alltså men av någon anledning vågade han inte se på mig och mor drog snabbt ner hatten över ögonen.

Nåja, det blev roliga samtal runt kaffebordet i vårt hem. Något starkt därtill blev gästerna utan för de hade ju redan fått nattvard i kyrkan.

Som vanligt ville mina morbröder förära min mor en gåva på denna högtidliga dag. En pastor gjord i trä och så fin. Ända till dess hon höll honom i huvudet då byxorna föll ned och något stort visade sig. Det var grejor det!

 

Del 13 Ringdans

Där var två långbord. Det ena var menad för de som spelade i orkestern och på det andra skulle förtäringen ske. Gissa om det skulle bli både swing och bugg på den parketten. Inte för att jag kunde något av dem men det var väl bara att skutta på. Jag klarade ju enligt mor allt, men hon visste inte alls vilka syndiga danser vi skulle genomföra denna kväll.

Folket strömmade in till den lokala orkester som körde den senaste rockmusiken vilket imponerade  på de uppmålade flickorna. Det var tur att inte mor var där för hon skulle dömt ut samtliga adonisar som liknade rebellen James Dean då han knyckte på nacken. Samtidigt som de gjorde det funderade de på vem av hönsen på rad de skulle be om en dans men den fick inte börja förrän vår klassföreståndare anslöt sig.

Flickorna skruvade sig fnittrande så som de gör då något är på gång Och det var det ju. Läraren hade inte tänkt sig något av den kalibern. Dans ville vi ha och det skulle vi få även om det inte var tryckare det handlade om, nej snarare var det ett handtag då han bad oss att ställa upp i en ring.Jösses! Det skulle bli ringdans!

Besvikelsen spred sig i salen och lade sig som ett täcke över oss. I stället för att omfamna varandra i en pardans vandrade vi omkring i ringen, promenerade och rantade runt till det slutade med " Fy skam för ingen ville ha dig". Sedan gick vi hem! D.v s att de andra gick men jag blev hämtad av mor som hade fått rapport om hur skandalöst jag var klädd och sminkad.

Säkert som amen i kyrkan var det  grannen Läppa-smälla som sett mig gå förbi.Hennes mun vilade aldrig men då det hände liknade den två stycken ihop lagda arbetshandskar. Hon satt alltid redo vid sitt köksfönster med skvallerspegel och den svarta väggtelefonen i snar närhet.

Detta blev ett intermezzo för modern som gick klädd i de mörka under två veckors tid men vad gjorde väl det? Hon blev ju omtalad som Garbo och det kunde ju varit värre.
Hon kunde ju ha blivit Björnligans nummer ett.

Under denna påpassande tillvaro kan ju vem som helst bli införstådd med att det var svårt att prova på det mest förbjudna av allt. Nämligen kärleken.

Del 12 Skutt

Mitt jobb som cykelbud gjorde mig både tränad och mindre vilket föranledde en tätare gemenskap med mina kamrater som tog med mig på skutt. Jag fungerade mest som väskhängare men det var okey. Jag gillade rock and roll.Särskilt Elvis. Vissa fullkomligt älskade Tommy Steel.

Mor och andra vuxna förfasade sig över ungdomen och deras beteende och ungdomsgården var det som skulle få oss lugna. Trodde dom ja!

Skuttet tilldrog sig strax innan vår sista skolavslutning och vi kände oss väldans vuxna. Så till den grad att vår förväntan stegrade sig ända upp till taket. Året var 1955 och det enda som skilde oss från vuxenvärlden var den stundande konfirmationen men först som sagt skuttet i den smyckade gymnastiken.

Alla skulle bidra med förtäring och musik samt läsk och Coca-Cola cola. Som givet var skulle jag bidra med fika men musiken var svårare för mor gillade inte sådan "skräpmusik". Elvis fick inte förekomma hemma i vår grammofon för hans juckande skull men som plåster på såret langade hon fram en Rosa på bal. Den passade enligt henne till dans. Det var musik det och baksidan var ännu värre. Nämnligen Huldas Karin.

Listigt tog jag emot den och lämnade den i maskopi till far som ställde tillbaka den.

Kläderna var ju särskilt viktiga vid en sådan tillställning. Garderoben var inte så moderiktig och plaggen allt för stora. En vid men kort rosa kjol fick duga tillsammans  med korta ankelsockor, nätta små skor och som pricken över i en vit blus knuten på den obefintliga midjan. Håret var så långt att det räckte till en hästsvans. Det var ju viktigt att visa sin vackra lekamen till de inbjudna grabbarna. Det var nu det skulle ske, kanske.

I spegeln fanns en hårt sminkad pangbrud. De kolsvarta ögonbrynen och fransarna gjorde mig snarlik Magica di Hex Men man måste ju gilla läget och smita innan mor dök upp. Hon skulle inget få se förutom den klänning som blev lämnad kvar på sängen.

Salen var väl pyntad med ungbjörk och blommor då jag anlände på min flakcykel som var fullpackad med bröd och godsaker.

 

 

Del 11 Rättspatos

Snart upptäckte jag att "Den glade bagarn" togs bäst emot och blev min signatur då jag närmade mig kunderna. De njöt av min röst och sprang till dörren ropande sina kamrater att Carusan var på  Ingång.

Efter examen skulle jag bli leverans ansvarig på heltid. Några fortsatta studier behövde inte jag med mina kunskaper. Min framtid låg i familjeföretaget och sångkarriären.

Ett av mina egenskaper var ett rättspatos som vuxit sig allt starkare vilket några slynglar fick uppleva. De var tre som sparkade och slog en som låg nerslagen på marken. 
Det skrikande ljudet från bromsen på min flakcykel fick dem att stanna upp och ropa att det var Carusan och att de för i helv___inte skulle se mig i ögonen utan dra fort som fa___.

Deras flykt till mopederna tog sekunder och jag kunde hjälpa det stackars offret som dessutom fick en påse bullar som tröst. 
Händelsen fick mig att inse mitt kall som rättskipare.

Som jag redan berättat så var jag populär bland mina kamrater. De fullkomligt älskade min fars godsaker och tävlade om att få följa med och äta bakelser. Särskilt då det var fisk till lunch. Mor kunde dessutom erbjuda den nya drycken Coca-Cola.

Min kroppshydda var fortfarande i svallning vid rörelse vilket var himla bra i gymnastiken. Blev jag uttröttad så var det bara att stå still till den stannat.

 

 

 

Del 10 Konditoriets transportchef

Så kom det sig att jag slutade i Folkskolan och tillbringade mina tre första tonår i Praktiska flickskolan till mors stora lycka. Där skulle hon slippa oroa sig för pojkar! 
Nej där fanns inga, men väl i grannskapet.

Som sagt skulle jag bli något stort vilket jag var på väg att bli. I alla fall till omfånget men jag fick höra att det var fint att ha hull och att ha något att ta av om det behövdes. Jag var ju vacker!
Så rar att de visslade efter mig. Ja, det var ju vad jag visste om men ingen av mina kamrater. 
Efter skoldagarna var jag transportchef på konditoriet. Mitt fordon var en cykel med flak och jag levererade bröd till företag och andra. Jag hade ju en underbar sångröst och blev snart ett varumärke som "caruso". Trots att jag var tjej. De kom inte på något bättre för att beskriva min sång. Dessutom hörde ju kunderna när jag kom.

Reportoaren bestod av en blandad mix. Violer till mor eller rock around the clock. Ibland frågade de vem som höll på att strypa katten. Det var i alla fall inte jag.

Del 9 kunskap inför realen

Åren for snabbt iväg och jag lyckades ta mig i genom folkskolans sex klasser och fick då äran att söka mig vidare till realen eller så stanna kvar under ytterligare två år. Gjorde jag det så återstod att söka jobb som lärling i något företag. Min kunskap stod ju som alltid på topp och i matte var jag den första som visste att två plus två blir tre. Dåvarande lärare ansåg det vara fantastiskt och meddelade att han gav upp. 

Gymnastik och idrott var också ett av mina bästa ämnen enligt idrottsläraren men han menade att jag skulle satsa på något i livet som inte var så ansträngande. Därför var det bra att jag satte mig på plinten efter hoppet från satsbrädan för att vila en aning vilket föranledde en del fniss från kamraterna i all vänlighet. Ingen vågade vara spydig då mitt rättspatos var stort och det skulle växa sig större. 

En annan gren var skidor vilket jag var en hävert på för var jag än befann mig i skogen så var där alltid någon som skrek úr spår´. F örstår att de var rädda att jag skulle ramla då spåret böjde sig och jag for ur men jag var ju den enda som passade på att krama ett och annat träd efter spåret.DÅ hände det att de snällt följde efter mitt exempel.

Hur som helst så ville mor att jag skulle välja realen och efter det ta studenten för den vita mössan var mycket finare än den grå.

Egentligen var det av ringa betydelse då min framtid redan var utstakad men den vita kunde ju förgylla det lilla kondiset då jag sålde bullar.

 

 

Del 8 Heder till kungen

Så kom det sig att vi fick underhålla stadens fina tanter under deras the-soaré och konstigt vore det annars efter allt mutande med bakelser och tårtor till Lotta-Kårens ordförande. Detta allt medan mor framhöll sin dotters fantastiska röst.

Så blev det och en oansenlig karriär startade för oss i barnkören då vi fick sjunga för Sveriges Konung Gustav V som besökte vår stad. Dessutom gavs hedersuppdraget att överlämna buketten med tillit till präktiga jag. Mors stolthet visste inga gränser och hon skröt över mig till alla. Inte så klokt men vad bryr sig en mor om klokhet.

Efter allt övande på " Du gamla du fria du fjällhöga nord" kom han äntligen och jag tog i för allt jag var värd för att hedra Monarken. Det gick ju bra ända till nerverna spelade spratt. Så kan ju ske hos den mest väluppfostrade och vanartiga tös då hon klämmer i för fosterlandet. 
Mor log med hela ansiktet och slängde menande blickar till omgivningen. Alla skulle nu uppmärksamma hennes duktiga dotter men lyckan blev inte långvarig.

Den vackraste och starkaste rösten av dem alla tog i med " Du gamla Du fria Du smällfeta ko" till både kungen och hans undersåtars stora glädje. 
Då jag sökte min mor fanns hon inte längre med i heja-kören.

Efter den arian var det blomdags som även det var väl inövad. Alla förmaningar innan var ju inget att ta på allvar för en tös som jag. De var enbart diumma men succe'n var förstås given efter ett "var så god Ers Majonäs".

Mor lotsade ut mig via bakvägen vilket inte var konstigt alls för så gjorde ju alla stjärnor. 

 

 

 

Del 7. Vev på grammofon.

Som tur var så förblev han vid sin deg. Det vill säga kondiset och oss och som tröst fick han en vev-grammofon med tillhörande plattor av mor. Lycklig spelade han Ulla Billqvist med soldaten och många militärmarscher.

Han vevade och vevade för att lyssna om och om igen för han tyckte att de var klämmiga men för mor var ljudet allt för högt. Grannarna riskerade att bli störda.Fint folk uppförde sig inte på det viset.

För säkerhets skull placerade hon en handduk i högtalaren vilket gav utrymme för min ljuva röst att ljuda mycket högre. Musiklektionerna hade ju inte varit så lysande men det var lätt att spela grammofon till min vackra och starka röst. Jag sjöng och sjöng men det var underligt att det small i dörrarna både i vår lägenhet och grannarnas, för att inte tala om balkongdörrarna. Kanske blev det för mycket för dem med så vackra toner.

Att sjunga blev min passion och jag ville vara och låta som Alice Babs. Enligt min mor så skulle jag ju växa upp och bli något stort som Jenny Lind.

Snart ordnades det en plats i kyrkans barnkör för det där att öva skalor var inte min melodi.

6 Radiounderhållning

På kvällarna lyssnade vipå radion tillsammans. Far gillade Alice Babs och "Swing it magistern" men mor ansåg henne vara allt för vulgär. Det passade sig inte för en elev att bli kär i sin lärare. Då var det bättre med Gösta Knutsson och hans frågestund eller att lyssna på nyheterna. Det vill säga innan en kvinnoröst hördes läsa med fast och ljus stämma. Det var enligt mor skandal!

Jag har ju inte berättat om kriget då far blev inkallad till beredskapstjänst. Jag var liten då och mor oroades väldigt över att han skulle fara.

Benämningen han fick var "användbar till kusk" och han hamnade längs finska gränsen. Saknaden av honom var stor men det ordnade sig redan vid det ordinarie läkarbesöket. Han ägde en gammal tatuering sedan ungdomstiden. Den satt på bröstet och föreställde en galant dam som förändrats en aning under årens lopp och var rätt rynkig, skäggig och gråhårig.

Bilden visade en äldre gråhårig kopia av den kända stjärnan i Eurovision vid namn Conchita.

Detta passade inte in hos militären som aldrig sett något liknande.De sände hem honom för någon hen hade de inte nytta av.

Nåväl, han gjorde ju större nytta hemma. Det ansåg mor som ville visa honom hur hemskt de hade det ute i kriget så de gick på bio. 
Filmen skildrade genom Thor Mode'n krigsvärldens elände trodde hon men det visade sig att de hade väldigt kul, så till den grad att far längtade tillbaka.

 

 

5 Fordonet

Under denna tid var det en hög standard att äga ett fordon. Helst en bil vilket far inte hade minsta ekonomi till även om önskemålet var stort.

Så stort att han överraskade mor på födelsedagen med en lånad Citroën samt ett paket med långa vita handskar. Det blev en åkfärd som vi sent skulle glömma då mor vevade ner fönstret och visade sina vita handskar med armen liggande därpå stolt som en tupp. Succén bland vänner som åsåg det hela gjorde att man kunde ta min öroninflammation med ro.

Till vardags fick vi hålla oss till ett enklare fordon så det blev en cykel med motor som var den senaste flugan.

Mor och jag for iväg på den till mormor och morfar med hög fart men då vi nådde målet for vi förbi medan de snopet såg oss försvinna för att komma åter och upprepa samma sak.

Mor ropade till dem att hon inte visste hur man stannade eländet. Det var bara att köra på till bensinen tog slut. Under tiden varnade jag alla som kom i vår väg genom att skrika att de skulle vika hädan för att vi inte kunde stanna.

Det var ju inte så kul men det kunde ha varit värre. Det kunde ju ha orsakat skallgång i den stora djupa skogen efter oss. I stället för att de fann oss i ett krondike längs vägen.

Byns skvallertant allmänt kallad Läppa-Smälla fick något att berätta för alla hon mötte. Hennes mun såg enligt min morfar ut som två ihoplagda arbetshandskar. Hon hade talat så tänderna farit ut.

4 Hem ljuva hem

Vi bodde trångt i en liten tvåa med kök så det var dags att leva mer ståndsmässigt. Det menade min mor och far höll med.Han ägde ju ändå ingen talan i ärendet.

Det blev till att låna pengar till ett nybyggt radhus med fyra rum, WC, badkar, vattenotan i köket och inte minst en äkta gasspis.

Nya fina möbler krävdes och fina mattor att visa upp för släkt och vänner. Det ståndsmässiga skulle lysa i vårt hem så prislappen på matten fick vara framme på golvet. Alldeles särskilt var detta ämnat till de fina damerna som mor bjöd på the-supé.

3 respekt

Det hände att de retade mig i skolan och kallade mig för glasögonorm men det slutade då jag spände mina förstorade blå i deras till de fastnade och tappade andan. Om det inte hjälpte var det bara att hämta min far för att ge reaktionerna dubbel effekt. 
Skakande av rädsla skrek de små ligisterna till varandra och varnade för att vi var två och att inte se oss i ögonen.

Till kroppen var jag lik min mor. Kraftig i överkant men enligt henne var jag bara stor för min ålder. Storleken har ju enligt vissa ingen betydelse så i mitt fall handlade det om den goda omvårdnaden vad gällde mat och mellanmålen på kondiset.

Vid tio års ålder var jag redan en ljusblond skönhet med rosett i håret och starka glasögon. Den vackraste av dem alla även m det bara var min mor som ansåg det. Hon såg i alla fall till att jag var den mest välklädda i klassen även om det inte alltid gick efter senaste skriket för det hade vi inte råd med.

Nåja, de andra flickorna gillade mina tvärrandiga stickade yllestrumpor i svart, rött, grönt och gult.Det minns jag för de ställde lojalt upp i en ring runt min lekamen för att skydda mig mot retstickorna då jag inte nådde dem med det onda ögat.

Ruth berättar

Hej, jag heter Ruth och på karlar är det slut! 
Detta är min berättelse om mitt liv med min ganska oansenliga familj Även om min mor menade motsatsen dvs att vår status i samhälletvar hög och fint skulle det vara fast trasorna hängde.Vårt efternamn är Svensson vilket säger en del.

Redan som barn var jag en liten flicka och en mycket ompysslad sådan. Inte så att jag var bortskämd och fick allt jag ville ha. Nej mor bestämde vad jag skulle önska mig.

Hon var en mycket stor, stark och satt kvinna som visste vad hon ville, och jag skulle inte få titta ut förrän exakt tid efter bröllopet. Det hade hon planerat noga för hon var mycket moralisk.

Far var liten och mager, snäll och skinntorr med ett par flaskbottnar till glasögon. Han gjorde aldrig något väsen av sig förutom då han besökte dasset.

Ingen förstod hur de bar sig åt då de skapade mig men det visade sig att far min råkade ut för ett svårt diskbråck i kökssoffan som svar till omgivningen. Släkten gratulerade till att han kommit till för första gången. Mamma vär nämligen pryd och som sagt moralisk i överkant för att vara en äkta bondjänta.Dock med en strävan att vara fin i stadsmiljön,i de finaste kvarteren och önskningarna uppfylldes. Bostaden efter vigseln blev en tvåa bland andra medborgare.

Drömmen slog in då hon träffade min far konditorn och det mesta blev märkvärdigt.

1940 kom deras största stolthet, nämligen jag som minst skulle bli professor i vad som helst bara det var fint och det gick ju bra redan från början för jag var den första elev som gick om årskurs ett.

Forts följer

 

 

2 Skolan

Det var svårt med stavningen då jag bara såg de stora bokstäverna på tavlan och ibland missade jag även dem. 
Då jag ljudade texten "Sara är sjuk" blev resultatet att hon var kuk.

Jag hade många kamrater för en populär person drar ju till sig vänner och min mor var mäkta stolt. Så stolt att alla fick veta hur omtyckt jag var men ändå var där ingen som ville följa med mig hem efter skoldagen men där emot gärna till mina föräldrars konditori. 

Jag var ju ett underbarn sedan födseln och ett sådant måste lära sig ett musik instrument ansåg min mor. Helst piano eller ännu hellre Fiol. Mor hade talat och det senare blev det. Att öva skalor gick så bra att musik-tanten blev lomhörd och bad mig öva hemma i stället. Hennes öron tålde inte mer av så vackra toner. Det var det hon meddelade mor medan hon samtidigt passade på att råda oss en optiker för att jag skulle få se mina vackra toner nedskrivna som noter.

Sagt och gjort! Med glasen på skulle jag bli det musikgeni som mina föräldrar så hett önskade. I alla fall mor. Nu skulle de vackra tonerna bli Lena som en nybadad barnstjärt

Man kan ju inte påstå att bågarna var snygga men jag såg bra ut genom glasen modell flaskbottnar    Optiker Brillman menade att mina ögon blev vackra utifrån och så stora sedan. Nu liknade jag min far som ägde ett likaledes par.

Plötsligt blev frökens kråkfötter tydliga på den svarta tavlan. Det gick lätt att läsa och jag slukade allt som fanns i bokform. I fars bokhylla föll mitt intresse för titeln Kamazutra.Det var grejor det!

Mor hade ju haft fel hela tiden. Det var ju inte storken som levererade bäbisar. Det var ju pappor!

Vid det påpekandet svarade hon rodnande att hon aldrig någonsin hört talas om något vid namn Brahmaputra och att det måste vara djävulens påhitt. Far fick skäll men sa att det låg i Indien.

 

 

 

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

25.05 | 20:44

Många konspirationsteorier om vaccinet. Där finns det många foliehattar. Att dom sprutar in ett chip så staten vet vart du är. Ja herregud

...
28.07 | 16:13

Hjärstablarren kommer jag mycket väl ihåg. Han hade jobb som springschas och åkte runt med varor på en trehjulig flakcykel.

...
27.02 | 13:49

Tillsammans med sin mor Åse gick Sjunne Ferger senare i bräschen för grundandet av jazzklubben Power House... Så skall det nog stå i stället.

...
15.12 | 14:50

Susade runt i cyberrymden och råkade landa här.
I bland har man tur!!!! Ytterligare en medlem bland favoriterna...

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS