Dagbok
Följetong baserad på min bok

  -Det kan jag väl aldrig tro,svarade Gunstig.
   -Inte vi heller, utropade huvudena på bröstvärnet unisont medan de tog av sig sina hjälmar med visiren till Jesper och Beatas stora förvåning.
Märta-Stina ler glatt emot dem.
  -Hej Alrik! Det gjorde du bra, äntligen kom du och dina rövare till nytta.
Plötsligt sticker ytterligare ett ansikte upp på värnet. Någon som gör Jesper vit av skräck och medan svetten rinner lyfter han darrande ett finger och pekar på henne.
  -Spöket är här!
Avdomnad faller han ner på borggårdens kullersten och vill inte se upp på Helga
som ivrigt vinkar till sin dotter.
Han kan ju inte i sin vildaste fantasi drömma om att människan överlevt det iskalla vattnet. Därför måste hon vara en gengångare.
Gunstig ropar ut en häktningsorder.
  -Fängsla både knekten och Beata!
Sedan ger han ny order:
  -Var tysta och fäll ner vindbryggan.
I triumf tågar han in. Kungabrodern. Bara för att fastna i garnet och bli fängslad även han men det saknas en upprorsmakare.
Det är bonden men det står inte på förrän även han stolt vandrar in och blir genast fångad av Alrik som tycker sig ha massor att ge igen till denna så som han betett sig mot Helga och Märta-Stina.
  -Ska jag slå ihjäl honom?
Konungen själv vet ett bättre straff. Bonden som utövat sin makt och använt sig av trälar som levt i misär ska själv få känna på slaveriets baksidor.
  -Han ska under två år vara träl här i borgen. Utan ersättning!
Sällskapet går in för att festa och fira segern och att det ska bli bröllop där Märta-Stina ska stå brud bredvid sin älskade Gunstig.
De roar sig till natten går över i tidig morgon och Gunstig bestämmer sig för att straffa kungabrodern som ju ändå ska dö.
  -Den gamängen har bara levt för vin, kvinnor och makt. Mest vin och det ska han få till han tiger för gott.Han ska få drunkna i en tunna full med vin.
Som alla sagor slutar även denna lyckligt. Äktenskapet varade livet ut och gav dem åtta barn.
Slutet gott, allting gott.

Borgen ligger tom och öde. Ingen kan ana vad som är på gång att ske inom en snar stund.
Hemska vidunderliga öden väntar somliga, kanske till och med värre än de någonsin kan ana för något ligger på lur. Något som kommer att förändra vissas tillvaro ganska rejält.
Sakta tågar folket åter mot borgen för att fortsätta festligheterna.
Den stora middagen väntar i den dukade och smyckade tronsalen och vissångaren gör sig beredd att ta emot hedersgästerna.
Då sällskapet passerar vindbryggan går Jesper sist och det är också han som genast vevar upp den för att ingen av den skall undgå sitt öde.
Karsk som en tupp ropar han sedan till sina utplacerade män:
  -Dra era vapen nu!
För en kort stund stannar allt upp då hjälmförsedda huvuden sticker upp ovanför bröstvärnet och armborst riktas mot kungaparet.
Den elaka knekten beordrar två av dem att komma ner och fängsla de som han kallar för parasiterna.
Beata sjuder av triumf.
  -Nu tar vi över, hojtar hon glatt.

Nästa gång kommer den spännande avslutningen av denna följetong.

Spelen börjar i slottsparken där två läktare står uppställda. Den ena för åskådare och den andra mer påkostade är menad för kungafamiljen med sällskap.
Riddarna roar publiken med sina skickliga ryttare och vapenkonster medan Beata spänt väntar på att Gunstig skall komma till henne med segertrofén som brukligt är.
Men han kommer inte!
Märta-Stina ser där emot till sin stora förvåning att han styr sin vita springare mot henne och stannar så nära att hon kan klappa dess nos.
Härolderna stämmer upp med en pampig fanfar,
Det är svårt att tro sina ögon då han kliver ner från sadeln och ställer sig på knä.
Detta måste vara en dröm. Hon nyper sig i armen då hon hör hans röst och ser sin älskades glödande ögon.
  -Sköna Märta-Stina, vill du bli min hustru?
  -JA, ja och ja, viskar hon andäktigt till svar.
Till folkets jubel rider de tillsammans med riddarna ut ur arenan på väg tillbaka till borgen.
Bakom går en bitter Beata bredvid Jesper som tyst viskar:
  -Lugn, bara lugn. Nu kommer vår tur. Inne på borggården tar vi dom.

Påsken anländer med frid och hopp om en ljus framtid.
Märta-Stina är beordrad till kökstjänst och tar för tillfället emot alla matvaror som gummorna från landsbygden levererar.
Allt praktiskt bestyr inför den stora bröllopsfesten leds av husmor som hela tiden muttrar om det onödiga med så kostsamma kalas. Särskilt som detta äktenskap aldrig kommer att bli lyckligt.
Hon är på väg in i det andliga och synerna kommer allt oftare. Inne i bröstet finns en längtan att tjäna Gud istället. Hon ska bege sig till rom.
Men först har hon i en uppenbarelse fått en kallelse till Vadstena.

Hemma hos rövarna var allt sig likt, precis som om ingenting hänt sedan sist hon lämnat dem.
Hon söker sin mor i skumrasket och upptäcker henne till sin glädje vid elden där hon sin vana trogen arbetar. Det ser ut som om hon lagar ett skinnkläde.
Märta-Stina står en stund stilla och insuper bilden då modern plötsligt blir medveten om närvaron, skiner upp och de faller i varandras armar.
Så skönt att åter vara tillsammans.
Rövarhövdingen med familj ser ömt på dem och önskar dem allt gott i den onda värld de lever i.
Gunstig är tillsammans med Axel ute på jakt efter kungabrodern. Det är i alla fall vad han vill att alla ska tro då de i rasande hetta far bland gårdarna och låtsas leta.
Detta för att Jesper och de andra i konspirationen ska känna sig trygga i tron att de inte är avslöjade.

Dagdrömmande ger sig Märta-Stina genom skogen hem till mor och rövarna för att göra visit.
Trots det härliga vårvädret kan hon ändå inte känna sig glad för hon vet ju att hennes barndoms hem har brunnit ner.
Synen på detta verkliga faktum slår hårt då hon är framme och hon blir förstummad av sorg. Där återstår endast sot och aska förutom den välbekanta murade spisen med järnkitteln.
Hennes ögon fylls av tårar då hon tänker på all lycka som funnits på denna plats.
Det känns så avlägset nu men minnena är knivskarpa och gråten övermannar den lilla tösen som hulkande blir sittande på en sten.

Bröllopstider

I början av april skiner solen varmt mot både människor och djur medan det gror spirande ljusgrönt i naturen och fåglarna kvittrar intensivt.
Allt blir så mycket roligare då våren anländer.
Pesten har äntligen dragit sin kos och livet är åter värt att leva för den lilla stadens invånare.
Det drar ihop sig till påsk och med det alla roliga bröllopsfestligheter som folket ser fram emot.
Det vill säga alla utom Märta-Stina som inte vill se sin älskade bli bortgift med den elaka Beata. Den elaka kvinnan är ju visserligen inblandad i intrigen mot konungen och måste bli avslöjad så småningom men frågan är HUR?
Den före detta trälflickan misströstar. Hon skulle naturligtvis inte duga eller vara fin nog åt en ädel riddare ändå.
Trots allt motstånd så finns drömmen där och hon kan se sig själv i brudklänning medan hjärtat brister ut i jubelsång.
  -Du och jag, sa han ju. Bara du och jag.
Åter i verkligheten blir tösen desperat.
  -Oh Gud, låt det inte gå fel.

Helga baddar prästens heta panna då Augustus kommer in i sakristian.
  -Far, jag är här! Vill du säga mig något?
Han ser febrigt på sin son och fattar hans hand.
  -Förlåt mig för allt ont jag gjort. Du hade rätt. Ge mig sista smörjelsen. Jag bönfaller dig, ge mig välsignelse annars kommer jag inte upp till Herren Gud utan till helvetet för mina synder.
Augustus gör som han blir ombedd och snart somnar hans far in med ett rofyllt ansikte.
Augustus sörjer inte eller visar något tecken på bedrövelse.
  -Hur är det, undrar Helga. Kan vi hjälpa dig?
Munken får inte fram några ord på det han känner för stunden.
  -Han fattas mig inte. Jag slipper ju spöstraffet.

  -Du är funnen min vän och det är över nu. Ska lösa dig från kedjorna.
Det sista visar sig vara allt annat än enkelt och efter många försök väser munken trött.
  -Vakten har nog en nyckel.
Det finner sin riktighet och fången är fri. Pojken bär honom på starka axlar upp till ljuset.
  -Tack, det var bara en tidsfråga innan råttorna skulle äta upp mig.
Utmattad men mycket lycklig  läggs Augustus under predikstolen och blir matad med vatten från dopfunten. Efter en stund kvicknar han till.
  -Tack, du har räddat mitt liv. Far fängslade mig i väntan på att ge mig spöstraff. Han gillade inte mitt samarbete med Helga och de sjuka kallade han kättare.
Thor-Ulf känner sig besvärad för det är svårt att på ett snällt och försiktigt sätt berätta om faderns tillstånd.
  -Augustus, den far ligger döende. Han är själv drabbad av pesten men han ropar ditt namn de stunder han är vaken.

  -Såja, menar Helga.
Hon sätter sig  bredvid den sjuka.
  -Vila nu så blir du kanske bra. din son är försvunnen och vi kan inte finna honom.
Prästen lyfter sakta med hjälp av sina sista krafter sitt huvud och ber med glödande ögon.
  -Hämta honom. Källaren..likkammaren. Han är där.
Thor-Ulf är redan på väg ut ur det lilla rummet och finner en smal trappa som leder till kyrkans underdel.
Han väcker en vakt utanför en låst trädörr och rycker nyckeln ur hans hand.
Snart är han inne bland de döda och ropar munkens namn.
  -Augustus, är du där. Svara mig om du finns här!
Plötsligt förnimmer han något som rör sig mot foten i det mörka källarvalvet.
Ett djuriskt tjut hörs då råttan far iväg av en spark.
In i från valven kommer ett svagt pipljud tillsammans med skramlet av kedjor.
Ett orkeslöst och svagt rop på hjälp gör att det går att kanalisera munken. Äntligen!

Likkammarens offer

Fader Augustus är försvunnen men den som finner honom är ThorUlf som tillsammans med Helga är tillbaka hos den sjuke översteprästen.
Stanken är olidlig i skumrasket men han lever ännu. Han som envist påstått att pesten bara drabbar dem som syndar har själv drabbats och hans eländiga lekamen är full av bölder.
Helga har sitt elixir med och lyfter den sjukes huvud för att tvinga in den botande medicinen.
Han är på gränsen till himmelriket men även om hon aldrig älskat kyrkan och dess despoter så vill hon göra sitt yttersta i människans tjänst.
Översteprästens ögon stirrar ihåligt, pannan är het som en spis och svetten rinner i tårar nerför kinderna medan han feberyrig försöker prata.
  -Jag har gjort något hemskt. Må herren förlåta mig. MIN SON...hämta honom. Snälla!

Jesper smyger försiktigt fram till hyddan och kikar in. Där är tomt så han vågar sig in för att hämta en sticka ur elden och går ut igen.
Han är så elak att han utan vidare kan kasta tillbaka den brinnande pinnen genom dörren.
Snart slickar lågorna sig upp ur taket.
  -Spring nu Beata.Jag kommer med.
De rusar genom skogen och ut på de öppna gärdena där månen hjälper dem att orientera sig.
Snart är de i staden och smyger på den folktomma gatan på väg mot borgen.
  -Phu, här är vi och ingen har sett oss.

Månen lyser full på den svarta himlen då de ger sig av medan kylan tränger ända in i märgen.
Plötsligt säger Jesper:
  -Måste tillbaka till hyddan. Kommer ni med? Annars får ni vänta här på mig.
  -Är du inte riktigt klok? Tänk om hon verkligen är där!
  -Just därför måste jag bränna ner stället.Ska ni med eller inte?
Beata tänker inte ta sig hem till borgen utan Jespers hjälp.
  -Inte tänker jag stanna här i kolsvartet.
På skakiga ben närmar de sig hyddan och det lyser därinne vilket betyder att elden ännu lever i spisen.
De gömmer sig bakom en tjock granstam medan Jesper smyger sig fram till fönstret.

Beata darrar som ett asplöv men försöker vara saklig.Hon såg aldrig någon vålnad.
  -Tror du på det där själv?
Hon är mer rädd över att ha blivit sedd av Gunstig. Hon kan ju inte förklara sin närvaro i skogen men om hon hinner hem före sin blivande kan hon kanske bedyra sin oskuld och säga att hon varit där hela tiden.
  -Hur ska vi kunna ge oss av utan kläder.
Bondmoran är villig att hjälpa till med den saken.
  -Ni får låna här men var försiktiga. Tala inte med trälarna. Pesten har ännu inte släppt.
  -Må det, säger Jesper. Det är en sak jag måste göra innan hemfärden. Kom Beata!


De sammansvurnas flykt

Stigen skakar då de springer mot Lunda i en rasande panikslagen fart. Det börjar
skymma och mörkret sluter sig sakta kring de flyende men de vågar inta stanna upp förrän de nått målet.
Väl framme tar bondmoran emot med varma filtar och nykokt kålsoppa som värmer gott tillsammans med den sköna elden i spisen.
  -Ge mig vin, stönar kungabrodern. Vad var det för hemsk käring vi såg i fönstret. Hon hade ett gräsligt flin.
Jesper är i upplösningstillstånd.
  -Ni såg väl att det var trollpackan men det är ju inte möjligt. Vi dräpte henne och aldrig att hon kunde överleva. Förvisso är hon ett spöke. Gud förbarme.

  -Får jag presentera rövarhövdingen Alrik med sonen Thor-Ulf. De står faktiskt på vår sida och offren de nyss plundrat på pin kiv är inga andra än Kungabrodern med det sammansvärjande anhanget. Din blivande brud är med dem.
Gunstigs förvåning är utom alla gränser och stillatigande med stora ögon vet han inte vad han ska tro men han måste ju tro på Helga.
  -Det var som tjyvingen. Tillsammans kan vi ta packet. Var tog de vägen!
  -de smyger sig antagligen halvnakna mot bondens gård. Beata kan ju inte gå hem i det tillståndet.
Den bilden framkallar ett hjärtligt skratt och stämningen ändras till en varm känsla av gemenskap.
  -Vi måste planera, säger gunstig. Ska vi ta oss till rövhålet?

Helga äger den ovanliga förmågan att fånga hetsiga och arga mäns uppmärksamhet genom distans och en givande respekt.
Ytterligare en ryttare ansluter sig. Det är Thor-Ulf.
  -Rädda er ropar Gunstig till dem båda. Fly så långt ni kan. Detta är rövare, Vi tar hand om dem. Ge er iväg!
Helga skakar trotsigt på sitt huvud för hon vet ju att dessa så kallade barbarer faktiskt är snälla människor.

Måndagen den 11 november

En här av rövare stod i deras väg. Ett gäng som bestämt sig för att en gång för alla straffa dessa illbattingar och tillintetgöra dem.
Den annars så karske kungabrodern har tappat sitt mod och gnäller högt:
  -Vad är det som händer? Tar det aldrig slut?
Alrik tänker inte visa barmhärtighet.
  -Plundra dem på allt de har och låt dem gå hem nakna.
Rövarna bildar ring och i mitten står offren som tvingas ta av vareviga plagg och alla ägodelar.
Plötsligt hörs ljudet av hästhovar i skogen och ingen hinner smita förrän samtliga inklusive rövarna är omringade.
Det är Gunstig med sin riddarhär.
  -Ha, äntligen tar vi er på bar gärning och nu får det vara slut.
Platsen blir ett vilt slagfält då de slåss man mot man med sina svärd.
Gunstig är så rasande att han inte ser sin blivande med bihang smita sin väg halvnakna ur kaoset som råder.
Helga känner att hon vill ha slut på bråket och ställer sig på en hög sten och ropar efter uppmärksamhet:
  -Stopp, nu får det sannerligen vara nog.

Helga berättar för Alrik om vad hon hört i sin egen hydda.
  -Den kuppen ska vi allt bli fler om, menar han.Vi är fler än dom tillsammans och nu då vi vet när de tänker inta borgen ska vi sätta stopp men först ska de skrämmas ordentligt. Du ska gå tillbaka Helga. Visa dig i fönstret och skräm vettet ur dem.
Från rövarhålet smyger de sig fram till det lilla nästet och Helga går genast till det lilla fönstret, tittar in och grinar stort mot Jesper som förlamad kippar efter luft medan han pekar stumt.
De andra ser henne inte ännu.
  -Vad är det med dit? Du är ju alldeles vit.
Jespers darrande pekfinger visar vägen.
  -Men för helvete, skriker bonden.Det spökar! Det är trollpackan!
  -Faan är lös. Spring!
Det lilla sällskapet rusar i panik ut genom dörren mot färdvägen till staden.
Men så långt kommer de inte för där står ett hinder i vägen.

Kuppen bestäms att ske under påskhelgen då bröllopsfesten håller på som bäst.
Beata har koll på den för det är hon själv som bestämt att den ska hållas i dagarna tre med tornering, gyckelspel och trubadurer. Till och med kittelflickarna är inbjudna med sin zigenarmusik.
Samtliga underordnade ska bjudas på helstekt gris och mjöd för hon vill visa vilken generös och givmild person hon är.
  -Det verkar vara en utmärkt tidpunkt, menar kungabrodern. Vi passar på då festligheterna håller på i parken. Då kan vi osedda smita och inta våra ställningar i borgen. Det vill säga att ni tillsammans med våra knektar gör det.
Jag väntar utanför på ert tecken. Klä er som vanliga hjon och göm vapnen innanför trasorna.
Hämnden är ljuv och han tänker sig en stor entré på en vacker vit springare.
Så gör en riktig kung.
  -Bra, menar Beata. Ni är beredda innanför murarna då jag som den blivande bruden för hem följet och då alla är inne drar vi upp vindbryggan och fängslar hela packet.Alla utom min brudgum. Men hur ska vi komma förbi vakten på bröstvärnet?
Jesper vet.
  -Det ordnar jag. Det är bara att byta ut dem mot mina egna men jag måste få en dusör att muta dem med.
Då allt är klart fäller vi ner bryggan igen och Ers Majestät kan göra sitt intåg.
Helga som tyst lyssnat på allt de sagt bestämmer sig för att återvända till rövarna för att sedan komma tillbaka med Alrik och de andra.
  -De ska allt få för spökerier.

Kalabaliken i skogen

Beata och kungabrodern har tagit sin tillflykt i Helgas hydda.De är ju säkra på att kvinnan är död och att dottern befinner sig i staden.
Runt det slitna träbordet finns även storbonden och den elaka knekten.
De känner sig trygga och börjar planera för sin revolt mot makten.
I samma stund kommer Helga genom den hemliga gången för att hämta lummer men får hejda sig i sista stund då hon hör röster inne i huset.
  -Kan vi vara säkra på att ingen kommer, säger Beata oroligt
Jesper ler försmädligt.
  -Ja, om inte kärringen spökar, jag har ju själv dräpt henne.
Helga står spänt under luckan och lyssnar.
  -Jaså, det tror du? Det ska du allt få se.
Kungabrodern presenteras för de två som bugar artigt för överhögheten.
Han ser stramt på dem.
  -Hjälper ni mig till makten så ska ni alla få allt vad ni önskar.
Det gillar Beata.
  -Tar du bort jäntan för alltid som tack för allt jag gjort för dig.
Han dröjer med svaret, kliar sig tveksamt på hakan och ler spefullt.
  -Det är ju en grann jänta. Kanske ska jag ta henne själv.

  -Store fader! Har ni blivit angripen av farsoten? Mitt namn är Thor-Ulf och jag kan hjälpa dig till borgen där det finns bot.
Svårt medtagen av hög feber orkar prästen bara viska sitt svar:
  -Nej, nej. Inte där bland alla kättare. Jag lider inte av pest, jag har bara vanlig feber som kommit på grund av alla tjänsteförättningar i den kalla vintern. Ta hit min son..min son Augustus.
Kyrkans man orkar inte mer utan domnar bort.
Thor-Ulf vill inte väcka honom för att berätta om sonens försvinnande. Det får vänta till han får bot för visst är det pesten som härjar även i denna kyrkans man och det enda som kan hjälpa är sjuksalen i borgen men inte utan mannens tillstånd..
Rövarpojken bestämmer sig för att återkomma med Helga.

Hos Augustus är det kallt och stanken av lik bryter sig in i näsroten för att sedan sprida sig i resten av kroppen.
Han vågar inte titta upp från den plats där han sitter kedjad för runt omkring står gamla spruckna och trasiga kistor med fladdrande lakan och förmultnade lik blandat med nya som ännu inte hunnit påbörjat processen.
Vakten kom in med mat men vem kan äta i den miljön. Han ber till sin älskade Gud om att bli befriad. Spöstraffet kan han ta men att sitta där är ett helvete. Där finns djur också, det kan han konstatera då två gula ögon blinkar i det skumma ljuset. Det visar sig vara en råtta, stor som en griskulting.
Då Thor-Ulf anländer till slottet får han höra att kungabrodern har rymt och att Gunstig inte går att nå för han är på rövarjakt.

Ingen har sett Augustus på flera dagar. Något måste ha hänt!
Oron sprider sig hos hans vänner och Thor-Ulf bestämmer sig för att besöka hans far i kyrkan. Kanske vet han något om försvinnandet.
Samtidigt gör sig Gunstig beredd på att en gång för alla uppsöka rövarna. Deras framfart måste få ett slut en gång för alla.
Det tar sin tid att få fram rustningarna och alla hästar som ska göras i ordning av stallpersonalen.
Den här gången skall riddarna vara många och styrkas med Gunstigs egna knektar.
Thor-Ulf går först till munkarna i klostret men de har heller inte sett till honom.
Han brukar vara ute på egen hand så de har inte saknat honom ännu.
Inne i Guds hus är det tomt så när som på en korpojke i färd med att tända altarljusen inför aftonens Gudstjänst.
På frågan om var översteprästen befinner sig pekar gossen på dörren till sakristian.
  -Han är sjuk och får inte störas.
Det kan inte rövarsonen ta någon som helst hänsyn till. Han öppnar den tjocka trädörren och går in i ett mörkt rum som luktar sjukdom. Det är pesten.

Borgen öppnas för att härbärgera de sjuka om ökar i omfattning varje dag och Husmor själv leder arbetet tillsammans med Märta-Stina och Beatrice. Tillfrisknar en så kommer det genast tre nya.
De flesta går dock att bota med Helgas elixir som levereras varje dag.
I detta kritiska läge passar fienden på att smuggla ut kungabrodern och de bestämmer sig för att ha ett möte med honom i Helgas hydda. De tror att hon är undanröjd och att det lilla huset är tomt.
Det är den för det mesta för hon bor ju hos rövarna för säkerhets skull.


Pesten anländer till staden.

Våren intar så sakta den lilla staden och det knoppas i varje träd men ändå hjälper det inte mot den farsot som nu väller in över invånarna.
Augustus söker stöd hos sin far. Han önskar få kyrkans hjälp med lokaler till sjuksalar för klostrets räcker inte längre till.
Fadern är dock inte särskilt tillmötesgående.
  -Icke, det är bara kättare som blir sjuka och dem vill Gud straffa så det kan jag inte lägga mig i.
Augustus försöker en gång till med bedjande ögon.
  -Snälla, det enda jag ber om är att få ett härbärge för de sjuka. Elixir har jag själv och jag vet att det botar.
Det skulle han inte ha sagt för nu tänder översteprästen till och skriker att detta måste handla om trolldom vilket Gud förbjuder
  -Det är den där trollpackans, eller hur? Jag sa ju att du blir straffad om du slår dig ihop med henne. Hut på dig! Du är inte längre min son.
Du ska straffas på torget med 80 piskrapp på bar rygg. Vakter..sätt honom i fängsel. Kedja fast den lymmeln i likrummet.
Så går det till då den fromme munken för bort på order av sin egen far.
I väntan på sitt straff får han sitta kedjad i ett mörkt, illaluktande rum under kyrkans kor.
Då ögonen vänjer sig kan han uppfatta gamla lik i sina kistor i de vita trasiga lakanen som fladdrar i draget. En gång i tiden hade de fått en hedersbegravning där.
Märta-Stina är ovetande om allt detta jobbar vidare med de sjuka.

Ute blir det allt varmare och snön börjar så sakta töa bort.
Mars månad närmar sig med stormsteg och livet för människor och djur blir allt mer trevligt.
Runt hantverkarnas små gårdar bakom vallbron är boskapen släppta på bete och de spritter av energi medan parken sakta återtar sin vårform.
Solen värmer och människorna ler mot varandra vilket är ett riktigt vårtecken.
Så även i  klostrets sjuksal där Helga är helt återställd och hon hjälper de andra patienterna med en glädje och en stor energi.
Tillsammans med örterna och fader Augustus kunskap så har de lyckats bota nästan alla sjuka men det är dags för henna att ta sig hem för att koka mer elixir av lummern som ska göra ännu fler människor friska.
Hon ska genom Märta-Stinas försorg hämtas av rövarna som utklädda ska föra henne hem i en kärra med halm.

Beata besöker den fängslade kungabrodern och fräser i hans öra.
  -Vi måste göra något. Jag måste smuggla ut dig till ett möte med bönderna och knektarna.
  -Äntligen! Så ska det låta.
Det är på tiden att något sker tycker han även om det är ett satans fruntimmer som skall hjälpa honom.
Hon vill ha makt och det kan hon ju få tro att hon skall få men ett sådant rivjärn får under hans styre endast bestämma över torrdasset.
 

Birgit känner att hon måste göra något för att locka bort Beata. Hon känner till rivaliteten och gillar inte den elaka människan.
Hovets husföreståndare må vara barsk och aningen bitter men har hos Gunstig och Märta-Stina har hon sett kärlek på nära håll och är beredd att strida för den och ska man vara ärlig så var det inte enbart Guds verk att ynglingen blivit frisk.
Flickan hade en stor del i det. Det må vara trollkonster men det hjälpte ju.
Birgit går till den tunga ekdörren och knackar ljudligt och bestämt på.
  -Fröken Beata ska till skräddarmästaren för att prova brudklänningen.
Damen lämnar genast salen, likaså kungaparet och de unga tu är äntligen ensamma. Flickan strålar och han har aldrig sett henne så vacker.
  -Tack för att du lever.
  -Kan ju inte dö ifrån dig.
Hon berättar om den elake Jesper och allt som hänt.
Gunstig ser rött av ilska.
  -Den där knektafan ska till skarprättaren. Nu får det vara nog.
  -Nej, för all del. Vi måste vänta till de försöker inta borgen. Då kan vi ta dem alla samtidigt. Även din blivande är inblandad.
  -Va,men vid närmare eftertanke är det bra. Då blir vi av med henne till slut.


Intrigerna i borgen

  -Pris ske Gud, säger husmor då de möts på borggården.
Gunstig är frisk och det går an att träffa honom hos kungen och drottningen.
Märta-Stina ler tacksamt och skyndar sig dit. Inget kan stoppa henne då benen far snabbare än sinnet uppför trapporna.
Hon bryr sig inte om att knacka på den kungliga dörren utan river upp den med ett ryck och där står han i all sin glans. Frisk och sund.
Ingen av dem finner ord utan står orörliga och ser på varandra i en bubbla av kärlek som strålar som en aura ut i rummet.
Ingen där undkommer att känna den, de bara ler inför det vackra.
Alla utom en viss Beata. I hennes hjärta sväller hatet.

På spiselhyllan ligger som vanligt skinnpåsen med eldstålet och fnösket som skall antända brasan av det insamlade riset de fört med sig in.
Värmen sprider sig snart in i varje frusen lem och Beatrice hämtar in snö i en hink för att smälta den till vatten.
Det finns lite råg bland Helgas förrådstunnor och det passar underbart till gröt som räcker till dem alla.
Rätten visar sig vara det godaste de någonsin ätit trots all den goda mat de fått i borgen.
De sitter samlade runt träbordet och äter glupskt med varsin slev ur det bastanta träfatet och dricker av det smälta vattnet.
Det har hänt så mycket under dagen men ingen orkar föra ett samtal om det.
Maten gör sitt och tröttheten infinner sig alltmer.
De bestämmer sig för att övernatta och gå tillbaka med lummern i ottan nästa dag.

Alrik blir stolt över att höra om sin sons hjältemod men bekymrad över hans sjukdom.
  -Tro mig, vi ska bota honom med mors lummer men du måste hjälpa oss då de ska hem till er igen. Knekten med sitt bihang får inte se mor, han tror ju att hon är död och så måste det förbli. Ni måste också vara beredda vid borgen då kuppförsöket inleds. Tydligen planeras det att ske under bröllopet. Den där Beata lär inte ge sig.
Alrik ser hennes sorgsna ögon.
  -Vi ska ordna det här, misströsta inte min sköna. Den festen har fel brud.
T a hand om min son.
Han sitter upp på sin häst och rövarna ger sig iväg hem till kulan för planering av sitt nya äventyr.

Märta-Stina är med sitt sällskap framme vid hyddan som är den plats där hon tillbringat sin barndom och minnena strömmar fram då hon öppnar dörren.

Biskopen med sällskap är med språng på väg in mot den staden och den skyddande borgen och Märta-Stina bestämmer sig för att presentera rövarna för munken och Beatrice. De är ju trots allt allierade och mycket goda vänner.
Kvinnan är ju på väg att bli släkt med självaste hövdingen om bara Thor-Ulf blir frisk.
Detta gör att hon sin vana trogen vill säga vad hon tycker och hon sticker näsvist upp sin näsa mot Alrik och tr på sig en bestämd min.
  -Detta, min allra bästa rövarrvän, är din blivande svärdotter. Med andra ord så är hon din sons käresta och för övrigt kan jag meddela att du försökte råna henne tillsammans med fadern för inte så längesedan.
Skäms på dig! Du borde sluta med rövandet nu. Bara så du vet det.
Den store burduse mannen hoppar ödmjukt ner från sin häst, betagen av den kavata men vackra flickan som han tycker så mycket om.
Hon försvinner en stund i hans stora famn och det känns som att komma hem.
Sedan stegar han med fasta steg fram till Beatrice och tar hennes hand.
  -Sköna jungfru, förlåt mig och ta mig till ditt hjärta. Hur är det med min son?

Augustus och Beatrice kan inte tro det de just bevittnar men samtidigt vet de ju att deras vän har många strängar på sin lyra.Så många att hela hon är ett enda mysterium.
Dock är det förstå detta. Det är ju rövare de har att göra med. Känner hon dem?
De verkar minsann inte vara av den mest kärleksfulla sorten.
De ser närmast skräckinjagande ut med sina svartmuskiga anleten, skinnhjälmar,armborstar och pilbågar och klädda i ullbussaronger.
Allra helst vill Beatrice springa sin väg utan att se tillbaka. Hon har ju mött dessa bestar förut.
  -Vet hut Alrik, ryter Märta-Stina. Hur kan du jaga en biskop? Har du ingen hut i kroppen?
Stursk står hon där och spärrar hövdingens väg utan att vika en tum.
Tuffingen har tappat masken inför tösen som han tycker så mycket om.
  -Förlåt, såg inte korset. Har du sett min Thor-Ulf? Han fattas mig, förstår du det?
Nåja, de har ju klarat sig trots allt så det kanske inte är något att spilla mer krut på.


Biskopen är inte det minsta intresserad av politik. Han vandrar sin väg efter sin Guds vilja men utan sex kan han inte leva.
Han är inte utbildad. Som prins kan han välja vulken väg han vill och all makt i världen finns ju inom kyrkan så visst lockade den banan.
Rövarhövdingen Alrik är både arg och upprörd då han ilsket ryter:
  -Satans fruntimmer. Hade nästasn krossat dig.
Då ser han vem det är han riktar sin hätska attityd mot.
  -Det är ju Märta-Stina! Lilla unge, är du verkligen hemma igen?
All förargelse försvinner och blåser bort och ett enda stort leende sprider sig över der rödbrusiga anletet och hela rövargänget deltar i glädjen.
  -HON ÄR HEMMA, ropar han och höjer glädjestrålande sin arm högt över sitt huvud.
Alla jublar högt från hjärtat.

Efter kommer rövarhövdingen Alrik i en vild galopp och strax efter kommer hans undersåtar hojtande.
  -Jaga dem till fallgropen, beordrar hövdingen.
Bytet är förmöget. Det kan vem som helst se.
Augustus och Beatrice står som förstenade över vad de ser. Rövarna håller ju uppenbarligen på att råna en biskop med sällskap. Vilket helgerån och sådant stolleprov.
Märta-Stina kan inte bevittna detta utan att agera. Vad tänker de med?
Hon rusar fram och ställer sig i Alriks väg.
  -Stopp och belägg. Här och nu!
Hästen stegrar sig okontrollerat och de flyende försvinner med blixtens hastighet ut ur skogen. Biskopen är på väg till slottet för att möta sin bror konungen och med sig har han den så kallade jungfru Maria. En ung kvinna som i praktiken fungerar som älskarinna men officiellt är hans piga. En kyrkans man får ju inte gifta sig.

Så händer det sig att de två töserna tillsammans med fader Augustus beger sig till Helgas och Märta-Stinas hydda för att hämta lummern som ska bota Thor-Ulf.
Det är så längesedan hon har varit hemma och det skulle kännas bra att träffa rövarna men de måste ju vara hemliga för munken.
Det är fortfarande isande kallt då de ger sig iväg men snart ska solen komma fram och värma dem en aning.
De är välklädda i ulltunikor, lädermössor med öronlappar och mycket halm i skinntofflorna där de går raskt genom staden mot oxbacken och stigen som leder till skogen.
Andningen stiger som rök ur deras munnar men de traskar fort och med bestämda steg för att hålla värmen.
Humöret är på topp och det är skönt med friheten.
Då de lämnat staden och närmar si skogskanten hörs ljudet av klapprande hästar och de möter ett fint sällskap i vackra kläder med mantlar och fina smycken.
Ledaren bär en hög vit krage och ett kors fäst i en tjock guldkedja på bröstet.
Hans dam är gömd under en tunn slöja och bär en hög strut på sitt huvud.
Mannen är upprörd.
  -Vid Gud den store! Fly från dessa satans tjuvstrykare och rövare som inte ser att jag är Guds budbärare. Må de brinna i helvetet!

I samma stund ringer klockan vid grinden och Augustus går för att kontrollera vem det är som vill besöka klostret.
Där står Märta-Stina och Beatrice. De är oroliga och han för dem till sina kära som båda sover.
Munken berättar om Thor-Ulfs tillstånd och vad Helga yrat om i sin feber.
Lummer finns att hämta i hyddan.
  -Ja,naturligtvis, säger Märta-Stina. Det är ju bra mot inflammationer. Man ska göra te av det och det ska drickas varmt. Kom med oss fader så hämtar vi det som behövs.

Klostrets sjuksal
Fader Augustus går sin rond bland de sjuka. Det gör han varje dag. Vissa svarar inte på de örter han använder i sin gärning medan andra snabbt tillfrisknar.
De sist nämnda gör honom lycklig för snart kan han hjälpa dem ut genom den stora järngrinden där de kan återförenas med sina familjer.
Helga vänder sakta tillbaka till livet efter det stora feberanfallet som drabbade
henne efter färden i det iskalla vattnet. Hon kan tala lite och smaka på maten som erbjuds men bäst smakar det att dricka vatten.
  -Märta-Stina, stönar hon fram.
Sedan slocknar hon bort igen.
  -Ni ska snart ses igen, viskar munken.
Han är mer orolig för Thor-Ulf som ådragit sig en svår lunginflammation. Den stackaren har svårt att andas och han bär en yrande feber.
Botemedel för detta är svårt att finna.
Helga vaknar åter upp och hör rosslet från sin vän och räddare.
  -Hjälp honom, snälla! I min hydda finns torkad lummer.
  --Aha, den örten har inte jag.

Timmarna går och det är dags för omläggning av Albins öppna sår.
Flickorna smyger sig sakta fram till hans dörr.
Därinne finns bara vakten och sjuklingen själv som matt ser upp då de kommer in i hans sovkammare.
  -Märta-Stina, viskar han ansträngt.
  -Tyst, min kära. Tala inte, det tar på dina krafter. Nu ska vi lägga om ditt sår.
De blter ny mossa och lägger på det infekterade och varande såret medan Albins feberheta ögon ser på Märta-Stina.
  -Du, vi struntar i Beata.
I samma stund rycks dörren upp och föremålet i fråga vrålar ilsket"
  -Ditt eländiga fränekförsök kommer inte att lyckas för jag ska dräpa dig innan bröllopet.
Hon önskar dem båda en resa till skogarnas skog. Flickorna alltså.
Albin blinkar mot sin Märta-Stina och låtsas sedan somna om igen.
Nästa dag inträffar ett mirakel. Gunstig Junker vaknar upp och är på bättringsvägen.
Matt men alert kan föra en dialog med kungaparet för att prata om framtiden. Han ska snart bli frisk.
  -Tack vare mig, säger Beata. Jag sitter här och vakar över honom.
  -Nåja, svarar Albin och ler ironiskt. Utan viss läkedom hade jag nog inte klarat mig.
  -Vitmossa,säger kungen.
De ser på varandra i samförstånd medan Beata tiger surt.

Beata får tag om den grova rotborsten och roterar den elakt på hans rygg.
Sedan fortsätter hon med bröstet och armarna på samma våldsamma sätt.
  -Här är mycket lort, fräser hon.
  -Hjälp, sluta, jag ger mig. Broder, kom och hjälp mig, vad är detta för satans käring här på jorden.
  -Han kan gott sluta med gnället och lyssna på mig i stället. Vill han återta makten?
  -Såklart vill jag det.
Hon berättar därmed hela konspirationsplanen mot kungafamiljen. Om bönderna, om Jesper och hans knektar men fram för allt om den förfärliga jäntan. Hon som är på väg att förstöra allt.
  -Det kommer att bli revolution och du kan få makten åter. Hjälper du oss?
Han kliar sig betänksamt i skägget,
  -Visst, det låter ju bra. Frågan är bara hur jag ska kunna göra något som sitter inlåst och är bevakad.
  -Jag ska ta hit Jesper som din vakt. Han får vara budbärare mellan oss och bönderna.

  -Så där ja, din lortgroda.
Beata ryter ironiskt och rycker av honom de sista hosorna.
 - Då är det bara att hoppa i.
Naken med endast stövlarna på sitter han tillintetgjord. De har han inte för avsikt att ta av. De ska på rent trots sitta kvar.
  -Ska de av eller..fräser hon.
  -Aldrig i livet.
Hon är både stor och bastant och kungens order är till för att fullföljas. Därför tar hon resolut tag i karlskrället med stövlar och bär honom till karet där hon släpper honom med ett olask.
  -Jösses! Är det enda han kan komma på att säga.

Precis som konungen har han ett brunt och ett grönt öga och det mörka lockiga håret ramar in det annars kantiga ansiktet kan Beata konstatera innan de beska kommentarerna fullkomligt sprutar ut ur hans mun.
  -Du var mig en ful en! Var kommer du ifrån?
  -Vad sa han? D u talar till Gunstig Junkers blivande brud.Vi är faktiskt trolovade.
  -Jaså, den faan! Det var ju han som fångade mig. Den ska jag dräpa då tillfälle kommer.
  Vad är det för tal?
  -Det är jag som är kung! Jag talar till dig hur jag vill. Gå nu och sänd hit en ung vacker kvinna.
Det där skulle han inte ha sagt. Beata är en bastant och bestämd kvinna. Inte ens en kunglighet får behandla henne så respektlöst. Är hon skickad att bada den elakingen så ska han bada.
  -Nu är det slut på det roliga, säger hon och kliver med bestämda steg fram till mannen och sliter av honom kläderna.
Han illvrålar av fasa. Detta har han aldrig varit med om.

Den kungliga brodern finner sig själv inlåst i ett av tornets runda rum. Fönstret i den tjocka muren släpper in ljus ut i från.
Där kan han beskåda bron över det svarta vattnet och den ena av stadens gator.
Han ser också små ingärdade gårdar som sträcker sig mot det stora torget som han inte kan se men han vet att det finns där.
Lyfter han blicken så syns kyrkans höga torn mot den mörka himlen.
Han är förtvivlad.
  -Hur kunde det ske? Det är ju jag som är kung och han har stulit mitt rike. Aldrig ger jag min själ till honom. Ska hålla god min ett tag i väntan på hämnd.
Bestämd men ändå ödmjuk inför överheten knackar Beata på dörren.
  -Ers höghet! Jag är här för att hjälpa er i badet och jag är speciellt utvald.
  -Kom in då!
Den stora sängen med sin himmel upptar nästan hela rummet men det finns plats för träkaret som placerats i mitten och fyllts med varmt vatten.
Han sitter på en bred stol med tre ben, hög rygg och skinnsits och armarna ligger bekvämt på armstöden. På bordet intill har han en silverbägare fylld med rött vin importerat från Tyskland.
Han hajar till då damen träder in.

Riddarna för bort den fångna kungabrodern och mötet med adelsmännen avbryts.
Kungen ger eftertänksamt order om att Beata skall kallas till honom.
Anledningen är att töserna ska få sköta om Albert i lugn och ro.
Den blivande bruden ska få ett hedersuppdrag som hon i sin högfärd inte kan motstå. Hon ska passa upp på den högadliga fången. Bland annat måste han få hjälp med ett bad och konungen vet att det är det värsta straff han kan tänka ut för sin kvinnokarl till bror. Beata är ju knappast hans typ men bastant och bestämd.
I sin kammare ligger Albin i sin bolsterklädda säng, medvetslös pga all blodförlust. Över honom hänger en sänghimmel med ett broderat svärd och ett kors.
Flickorna arbetar snabbt med att blöta mossan och lägga den direkt på det köttiga såret som luktar illa.Sedan lägger de om ett förband av trasor.
  -Så, kära. Se bara till att bli frisk.

  -Var hälsad käre broder, svarar konungen spydigt. Så  ses vi åter då. Den riddaren som du hotar så illvilligt är ingen mindre än vår brorson. Alltså avlad av en biskop. Du ska inte få en chans att djävlas med oss igen för riket är inte längre ditt. Fall på knä!
Det passar inte alls tycker brodern som svarar trotsigt:
  -Aldrig i livet! Istället ska jag skära halsen av dig.
Att han är vapenlös har han glömt då han sliter sig loss i ett utfall och söker efter sin värja med bojade händer.
Han är ju inte stadig varken på hand eller fot utan ramlar framåt. Oavsiktligt hamnar han på knä framför tronen.
  -Såja, säger kungen. Där passar du bra.Vakter, ta fanskapet till tornet och lås in honom.
I samma tillfälle rusar Märta-Stina förtvivlad in genom dörren utan att be om lov. Det glömmer hon bort.
Det gör ont efter fallet på kullerstenarna och hon haltar sig fram till tronen.
  -Min konung, stönar hon. Albin är skadad! Han förblöder! Skadad av en yxa.
Låt mig hjälpa honom för Beata låter mig inte försöka. Beatrice hämtar vitmossa och..rösten tar slut.
Hon orkar inte mer.
  -Han får inte dö!


I tronsalen pågår det månatliga mötet mellan konungen och lagkommisionen där varje deltagare är noggrant utvald för att stifta lagar för hela landet.
Här sitter representanter för adeln. Kyrkan har ännu inte fått en inbjudan. Utmaningen skulle bli för svår. Prästerna vill så gärna styra själva.
Den stora salen är upplyst och värmd av alla öppna spisar och facklor längs de murade väggarna. Det vill säga att så väldigt varmt är det inte för den råa kylan ute tränger in och känns ända in i märgen på människorna.
De stolta adelsmännen sitter på uppställda träbänkar framför konungen. De är tjockt klädda i ullhosor och läderstövlar fyllda med halm. På överdelarna hänger tjocka tunikor och på huvudena sitter huvor av skinn med öronlappar.
De riktigt mäktiga bär vargskinn.
Konungen själv bär sin sammetsmantel med minkbräm. Det mörka skägget skuggar ansiktet i den skumma salen. På huvudet sitter kronan och förstärker bilden av ett majestät.
Plötsligt rycks den stora ekdörren upp och in kommer riddarsällskapet utan förvarning. De för med sig en för kungen välkänd figur.
En numera sorgsen man i bojor men klädd i fina kläder. Han är fortfarande onykter och raglar fram mellan sina väktare.
  -Där är du, ropar han mot brodern. Din attans kittelflickare! Du har tagit tronen från mig. den är rättmätligen min på order av vår salig far. Jag ska ha den åter din satans orm. Ska dräpa både dig och riddarknekten som tog mig fast.

Då faran är som störst får människan en osynlig, kraftfull energi som gör hjärnan klar och handlingskraftig.
Detta gäller särskilt Ört-Helgas dotter som sitter på kullerstenen med Gunstigs huvud i sitt knä.
  -Hjälp mig att ta av brynja och kläder!
Under tiden springer Beatrice till skogen för att hämta mossan. Dessvärre hindrar den djupa snön den höga farten men skam den som ger sig. Snart finner hon botemedlet och plockar näverkonten full.
På borggården lyckas Märta-Stina hejda blodflödet genom att proppa igen såret med det söndertrasade tyget som soldaten hämtat hos skräddaren.
Den tappra mannen visste ju inte vad han tog och brydde sig inte heller då det gällde härförarens liv.
Gapande och handlingslös står därför Beata och ser på då hennes brudslöja slits sönder i trasor men vem är hon att neka då hennes trolovade är nära döden.
Bägaren rinner dock över då hon kommer till sans och tösen ska följa med då de bär upp honom till sin kammare. Harmen i bröstet växer så det gör ont.
Vad gör den näsvisa jäntan med Albin? Det bör ju vara hans blivande brud som tar hand om honom. Skrik och slå känslan tar kroppen i besiktning och bara en sak gäller. Attack!
  -Håll dig undan.
Hon knuffar hårt omkull sin rival.
  -Det här ska jag ta hand om! Vem vet vad du lurar i honom för giftörter.

I ett av borgens fönster står en kvinna som grön av avund och svartsjuka ser hela spektaklet. Hennes harm växer i bröstet och blir till ett hat så stort att hon själv blir skrämd.
Hon tänker att hon vill bli av med fränkan vid första tillfälle. Hon måste dock vänta till hon får en annan position på rangskalan.
Hären passerar nu vindbryggan inför en beundrande omgivning och på borggården släpper Gunstig först av de små och vänder sig om för att lyfta ner Märta-Stina men han kan inte undanhålla en grimas av smärta. Han är skadad!
  -Käre Albin, har du ont? Är du skadad?
Stolt är han som en fura och svarar:
  - Det är inte så farligt-
Gunstig faller med ett brak i kullerstenen under ett skrik av smärta.
Märta-Stina upptäcker blod som sipprar fram ur den sårade kroppen.
  -Du är skadad!
  -Ja, fick en yxa i bröstet.
När faran är som störst får människan en osynlig men kraftfull energi som gör hjärnan klar och handlingskraftig.
  -Fort, ropar hon till soldaterna. Hämta tyg hos skräddaren. Vi måste hejda blödningen. Hjälp mig ta av brynjan. Hämta vitmössa i skogen men skynda innan han blir medvetslös.

Märta-Stina står längs gatan tillsammans med småprinsarna och jublar med resten av invånarna då de ser hären närma sig.
I täten rider tre män och snart kan hon se att den i mitten är bojad och fastbunden med de andra två.Han hänger sorgset med huvudet.
Ingen i folkmassan vet vem den mannen är men Gunstig och hans närmaste riddarvän känner de igen.Jublet stiger åter då de närmar sig.
Hennes hjärta bultar så det är svårt att andas, han är så vacker.
De små prinsarna hoppar av glädje.
  -Gunstig, här är vi. Kom hit!
Han stannar upp för att lyfta upp dem på sin häst. Flickan framför honom och barnen bakom.
I sakta mak skrider de till borgen till undersåtarnas hurra rop.
  -Vem är fången, frågar hon?
  -Han är kungens elaka bror som vill överta makten. Vi har slagit hans här sönder och samman medan han själv låg berusad. Inte mycket till monark, eller hur?

Gunstig Junkers återtåg
Det är januari och isande kallt. Snön ligger tung och glansig över torget där den årliga marknaden hålls men ändå är där fullt med folk.
Hantverkarna säljer sina alster av olika slag medan jägarna kränger sina skinn och som vanligt finns där tyskar som kommit från norr för att köpslå om malmen som ska bli järn så småningom.
De förhandlar med bergsmännen från Bergslagen.
Kittelflickorna som tillhör ett kringresande mörkare folk underhåller med sång, dans och tamburin. Här är de uppskattade men annars är de inte så omtyckta av allmänheten som ser ner på dem för att de lever annorlunda.
Plötsligt stannar allt upp. Det händer något på den stora gatan!
  -De kommer! Gunstig är här med sin här.
Marknadens besökare lämnar genast knallar och varor för att springa fram för att titta.        

Bjällrans vackra klang i klostrets tunga dörr får munkarnas uppmärksamhet och de skyndar sig att öppna.
De tar öppenhjärtligt och varmt emot sjuklingarna och ger dem snabbt varsin liggplats på golvet i den stora sjuksalen. Det är inte så kallt på golvet för det är täckt med varm och torr halm och de får ulliga fårfällar över sig.
Runt om dem ligger febriga människor som alla blir behandlade med örter och te
från klostrets eget förråd.
Munkarna tröstar flickorna som är oroliga för sina kära.
  -Var bara lugna. Vi ska sköta om dem. risken är stor för lunginflammation men det ska vi försöka stoppa.
  -Då mor tillfrisknar kan hjälpa till med medikamenter.
Det lilla sällskapet smyger sig ut i gryningen och vandrar åter till borgen där eldare och kökspigor redan börjar vakna ovetande om det hemska som hänt under natten.

Snart är de på väg genom den fuktiga och kalla tunneln. Risken för ras är stor och det kan bli farligt om de blir instängda.
De får bitvis åla sig fram och Thor-Ulf bär helga på sin rygg.
Plötsligt tar det stopp då de finner ett tidigare tjockt och ogenomträngligt ras fullt av sand, jord och sten. Attan också då de är så nära målet!
Det är bara att gräva med händerna och alla hjälps åt. Till slut kan de krypa i genom och kommer till en trätrappa som leder till en lucka.
Väl uppe ur tunneln kan de se att de befinner sig i en av torgets köpbodar.
Det börjar ljusna, staden ska snart vakna och de beger sig mot klostret.

Måndagen den 11 november

Flickorna smiter ner igen och möts av en rejäl utskällning. Husmor är rasande. Allt hade kunnat bli förstört och rena katastrofen genom deras dåraktiga handlande.
Så upptäcker Märta-Stina sin mor.
  -Hur är det med dig?
Rösten får Helga att återkomma till livet igen och orkeslös lyfter hon sina armar mot dottern och ber henne komma.
Beatrice undrar oroligt om de ska orka vidare i sin flykt.
  -Klarar ni detta, ni är ju inte friska och helga måste bäras. Det är långt hem.
Bättre att vi hjälper er till klostrets sjuksalar. Där får ni bot och kan sedan ta er hem till rövarkulan igen.
Den murade lönndörren öppnar sig genom att de lyfter bort lösa stenar och snart går det bra att ta sig igenom även om risken för ras är stor.

Måtte han inte komma efter, men det är precis vad som händer.
  -Hallå där, ojar han sig och vinglar ostadigt på kullerstenen.
Helga och Thor-Ulf har precis med möda kommit fram till vedförrådet och blir varnade av Märta-Stina.
  -Göm er i skuggan under trappan om det går.
Hon ber i tysthet till Gud att det ska gå vägen då de hör att dörren öppnas och steg ekar i den trånga trappan.
Nu är goda råd dyra och töserna fattar sig snabbt.
De lastar snabbt hela famnen full med vedklabbar och springer upp för att möta den lede fi som vrålar hotfullt.
  -Vad gör ni här mitt i natten? Ville ni hick..träffa mig?
  -Han vet väl att vi måste elda till kungafamiljen och deras gäster då det är så förtvivlat kallt.
  -De väntar på värme tillägger Beatrice för att han ska lämna dem ifred.
  -Jaså, jaha.
Han lomar iväg till sitt och säkert kommer han inte att minnas något av händelsen nästa dag.

Den likaså otåliga Beatrice vet var vedförrådet finns och ovetande om varandra ger de sig iväg i de mörka korridorerna för att söka sig till tornhålan.
De möts halvvägs då de skrikande av skräck krockar i kolmörkret.
  -Tror jag vet var de är, säger Beatrice. Men vi får skynda pss.
De springer utför den långa stentrappan i tornet för att smita in i vedförrådets
dörr.
Samtidigt kommer en vinglande gestalt ut ur skuggan från porten till knektarnas tillhåll.
Rapande och ostadig drar han ner sina hosor för att släppa sitt vatten då han upptäcker de två töserna på väg att öppna dörren till vedförrådet. det är ingen annan än Jesper.
  -Men hallå där..hick. Vad gör ni ute mitt i natten. Ska ni komma hit och hjälpa mig..hick.
Flickorna stelnar av skräck men fattar sig snabbt och smiter ner genom dörren.

Thor-Ulf skakar av köld där han ligger under fällen men husmor har bestämt sig för att de varma och torra ska föras till tunneln under vattnet för att fly upp till torget och sedan tas till klostret för att få hjälp och bot.
Det är inte så lätt att ta sig dit och de måste först till lönndörren i vedförrådet.
Ska hon ensam klara det jobbet med en medvetslös kvinna och en skakig och febrig ung man?
Det är nog bäst att de får vila först tycker hon men Thor-Ulf håller inte med för han anser sig stark nog att bära helga på ryggen.
På halmbädden utanför drottningens gemak ligger Märta-Stina och kan inte längre bärga sig. hon måste få veta hur det gått.

Jespers röst väser hårt:
  -Nu kastar vi henne!
Plasket är i det närmaste tyst på grund av att hon är så liten och tunn.
  -Ett bekymmer mindre, eller hur?
De bryr sig inte om att se på då deras  offer drunknar utan går tillbaka till värmen framför spisen i knektrummet för att få något att dricka.
Den modiga rövarpojken är på väg att plocka upp sin vän i det kalla. Isen har ännu inte lagt sig men en tunn hinna ligger på ytan.
Med Helga i sin famn simmar han runt den norra muren och mot tornets källarglugg där husmor väntar.
Han kan se en viftande ljuslykta där de ska ta sig in.
Snabbt och rådigt tar hon hand om dem båda med torra kläder, värme från brasan och varm soppa.
Helga är vid liv men svårt medtagen och kan inte tala men ögonen uttrycker vad hon känner för sin räddare.
En sista tanke kommer innan medvetslösheten inträder.
Märta-Stina!

Frusen står han där i vinternatten. Det är alldeles stilla och inte ett ljud hörs för människor och djur har äntligen ro och ska så ha ett par timmar till.
Vid skräddarens fönsterglugg står Beatrice. Trött och gäspande ser hon ut över borggården och alla skuggor medan tystheten trycker på och känns mystisk och farofylld.
Plötsligt rör det sig där nere och två gestalter dyker upp ur knektarnas port och de går med bestämda steg mot tornets källardörr.
Hon kan se dem tydligt för månen lyser upp deras fula anleten. Det är Jesper med sitt anhang. De är lätta att känna igen utan de otäcka hjälmarna.
Snart kommer de ut med Helga på släp under hennes förtvivlade protester.
  -Ni kan inte göra så här! Släpp mig genast. Jag har min flicka att ta hand om.
Helga försöker att få ögonkontakt med dem för att ge en skrämmande blick. Det brukar vara effektivt. Hon är beredd att kämpa till sista blodsdroppen.
  -Släpp mig, skriker hon igen.
  få tyst på käringen, väser Jesper. Hon väcker ju hela staden men vad du gör så låt inte henne se dig i ögonen. det blir otäckt.
  -Kan nog berätta ett och annat, ropar hon med desperation i rösten men hinner inte längre innan Jesper tar om henne med ett järngrepp med den ena armen och håller för hennes mun med den andra.
Hon sparkar med sina bara fötter även om de är kraftlöst frusna mot den iskalla kullerstenen.
  -Hämta en bindel men skynda på. Hon är stark!
Med bindel för ögonen och en trasa i munnen förs hon motvilligt men hjälplöst mot vindbryggan och vallgraven.
Beatrice gör sig klar för ett ugglerop i den sena natten.

Beatrice och skräddaren håller utkik i den mörka vinternatten. Det är kallt och de kan inte elda i den öppna spisen eller tända en lykta för då är risken stor att de blir avslöjade i sin spaning.
De står i fönstergluggen timme ut och timme in med genomfrusna tår och fingrar men skam den som ger sig, de har ju en perfekt utsikt.
Tornet med fängelsehålan ligger snett över borggården sett från dem.
Hämtar de Helga så måste de gå dit.
Tålmodigt står de där utan att släppa blicken på tornets källardörr. Månen dyker upp bakom den södra muren och skapar ett skuggspel på den kullerstensbelagda borggården.
Under vindbryggan sitter Thor-Ulf på en avsats och väntar. Han fryser trots täcket han har svept om sig.
Vattnet känns inte särskilt inbjudande men han är beredd att göra allt för att rädda Helga.

  -Så här är min plan, säger husmor. Bi måste bevaka ingången till fängelsehålan. Jesper och hans knekt kommer att hämta Helga vid nattens intåg då det är kolsvart ute och de kastar säkert i henne intill bryggan över vallgraven där månen inte når dem.
Därpå måste vi vara beredda. Du Thor-Ulf måste då genast tyst gå ner i vattnet från avsatsen under vindbryggan för att simma dit och plocka upp henne. Du kommer inte att synas i kolsvartet men gå inte i förrän du hör en uggla hoa. Hör du det?
Ta sedan med Helga tillbaka till tornet där jag väntar i fönstergluggen med varma kläder, eld och lykta. Var bara lugn. Det finns inte en vrå i slottetr som jag inte känner till. Denna är hemlig och ingen mer än jag vet om den.

Så kommer det sig att den barska husmodern glömmer att vara sträng och istället använder sitt hjärta och sin empati.
  -Hallå där! Hur är det med min allra bästa kamrat? Jag har en plan för att rädda Helga och du ska hjälpa mig. Jag behöver en simkunnig person. Är du det?
Thor-Ulf nickar förvånad och stum.
Birgit fortsätter utan att vänta in honom.
  -Det finns nämligen tunnlar under ån och slänger de henne i vattnet då det är mörkt finns en chans att hämta Helga i djupet och sedan simma in i tornets gömda håla. Den leder sedan till tunneln och hon kan bli fri.

Då Birgit anländer vill Beatrice lämna rummet men pappa ber henne stanna.
  -Berätta för husmor vad du hörde.
Den barska kvinnan lyssnar andäktigt och inser det hemska i situationen.
  -Är Märta-Stina i fara? Då har den där Beata säkert varit inblandad. Detta måste vi stoppa.
  -För tillfället är det hennes mor som de kastat i fängelsehålan.
  -Vad är det för mörka makter som härjar. Jag har ingen kontroll längre.
  -Vad ska vi göra? Gunstig är inte hemma.
 Husmor har ett varmt hjärta även om ingen tror det.
  -Jag har en plan.Vi behöver en man som kan simma.
  -Sök upp munken som brukar vara här. Han kan vara narr också och han heter Thor-ulf.
  -Den tokdåren! Men hur kan han vara narr om han är munk.
  -Säg bara min bästa kamrat så vet han vad som gäller.

I korridoren möter hon den stränga husfrun Birgit som håller henne fast och påpekar:
  - Här springer man inte som en vilding utan man ska gå stillsamt och bara på de ställen som man är tillåten att vara.
Flickan berättar vad hon hört.
  -Vad menade han med att hon sitter där nere i hålan?
  -Sa han så? Då ska du se att de slängt någon i fängelsehålan. Den arma stackaren kommer säkert aldrig upp igen. Ska detta elände aldrig ta slut? Men se så, det finns inget du kan göra. Gå till Beata och låtsas som ingenting. Det råder jag dig.
Beatrice söker upp sin far.
Hon finner honom sittande på ett bord i rummet de blivit tilldelade. Han arbetar med det finaste tyg som går att uppbringa. Det ska bli en klänning i röd brokad och siden med inslag av svart.
  -Far! Märta-Stinas mor är i fara. Hon sitter i fängelsehålan och de tänker dränka henne. Vad ska vi göra? Husmor förbjuder mig att lägga mig i.
  -Jag ska tala med Birgit. Så, var lugn min lilla flicka!
 

Helga i nöd
Skräddarmästaren Lars och hans dotter Beatrice har på Beatas begäran flyttar in i slottet för att sy brudklänningen.
Dessvärre blev de rånade på sin kista med alla fina tyger.
Som man kan gissa så var det rövarna som tog den och Thor-Ulf blev väldigit förtjust i den sköna mörka dottern.
Lars är bekymrad och kliar sig i det långa mörka skägget. Hur ska han kunna sy utan tyg?
Det visar sig vara ett mindre problem för Beata skickar efter det finaste tyg som går att finna och det kommer från Flandern.
  -Fint ska det vara fast trasera hänger menar folket.
Gunstig har inte tid med sådant för han är av kungen beordrad att med sina riddare ge sig iväg till Västgötalandet där han ska möta den fientliga kungabroderns här. Denne måste stoppas till varje pris. Allra helst ska fienden förgöras och den bångstyrige äventyraren fängslas.
Beatrice är kammarjungfru till Beata  och bästa vän med Märta-Stina.
En dag blir hon kallad till den blivande bruden för att hjälpa till med ett ombyte och lyckas höra ett samtal där inne.
En grov mansröst talar skrämmande högt. Det är knekten Jesper.
  -Ja, hon är där nere i hålan. Dottern tar vi sedan då tiden är mogen. Vi ska göra oss av med den här käringen först och det ska ske i natt då bara månen lyser.En drunknad katta talar inte, eller hur?
Det dallrar i luften och Beatrice blir rädd. Hon springer ti  Märta-Stina.
  -

Översteprästen Per Persson
Han styr i kyrkan med järnhård hand och alla som inte lever efter Guds bud straffas hårt.
Det värsta brottet i hans ögon är att inte tro eller att svika den enda rätta guden. Detta kallas för kätteri och kan rent resultera i dödsdom eller spöstraff på torget.
Allt elände på denna jord beror på syndiga människors beteende enligt hans mening.
Att sonen inte delar dessa åsikter är svårt att tåla och att han väljer att gå som fattig munk istället för att få en lysande karriär som präst inom kyrkan.
Pesten närmar sig med stormsteg vilket Per Persson är fullt medveten om men skyller den på människors synder och det ända sättet enligt honom är att utdela straff och dödsdomar.
Augustus däremot vill använda örterna på klostergården och försöka bota så många han kan.
Han är på väg på den stora gatan söderut mot kyrkan då han hör ett klatschande ihärdigt ljud på torget.
Där står många människor samlade runt skampålen och beskådar det som sker.
Det låter som en piska, tänker munken och antagandet visar sig vara riktigt.
En fastbunden man med naken rygg får utstå prygel av katten och långa röda strimmor av blod rinner medan han vrålar av smärta.
Katten är namnet på det hemska redskapet för alla otäcka saker måste ha ett öknamn så att man lättare kan tala om dem.
Vid varje slag går ett förfärat sus genom folkhopen.
Detta tycker Augustus är förfärligt och frågar varför mannen straffas så hårt.
  -Han är en Guds förnekare.

Lyckligt ovetande om sin mors belägenhet går Märta-Stina omkring på slottet för att tjäna sin drottning.
Husfrun som har en stor nyckel hängande i ett snöre om livet tar henne med till de rum hon behöver tillträde till.
Den bedårande drottningen som förbereder sig inför den stundande stora bröllopsfesten har bett sin kammarjungfru att hämta den finaste kronan i skattkammaren. Den av guld och idel ädelstenar.
Birgit lägger den ömt i en klädd  korg.
  -Bär den försiktigt. Den är värdefull. Bäst vi tar en hemlig gång tillbaka till drottningen. vi tar den som leder till barnkammaren.
Hon tänder en fackla innan de försvinner in igenom en osynlig dörr i den murade väggen.
Då ärendet är slutfört går Märta-Stina ut på borggården för att se på vardagslivet en stund.
Hästarna gnäggar, fåren bräker och människor springer ut och in i olika sysslor som de fått till uppgift i livet.
Den tjocka köksksfrun sitter på en pall och plockar en höna i den kalla november medan solen lyser svagt.

Thor-Ulf söker Helga och undrar var höron tagit vägen. Hon har inte besökt rövarnästet på flera dagar och han har inte fått en rapport från henne vad beträffar bonden på Lunda.
Var kan hon vara? Och vad kan ha hänt?
Den lilla hyddan står öde vilket får honom att besluta sig för att återvända till Borgensöre.
Denna gång som munk. Han anar fara å färde för Helgas skull.
Knekten Jesper är inte att leka med.

Fastbunden och chockad finner Helga sig själv i en undanskymd spilta bredvid ett sto. Som tur är så känner de varandra och hästar kan vara väldigt kloka vilket i högsta grad gäller för denna. Hon har uppfattad att de tänker ta henne till slottets mörka fängelsehåla och den tanken skrämmer henne till vanvett. Tänk om de verkligen dränker henne som en fisk i vattnet och hur bkir det då med Märta-Stina?
Hon hinner inte tänka mer för plötsligt kommer de för att dra henne med sig och hon lyfts liggande på mage upp över hästens rygg.
Knekten rider i sporrsträck i skydd av mörkret in till slottet i staden där hon skoningslöst slängs i tornets hemska fängelsehåla.
Det tar en stund innan ögonen vänjer sig vid mörkret och det är kallt och fuktigt men är inte ensam.
Ludna varelser stryker sig mot benen och hon kan gissa vad det är för djur för det luktar verkligen råttor och rör sig överallt. Jordgolvet är alldeles fullt av dem.
De börjar klättra på henne medan de sylvassa tänderna känns på armar och ben och det är svårt att freda sig.
Högt upp finns en ljusstrimma från ett litet fönster i en smyg och med möda lyckas hon nå gallret ock klättrar upp för väggen för att sitta där.Odjuren följer efter men det går att knuffa ner dem.

 

Plötsligt händer det som inte får hända då det börjar att klia i Helgas näsa och en kamp uppstår mellan hennes luftvägar och näsborrarna.
Hon försöker verkligen men nysningen går inte att undvika och ljudet avslöjar gömstället.
Med blixtens hastighet är de hos henne för att tillfångata tjuvstrykern och drar av förklädnaden.
  -Det är ört-käringen . Hon har hört allt för mycket.
  -Bara en sak att göra, säger Jesper. Vi tar med henne till slottet  då det är mörkt ute. Vi sätter henne i tornhålan så länge så dränker vi henne i vallgraven sedan.
  -Fängsla henne i  natt, ryter bonden.

Fängelsehålan
Det är tidig morgon i December och snön ligger obarmhärtigt kall och vit runt det lilla pörtet i skogen.
Det är verkligen bistert ute men det är att räkna med denna årstid och Helga eldar med kvistar hon plockat i naturen. Inomhus sprider värmen sig så hon behöver inte frysa.
Det är dags att utklädd till dräng ge sig iväg till Lunda för att lyssna av intrigerna.
Då hon kämpat sig fram i den knarrigt isiga nederbörden går hon genast in i sitt gömställe och det dröjer inte länge förrän knektarna från slottet anländer och bonden är där för att ta emot dem.
  -Hör du Jesper. Hur går det?
  -Har talat med Beata. Gissa om hon är villig att få fränkan i tornet oh makten i Borgensöre. Hon blir en bra bundsförvant.
  -Låter bra. Dags att gå till handling. Det är snart jul och så även på slottet så vi skjuter upp det hela men innan påsk måste vi slå till.Vi slår till under bröllopsfesten för då är ingen beredd på ett anfall.
Jesper nickar i samförstånd.
  -Då sätter jag in mina egna vakter om ni betalar.

  -Gå nu, innan han blir smittad och varna för all del invånarna i staden. Den är snart där. Pesten!
Usch vad det ordet klingar fasor och hemskheter. Augustus skakar uppgivet sin kropp under den bruna kåpan och undrar vem kvinnan är? Hon som kan lindra pesten. Han har väl aldrig hört något liknande.
  -Välsignad vare hon, säger den svårt sjuka kvinnan.Helga är den bästa av alla men gå nu vidare.Jag ber er!
Han fortsätter mot gården Lunda för att be om en allmosa men får bara ett glas vatten för bonden har inte råd.

jAG

Augustus är på vandring utanför stden och närmar sig gården Lunda.
Han ser ett antal småhus som bildar en egen liten by.det är bondens före detta trälar lever precis som tidigare men nu kan han inte se en enda människa.
De inhägnade små trähusen med torvtak verkar stå öde men han är törstig och söker sig in.
Plötsligt lägger han märke till en liten mager kvinna som långsamt tar sig fram till en sten utanför stugan. Någon har lämnat en kanna med innehåll som hon har för avsikt att hämta.
Luften andas sorg och misstämning och det är något som inte stämmer.
 - Goddag, skulle man kunna få vatten och något att förtära.
Hon ser på honom med röda, trötta ögon.
  -Vi har pesten här. Håll sig här ifrån! Min man är döende och jag är svårt sjuk.
Hennes ansikte är fullt av blödande och såriga bölder.
  -har ni barn?
  -de är döda allihop.
  -Har ni fått hjälp?
  -Ja, av Ört-Helga som lämnat en blandning av lummer och enbarr i denna kanna.Vi dricker det och min man har faktiskt piggnat till en aning
  -Den kvinnan  vill jag träffa

Klostret äger en stor örtträdgård där de hämtar sin medicin för precis som Helga tror de på örternas nytta för läkning vid sjukdom.
Då August ingick i den heliga förändringen till munk blev han välsignad och rakad på huvudet av Fredrik som är den högsta abboten i klostret.
Riten skedde mot fader Pers vilja så han fanns inte med bland åhörarna som beskådade det hela.
Hans största uppgift är som sagt att tigga allmosor till verksamheten och därför är han ute på gator och torg. Ibland även på landsbygden.
Eftersom han är mycket ute så får han veta vad som tilldrar sig i den lilla staden. Bland annat rädslan för pesten som enligt ryktet befinner sig strax utanför.

Munken Augustus heter egentligen August Persson och är son till översteprästen Per. En mäktig man som dessutom basar över skolan för borgarpojkar som ligger bredvid kyrkan.
August är hårt fostrad och har själv varit elev i den stränga skolan där man ska lära sig katekesen både utan och innantill.
Man förväntar sig att dessa ynglingar en dag ska ta över som ledare inom kyrkan och samhället.
Skolan är mycket sträng och aga genom slag av pekpinne på knogarna är mycket vanligt.
August är ingen vän av denna ordning eller av faderns metoder för uppfostran.
Han vill hellre finnas till för sina medmänniskor och särskilt för de fattiga som lever i armod. De egenskaperna har han ärvt av mor Feta som är en godhjärtad kvinna som i smyg tar hand om sjuka och fattiga barn och för dem till klostret där de får mat och vård.
Sonen valde därför att söka sig dit istället för till kyrkan men det beslutet har folk svårt att förstå eftersom han är född till en karriär som präst men väljer munkkåpan.
Han ville bli munk och är det ni i den helige Franciskus kloster och är ute för att tigga allmosor på dagarna. Pengar som betyder så mycket för klosterts verksamhet för stadens befolkning oavsett skrå.De äger ett sjukhus som tar hand om alla och har en stor hjälp till alla fattiga.

  -Nej, han är ju trolovad med en rik och förnäm dam som är utvald av konungen själv. Men jag älskar honom, han är så fin, ridderlig och modig.
  -Det trodde jag att du gillade hos mig.
Nu först inser hon att Thor-Ulf hyser varma känslor för henne.
Hon kramar om sin vän.
  -Min allra bästa kamrat. Du är den som alltid förstår mig, kan du förlåta och vara min vän?
  -Så klart.
Det är mörkt då han går över vindbryggan och livet i kungsgården är stilla. Djuren har tagits in och han kan se skenet från spisarna genom hantverkarnas fönster.
Kylan biter i näsan och ån ligger stilla och kolsvart där fiskarens eka ligger förtöjd intill vindbryggan.
Det ska snart bli vinter för träden har släppt nästa alla sina färggranna blad, kvar hänger bara några gula löv som alldeles strax ska släppa taget de också.
Andedräkten ryker ur hans mun då han tar riktning tillbaka mot stadens torg.
De båda gatorna är också tomma och vaxljusen lyser fladdrande i de små husen.
Oxbacken ligger mörk och tung medan månen lyser på träden som skuggar rövarpojkens väg tillbaka till skogen.

Märta-Stina presenterar sin vän
  -Min vän Thor-Ulf har något viktigt att berätta och det är nyheter från mor Helga.
Det är bara för honom att svälja förtreten och i snabb följd tala om vad Helga hört hos bonden.
Konungen tar sig på hakan i en funderande gest.
  -Jaså minsann. Det är så de har räknat ut det. De ska göra revolt men det ska vi allt bli fler om. Kan ni ta reda på exakt var de tänker slå till så vi kan vara beredda.
Nu vet vi ju vilka knektarna är och då tiden är mogen ska de så långt ner i fängelsehålan att de aldrig kommer upp igen men först ska de få leda oss genom intrigen. Tack för att du kom. Bra idé med narrutstyrsel.
  -Nästa gång är jag abbot.
Hon leder honom ut och han bligar snett på sin anförvant.
  -Så det är på det viset i alla fall? Är du hans fränka? Svara!

Konungen sitter stramt i den höga tronen längst bort i den stora salen och framför honom står träbänkar på rad. De är till för borgarna och prästerna i tinget.
På dagens möte ska de diskutera det våldsamma röveriet i skogen utanföt staden för människor på genomresa får inte vara i fred.
Gunstig eller Albin som han egentligen heter har ju själv jagat rövarna men utan resultat.
Märta-Stina vet ju precis var de befinner sig men trots sin förälskelse i Albin så kan hon inte förråda sina vänner med Thor-Ulf i spetsen.
Han möter dem i dörren och hennes ögon glittrar då hon ser på honom.
  -Hej Albin!
Rövarpojken lägger märke till de osynliga gnistorna mellan dem och svartsjukan stinger i hjärtat.
Så hon var Albin med honom nu?

Där inne i det dunkla rummet får han bara ögon för en person. Lika vacker är hon som alltid och han står stum och bara beundrar henne en lång stund.
Glädjen är ömsesidig.
  -Den där narren känner jag igen, säger Märta-stina. Vad gör du här?
  -Hej min allra käraste kamrat, hur är det med dig? Har kommit för att rädda dig. Du är i fara!
  -Inte då svarar hon självsäkert. Gunstig och drottningen vakar över mig men Beata är på krigsstigen förstås. Hon är svartsjuk och tål inte se mig men jag stannar här tills vidare.
Thor-Ulf berättar om mor.
  -Hon är orolig och jag är hennes sändebud som ska varna och informera om intrigerna som spinns hos bonden. det är nägra knektar inblandade och en av dem fick order av Beata att ta fast dig under trolovningsfesten. Vet du vad han heter?
  -Jesper heter han. Jesper Eriksson. Du måste tala med Junker.

Birgitta fnyser och rynkar på näsan.
  -Så det ska kostas på en narr nu också. De små borde istället roas med lek. Sådana dumheter!
Thor-Ulf antar en allvarlig min och försöker se from ut med handflatorna mot varandra.
  -Jag ska minsann lära dem och annat om Gud och kyrkan.
Hon tror nog vad hon vill om den saken men det är väl lika bra att ta med människan till drottningemaket då?
Färden går tillbaka till ursprungspunkten och hon knackar hårt på den tunga trädörren.
  -Dyr narr här enligt beställning.

Husförestånderskan är en sträng kvinna som med strama tyglar ser till att ekonomin räcker till och hon gillar inte lättja och slöseri.
Inte ens kungaparet går fri från hennes granskande och hon går ofta till attack. Prål är onödigt anser hon.
Just denna dam stöter Thor-Ulf på i en mörk korridor på våning två.
Han har förirrat sig helt och vet inte var han är men får minsann redogöra för sina förehavanden.
  -Vad gör en narr här på väg till konungens privata toalett.
Det dasset är utbyggt direkt på slottsväggen där det kungliga avträdet far rakt ner i vallgraven.
  -Oj, tänkte just att han vuille prata lite skit.
Det skämtet uppskattas inte alls och han ber om ursäkt och blir ledsagad till drottningen under förevändning att han ska roa de små prinsarna.

Det gäller att finna Märta-Stina så att han kan försäkra sig om hennes välbefinnande och kanske smuggla med henne hen till rövarnästet.
Var kan hon befinna sig? Där finns många mörka rum att genomsöka och alla har inte fönster men facklorna på väggarna lyser upp en aning genom dunklet.
Helga har berättat att hennrs dotter är kammarjungfru till drottningen. Alltså ska han söka igenom de fina gemaken och de bör ligga i närheten av tronsalen.
Överallt springer människor omkring med olika uppgifter.
Eldpojken som ser till att alla facklor och eldar håller sig brinnande.
Hantverkarna står för underhåll av möbler och annat ,edan skräddaren syr och lagar herrskapets kläder. Där finns också en bagare som ständige levererar färskt bröd till köket.
De som slier allra mest är pigorna,som de springer överallt med diverse ärenden.
Hon som vakar över dem alla är en gigantisk, sträng och religiös husföreståndarinna. Hon heter Birgitta men kallas både för Birgit och Brita.

Thor-Ulf kan skogen utantill och vet ett otillgängligt berg där han kan sela Djepnr då han ger sig ut ur den skyddande skogen. Hästen är nämnligen ett rövarbyte och kan avslöja honom.Knektarna är vid sådana tillfällen inte timida alls.
Efter svår tortyr kan man bli kastad i slottets vallgrav.
Som tur är har pappa lärt honom simma om något så hemskt skulle inträffa.
Förklädd till narr kliver han fram på stadens kullersten och människorna ler glatt då han visar sig. De vill att han ska göra konster och roa dem.
Därför passar han på att busa under sin väg. Sångrösten är det inget fel på, inte humorn heller.
Hoppsa hoppsa steg är alltid lika roligt och han studsar runt damerna medan han ivrigt klappar dem på stjärten med flirt i blicken och sjunger:
  -Jag har rymt från kungen med hov
utan att be om lov
Vackra dammer finns ju här
tror jag är kär
Vilket tokspel! Publiken skrattar uppskattande åt knasbollen.
Ljudet av den glada skaran följer med då han hoppsar vidare fram på gatan och krockar med en flakkärra full med äggkorgar.
För jublet som följer finns inga gränser då han med rinnande gulor på huvudet och skal på sin dräkt ropar ett förtjust:
  -Kuckelikuu
Kärran och dess ägare är på väg toll slottet med de varor som återstår och Thor-Ulf får åka med ända in på borggården.

Nästa dag drar sig rövarhövdingens son mot staden på sin av rövarna stulna bruna och vita häst Djepnr.
Utklädd till narr ska han obehindrad röra sig i slottets alla salar.
Mest av allt vill han träffa sin allra käraste kamrat Märta-Stina.
Han får akta sig för knektarna söker oavbrutet i skogen efter rövarnästet eller rövhålet som det heter i folkmun. Ännu har de inget funnit.


I gårdens svinstia har Helga upptäckt ett titthål med utsikt in till stallets selkammare.
Många kvällar sitter hon där och lyssnar men till slut händer något intressant.
Kvällen är sen i det kalla höstmörkret, den iskalla vinden viner in i den dragiga stian. Helga fryser men vill inte ge tappt då hon plötsligt hör hetsiga röster.
  -Uppror ska vi ha!
  -Vi ska inta slottet!
  -Makten ska bli vår! Bönderna och vi ska ha den innan jul.
Den där blivande bruden Beata hjälper oss säkert mot löfte att hon får bli drottning med eller utan den där ohängde riddaren. Hon är elak och vill ha makt.
  -Hörde att hon varit på Junkers lilla fränka.
Nu blev de nyfikna.
  -Och vem är det?
  -Troll-Helgas lilla trälunge. Han är tydligen helt betuttad.
Beata gav mig order att arrestera slynan men drottningen ingrep.
Helga rycker till av skräck där hon sitter på huk.
  -Oh nej, tösen är i fara!
Hon smyger sig där i från för att besöka rövarna innan hon går hem till värmen. Thor-Ulf måste rapportera till kungen om intrigerna som är på gång mot dem och flickan måste räddas.

Mor Helga fanns hela tiden på gården i sin hemliga roll.
Kommentarer kunde hon notera av besökande knektar och bönder då de hämtade sina hästar i stallet.
  -Nu är hans dagar räknade. snart får vi tillbaka trälarna och med dem makten. Då ska allt bli annorlunda.
Dessa knektar hade hon lärt sig att känna igen, men de stora intrigerna är svårare att avlyssna för de sker oftast i boningshuset dit hon inte har tillträde.
Gården består av ett stort boningshus i mörkt omålat timmer. Inne finns trägolv och en stor öppen spis, riktiga sängplatser med britsar, halm och varma täcken.
Till gården hör också en stor ladugård, stall samt stia och hönsgård.
Arbetarna bor som de alltid gjort i långa hyddliknande längor med jordgolv och sov direkt på dessa i något slags kollektiv där de får samsas om allt, till och med de skulor som kastas till dem.

Drängen på Lunda
November närmar sig med en kyla som ingen är van vid.
Helga arbetar klädd som dräng med underrättelsetjänst i lönndom hos bonden. o
Den elake despoten med anhang och knektar som hotar både monarkin och samhällsstrukturen.
Hon är tuff och tänker på intet vis låta orättvisan segra.
Dag efter dag vandrar hon i den kalla höstmorgonen till ett arbete bland de före detta trälarna på den stora gården som trots allt finns kvar utan att ställa krav på den alltför låga lön som de erbjuds. Tar de det alternativet får de hålla sig själva med mat och boende.
Enligt deras husbonde ska de veta sin plats. det där med frigivning av trälar är enligt honom rent nonsensprat och därför har han lierat sig med likasinnade bönder och knektar som mot betalning inte är så noga med vilken sida de ska vara lojala. Bonden vill ha tillbaka trälsystemet och ett system som främjar de rika.
Bonden är rik och bygger hela tiden ut sitt hus och köper kreatur och mark men har inget till övers för de tiggande munkar som ständigt hotar med en analkande pest.
Hämndkänslan ger styrka och hon tror på att hut går hem.

Lugnet lägger sig åter och efter en sträng blick från drottningen börjar Gunstig att konversera med sin blivande även om tankarna befinner sig på annat håll.
Märta-Stina har fullt upp med sina sysslor i källarens mörka kök där bara elden och några facklor ger ljus till deras verksamhet.
Laxen och kalkonen är redan serverade och nästa rätt ska bli lamm och sedan helstekt gris. Efter det står nötsteken på tur.
  -Har du skurit rovorna och löken, ropar den bastanta kokerskan.
Matdofterna blandas med svett, fukt och värme men ingen har tid att känna efter.
Timmarna går och värken växer sig stor i armar och ben då drottningen äntligen kallar på sin kammarjungfru.
Kvällen är över och hon vill gå till vila.
Märta-Stina klär av sin dyrkade matmor och borstar sedan det långa, lingula håret.
Själv får hon sova på en bädd av halm utanför drottningens dörr för att finnas till hands vid behov.
Det är inte svårt att somna.

Ett triangeldrama tornar upp sig men vem som helst kan begripa att kungens brorson inte kan gifta sig med en enkel före detta trälflicka som dessutom är dotter till en trollpacka.
Beata är tjurig och jalu på den vackra Märta-Stina och ryter så alla gäster vaknar ännu än gång.
  -Försvinn ur min åsyn piga och visa dig aldrig mer inför mig eller min fästman.
Drottningen kallar på sin kammarjungfru för att lugna situationen.
  -Gå till köket och hjälp kokerskan i stället. Jag kallar på dig då festen är slut och jag vill gå till sängs.
Beata som den blibande heter låter sig nöja med det men tänker att så fort vigseln är över ska slynan i tornet.

Plötsligt blir hon väckt till verkligheten då en hård röst väser:
  -Stå inte här och dröm. Ta en kanna och servera istället! Börja med kungaparet! Hör du mig?
  -Javisst herrn..förlåt herrn stammar hon nervöst medan fötterna styr sin egen väg mot det höga värdparet.
Hon serverar det goda röda vinet och sedan är det fästefolkets tur. Kannan är tung men allt ska gå bra om inte Gunstig så envist fångar hennes blick.
Ack, där sitter hon fast.
Som hypnotiserad sjunker hon in och försvinner i de underbara ögonen.
På samma gång fyller handen självmant fästmöns stop till bredden och mer därtill.
Den blivande bruden följer svartsjukt och intensivt vibrationerna mellan de båda och märker inte heller vinet som flödar och rinner över på hennes fina klänning.
Upptäckten gör henne rasande.
  -Den trälen ska bort!
Hennes gest med armen välter hela stopet och ett skrii skär genom både märg och ben.
  -Huga, säger gästerna. Ett skrik värre än Hin Håle själv.

Alla är på plats och festen kan börja. Gunstig som är placerad på hedersplats bredvid sin blivande gemål nämns knappast tilltala henne men respekten han blivit inlärde sedan barnsben säger honom att det är nödvändigt att konversera.
Kroppsspråket dem emellan visar inget större intresse men makt och rikedom spelar en viss roll för henne.
Musikerna spelar upp på fläjt och giga medan Märta-Stina och det övriga tjänstefolket häller upp vinet i kannor innan de ska serveras.
Under tiden viskar hon för sig själv:
  -Hon är verkligen ful, gräsligt ful. Undrar vad som är fulast? Den stora näsan, de elaka ögonen eller den tjocka kroppen. De fina smyckena, klänningen och diademet hjälper ingenting mot det groteska.Dessutom är hon sur som ättika.
En trubadur stämmer med en förtrollande röst upp en sång till kvinnans lov och den vackra drottningen.
  -Se där är hon den skönaste av alla sköna
så vacker att alla blir gröna
Vår drottning så fager och fin
med hår så vackert som lin.
De dukade bordet är fyllda av kandelabrar med taljljus, tallrikar av trä, fat med fasan och rådjurskött samt massor av frukt.
Eldarna sprakar i de öppna spisearna och sprider ljus som reflekterar i gästernas glittrande klädesstenar. Aldrig har hon sett en sådan prakt eller så mycket mat.

Trolovningen
Festen ska hållas i samma sal som hon träffat kungaparet men nu finns där långa bord uppställda och arrangerade i form av en hästsko.
Hedersgästen själv, Gunstig Junker, är inte där ännu och alla väntar ivrigt för det kan ju inte bli någon fest utan honom.
Verksamheten stannar upp för en stund då den blivande bruden stolt glider in med en självklar hållning medan hon med blicken söker sin gemål.
De bruna lockarna samlar sig vid den höga vita struthatten som alla jungfrur brukar bära men de är vänare och inte så bistra.
Oron lyser i hennes ansikte då han inte syns till medan hennes satta kropp sväller liksom utanför den åtsittande korsetten innanför klänningen och dekolletaget hänger utanför linningen i den vackra blå klänningen.
Synd att den inte sitter på någon som kan bära upp den bättre, tänker Märta-Stina som väntar på att börja servera. Hon undrar var den vackre ynglingen tagit vägen sedan han besökt hennes mor.
Hedersplatsen står dukad och de höga karmstolarna väntar på att bli intagna av kungaparet och de unga tu.
Minuterna känns som långa timmar då plötsligt tiden stannar upp då en yngling gör entré.
Denne unge man har en förmåga att lysa upp en hel sal och alla står förundrade och njuter av pojkens ankomst som bär en lysande gloria runt huvudet. En ledare är han och omtyckt av alla.

  -Vi har tillsatt några knektar som ska spionera hos bonden men risken är stor att de blir igenkända av de som är i allians med honom. Om vi får veta vilka de ormarna är ska de slängas i fängelsehålan för att vänta på en ond bråd död.
Helga vill lugna hans glöd.
  -Såja, ta det varligt ers lilla höghet. Kan inte jag göra något? Klä ut mig till exempel. Till dräng kanske?
Hon ser ivrigt på Gunstig som emellertid är skeptisk.
  -Snälla, ingen skulle känna igen mig. Det finns så många arbetare på den gården. De jobbar ju som trälar fast det är förbjudet och vågar inget annat.Jag kan ju finnas där mitt ibland dem och lyssna. Säkert får jag veta något.
  -Snälla mor, det är farligt. Tänk om de upptäcker dig? Och på tösen!
Helga suckar djupt.
 - Det är ju det jag gör. Alltid och jämt.
  -Ja, vi gör väl ett försök då men tala inte med någon annan än mig. Förstår du?
Ingen annan. Var kan vi mötas diskret och hemligt?
Helga kommer att tänka på rövarnas Thor-Ulf! Honom kommer ingen att känna igen. Utklädd till munk kan han röra sig i både slott och koja men hur ska hon kunna berätta sin plan utan att avslöja hans identitet som rövare.
  -Jag har en vän, säger hon tvekande. Han bor inte så långt här ifrån och är kamrat med Märta-Stina. Honom kan vi lita på.
  -Det låter ju bra. Han kan komma till mig på slottet.
Gunstig  frågar inte mer som tur är.
  -De väntar på mig. Måste ge mig iväg.
Han reser sig från bordet och går mot dörren.
  -Lås efter mig och öppna inte för någon du inte känner. Lova det!

  -Naturligtvis! Kom in vet jag. Är hon sjuk?
  -Såja, sitt ner. det är ingen fara. Hon bor hos oss i slottet och bonden kan inte göra henne illa men det är bäst att hon stannar där.
Helga fattar ingenting. Bor verkligen hennes lilla enkla flicka i den stora borgen.
  -Nyp mig i armen!
  -Din dotter är nu drottningens kammarjungfru.
  -Får jag se henne igen?
  -Ja, så snart skydd kan ordnas.
  -Tack för det! Den tösen är allt jag har. Hennes far är inte längre med oss.
Död och borta och jag vet inte ens var hans kvarlevor finns.
Helgas förtvivlan bryter ut i gråt.
Han försöker så skonsamt som möjligt berätta att han kanske vet och ber henne komma med ut.
Kroppen över hästens rygg går inte att ta miste på.De bekanta kläderna som nu är i trasor och kalufsen avslöjar genast vem det är.
  -Det är ju min Halvar!
Så är det bekräftat. Gunstig lyfter ner liket och Helga får med det i sin famn ta  farväl av sin make medan riddaren gräver en grav i skogen. inte så långt i från deras hydda.
  -De ska få sitt straff. Var så säker, lovar han.

Precis som hon var uppe ur gropen för att skjuta undan den stora tunnan som skylde hålet hörde hon bankandet på dörren.
  -Ja, ja jag kommer. Det återstår bara en liten glipa av hålet.
Så där, då är det klart och ingen kommer att se hemligheten.
Hon ber till högre makter att det inte ska vara fler knektar där ute.
  -Vem där, ropar Helga oroligt men vass i tonen som bara en trollkäring eller örtaboterska kan vara. Ibland kan den vara bra att använda mot ovälkomna.
  -Goder afton, nådiga frun. Kan jag få komma in?
  -Vem är du som talar så rart till en gamma träl som jag?
  -Jag är konungens nevö och mitt namn är Gunstig Junker.Vill berätta något om er dotter.
De orden tog skruv, Märta-Stina är ju hennes allt.
Naret på insidan far upp och dörrn öppnas genast.
  -Märta-Stina! Vad har hänt?
  -Får jag komma in? Det finns ögon i skogen också.

Kunde det möjligen vara Märta-Stinas far Halvar. Då är ju hennes berättelse sann.
Han tar sitt svärd och hugger ner det skändade liket för att ta det med på hästens rygg till Helga. Är det han så får hon i alla fall en chans till avsked och begravning.
Då han anländer till hyddan knackar han på dörren men ingen svarar.
Anledningen är att hon precis är på väg upp genom hålet till den hemliga gången till rövarna och måste skjuta för den stora tungan innan hon kan öppna.


Gunstigs häst står enligt order sadlad och klar på borggården där han väntar på sin herre.
Den vackre ädlingen sitter upp på dess rygg och de två far iväg genom slottsporten och över vallbryggan i full galopp. På stadens gator far de fram som en stormvind.
Den vita smäckra hingsten klapprar hastigt förbi alla människor som snopet ser efter ekipaget för det enda de hinner uppfatta är den röda manteln som svajar som en flagga i vinden.
Ändå kan de begripa vem det är som far fram för gunstig Junker är känd för sin ryttarkunskap och ingen blir arg för han är en populär person och så gott som samtliga invånare anser att det är synd och skam att han inte får välja hustru åt sig. Den som kom var för gräsligt ful. Det är allas åsikt.
Snart är han ute ur staden och på väg mot skogen för att informera Helga om vad som hänt. Att dottern blivit kammarjungfru.
Det börjar skymma så han viker av från genomfartsleden och tar en genväg då han plötsligt får något hårt i huvudet och ramlar ur sadeln.
Aj, det gör ont!
Han lyfter på huvudet och upptäcker en fruktansvärd syn.
En sönderskrapad och sårig manskropp vars fötter han nyss stött på med sin panna.

Så börjar livet som kammarjungfru på slottet och hon får gälja med sin drottning till tornrummet som inretts till sovrum åt den sköna.
Ja, tänker Märta-Stina, hon är verkligen vacker och har en kropp som en ung flicka fast hon fött två barn.
De små prinsarna hon presenteras för är fyra resp. två år och heter Petter och Birger. Den sistnämnda är en liten blond charmknutte och just för tillfället är han Gunstig Junker på sin gunghäst.
  -Han fullkomligt avgudar vår nevö, säger drottningen. Vill du nu vara snäll och hjälpa mig med håret och sedan vill jag ha min gröna klänning. Den med blå band på och så vill jag ha min lilla krona. Den med de gyllene röda stenarna.Allt hittar du i min koffert.
Vi får skynda på för spektaklet börjar om ett par timmar och du får följa med.
De behöver hjälp med serveringen.

Konungen är en kort men respektingivande man.
På den mörka kalufsen sitter en krona av guld och det avlånga ansiktet avslutas med ett halvlångt skägg.
Hon lägger märke till den stora näsan och den lilla munnen och att ögonen ser konstiga ut men upptäcker sedan att det ena är grönt och det andra brunt.
Han bär en röd mantel av sammet som är kantad av hermelinskinn.
Hon vaknar till liv då Junker knuffar på henne.
  -Tala då. säg som det är.
  -Ers majestät är i stor fara, stammar hon fram. De smider planer och ni måste rädda er medan tid är.
Kungen ser länge på trälflickan medan hon sakta börjar berätta.
  -Hur skall jag veta att allt det du berättar är sant?
  -Flickan talar sanning, inygar Gunstig med glöd.
  -Må det, och hur ska vi belöna henne för sitt mod att komma hit.
  -Låt henne stanna här på slottet. Hon kan bli kammarjungfru till Drottningen.
Den vackra Blanka blir lycklig.
  -Ja, en sådan behöver jag.
Konungen är inte kapabel att neka henne någonting så Märta-Stina får till Gunstigs stora glädje stanna. Nu kan de träffas varje dag.
  -Men jag måste hem till mor först. Anars blir hon orolig.
  -Det är inte värt om de lurar på dig i skogen. Jag far till din mor.

Hon berättar allt hon varit med om den sista tiden och utelämnar inget.
Gunstig ser förfärad på henne.
  -Stackars liten som burit på detta hemska. En sådan förbannad skurk till bonde.Han ska inte komma undan. Följ mig till slottet och berätta för kungaparet så tar de hand om dessa ränker en gång för alla.
Han lyfter upp henne på den stolta vita hingsten och så far de iväg i galopp mot Borgensöre.
Oh, vad det känns bra att ha flickan så nära och hon doftar så gott. Ett lyckorus fyller hela hans bröst och han önskar att ritten inte ska ta slut men ser staden närma sig bortom ängarna.
In far de genom den öppna porten och förbi de vaktande knektarna in på borggården.
Han lyfter ömt och försiktigt ner Märta-Stina och ropar till en stalltjänare.
  -Ta hand om min häst!
Den stora ekdörren i tornet leder dem till trappan som tar dem till kungaparets egen våning.
De kommer till en hall med högt tak och stenbelagda väggar och en hög svart dubbeldörr öppnas av två tjänare som med en gest ber dem stiga in i en stor, avlång sal med höga valvformade fönster, de har så tjocka smygar att man kan sitta i dem.
Det blanka, kalla stengolvet ekar mot Gunstigs klackar då de går mot hans majestät.
Märta-Stina är andäktig inför situationen.
Där på tronen sitter konungen och ser myndig ut. Hon niger djupt och länge och då hon vågar titta upp igen blir hon stum av beundran.
Drottningen är den vackraste varelse hon någonsin skådat.
Det långa blonda håret ramar in ett runt, sött ansikte med höga kindkotor och de blå stora ögonen strålar så förunderligt och den vita klänningen med vida armar sitter som gjuten. Hela kvinnan utstrålar skönhet med det varma leendet och sänder en aura av sympati


Åter ska den sköna räddas från överfall.
Han sitter upp och rider med ilfart mot stackars Ivar alltmedan Märta-Stina vid upptäckten av vad som sker ger till ett skrik.
Hon sträcker sig efter sina kläder medan de andra försvinner utom synhåll.
  -Ivar, kom hit!
Då björnen hör den välbekanta rösten vänder han tvärt och rusar mot tryggheten med Junker tätt efter i rungande belopp.
  -Var bara lugn Märta-Stina. Jag tar honom strax.
  -Nej, det gör du inte!
Hon ställer sig mitt i mellan dem.
  -Han är min. Sitt av så kommer du att förstå.
De sätter sig på va sin sten invid den porlande bäcken och då han får förklaringen skrattar de båda gott åt situationen.
Junker blir sedan allvarlig då skrattet tystnar och ser djupt in i hennes blå ögon.
  -Det är gott att vara med dig.
Hon måste bryta den magiska stämningen. Han ska ju gifta sig och kan inte bry sig om henne på det sättet.
  -Detsamma med dig men nu är det något jag måste berätta för kungen och det gäller liv och död.

Livet fortsätter mot alla odds för mor och dotter då rövarna förser dem med mat men även Helgas örter och viskor bidrar till försörjningen.
Märta-Stina älskar skogen och drar ofta ut på långa promenader då hon inte arbetar. Hon plockar medicinörter till mor och njuter av stillheten men det gå inte en dag utan att hon tänker på far. Hon vill postumt ge honom upprättelse för hoppet att finna honom vid liv är för länge sedan ute.
Den lilla lurviga Ivar följer henne ivrigt vart hon går men nu är hon på väg in till staden igen så hon försöker mota bort honom gång på gång.
Det är ett måste att varna kungen och det får bära eller brista för bonden med anhang och svekfulla knektar ska inte komma undan med sina illdåd.
Där hörs bruset av det forsande vattenfallet som berusande porlar ner i bäcken.
Det är omöjligt att motstå frestelsen att svalka sig i den heta sensommarvärmen.
Kläderna far av i ett nafs och spritt naken som Gud har skapat henne hoppar hon i den skönt svallande duschen av friskt och kallt men uppfriskande vatten.
OH, det är skönt att njuta i fulla drag.
Ivar lovar försiktigt längs bäckkanten för att undersöka vad som finns under stenarna.
Samtidigt kommer en riddare ensam på genom skogen och på hemväg efter en av de otaliga ridturerna han företar sig. det är Gunstig Junker!
Vid åsynen av den fullkomligt förlamande skönheten i fallet vet han inte till sig men förstår att han bör gömma sig för att visa respekt och hänsyn.
Han och hästen gömmer sig bakom en stor sten men ynglingen kan inte låta bli att kika hänfört i sin tunika med vapenbilden örnen.
  -En sådan bedårande syn! Har aldrig sett något så vackert. Märta-Stina är mitt hjärtas dam. Men vad ser jag? En björn, hon är i fara!

Rövarhövdingen och hans liga rasar över det de får höra.
  -Sådana satans kanaljer! Vi bränner upp bondens gård och stjäl allt han har.
  -Nej, då förstår de att jag skvallrat och tar både mig och mor. Vi måste gå lugnare fram och kungen måste informeras om vad som pågår innan det är för sent.
Alrik blir förfärad.
  -Vi ska beskydda er men gå till kungen kan vi inte. Då blir vi arresterade.
Det får bli en tunnel mellan våra hem. Då kan ni fly hit om de kommer tillbaka.
  -Låter bra och Ivar kanske skrämma någon också.
ThorÜlf känner svartsjukan invadera sig.
  -Ivar, vem är det?
  -Min lilla björnunge som jag tagit hand om.
Han ler lättad ty så mycket älskar och högaktar den flickan

Alla är hemma i rövarkulan då Märta-Stina anländer ålande genom klippblocket som är grottans entre´.
Bostaden består av en stor sådan och där finns en brinnande eldstad i dess mitt.
Längs väggarna ligger de på sina sovplatser av skinfällar.
På en avsats ser hon hövdingen Alriks boplats.
Hon kan även se förråd med mat och andra tillhörigheter.
Thor-Ulf kommer henne henast tillmötes och tar hennes händer i sina valkiga medan han oroligt läser i hennes ögon att något fruktansvärt har hänt.
Alrik reser sig upp av glädje över besöket.
  -Men är det inte skogens prinsessa.Tack för att du varnade oss så duktigt för det fina sällskapet. Men så du ser ut! Vad har hänt?

Den lilla stugan blev med ens fylld av en fasansfull och förlamande stämning så tät att man kan ta på den.
De två kvinnorna blir sittande vid det lilla träbordet och de ser med glasartade tomma ögon på ingenting.
Han är borta och de får aldrig se honom igen. Inte ens en begravning kan de ge honom för det får inga hästtjuvar.
Helga får först talförmågan åter.
  -Synd och skam är det. Han är ju helt oskyldig. Orkar inte tänka på vad han får genomlida. Vad ska vi ta oss till?
Gråten kommer sakta och tar snart över den slitna Helga helt och hållet.
  -Mor, vi får ty oss till rövarna. Aldrig någonsin har de svikit oss tidigare. Och jag ska vara städslad hos bonden som vanligt så vi kan få kost men gubben håller jag mig ifrån. Den vill jag inte se.
En dag ska jag få känna hämndens sötma. De ska inte komma undan.
Hon har på något underligt sätt blivit den starka av de två, kanske för att stödja mor.

  -Min make har inget ont gjort. Djuret kom hit alldeles av sig själv eller så blev det hitdraget med avsikt av någon illasinnad.
Bonden ryggar tillbaka av den skarpa blicken från Helga.
  -Håll din trut trollpacka. Han har stulit min finaste häst. Han ska till stupstocken. Ta honom knektar!
Helga vill inte ge upp utan försöker in i det sista.
  - Han kanske kan berätta ett och annat om ni möter någon på vägen.
  -Gör han det ska jag personligen lägra din vackra dotter.
 Inför det hotet är båda föräldrarna tillintetgjorda. Halvar blir bakbunden och tar med en lång blick farväl då de för honom med sig för att bindas bakom en av hästarna och han får springa efter.
  -Så här behandlar man en hästtjuv, säger de.
Märta-Stina far hysteriskt upp och rusar efter.
  -Far..far vart för de dig.
Mor stoppar henne.
  -Stopp, vi kan inget göra. De för honom till stupstocken utan rättegång för att inte ska tala.

Nästa morgon vaknar tösen av ett frustande läte utanför hyddan som är deras hem.
Hon ruskar på Halvar som ännu kigger i dvala.
  -Far vakna! Någon är utanför, kan det kanske vara en knekt?
Hon har lärt sig att aldrig lita på sådana för de är för det mesta onda.
Far ruskar bort sömnen och går yrvaket till dörren.
  -Stanna där! Ser ut att vara Sleipner, sa han snopet.
Bondens svarta hingst. Vad gör han här? Kanske har han slitit sig, bäst att tjudra honom vid närmaste träd.
Vid frukostgröten bankar det hårt på dörren.
  -Öppna din tjuvstryker. Vi vet att du är där och kommer du inte ut så hämtar vi din dotter.
  -KOM IN, DET ÄR ÖPPET.
Halvar förstår vad klockan är slagen då storbonden från Lunda duckande kliver in med tre knektar som ser illavarslande elaka ut.
  -Halvar stalledräng! Du är anklagad för att ha stulit Lundabondens häst och den står ju onekligen här utanför ditt hus. Vad har du att säga till ditt försvar?
Nu blir ört-Helga rädd. Att stjäla en häst är det värsta brott man kan göra och straffet för det är döden. Detta måste vara deras sätt att tysta hennes man för vad han hört dem tala om.

Då den långa oxbacken närmar sig sig sitt slut ser hon skogsbrynet och blir så glad att hon börjar sjunga igen.
  -Gunstig Junker kom en dag
  så vacker och glad
  men han hade en ann
  som inte va grann
  Stackars han
  lyckan försvann
  Stackars jag
  har till honom behag

Plötsligt ser hon något röra sig bakom buskarna. Det ser ut som ett brunt djur.
Framkommen ser hon vad det är- en stor dödad björnhona och bredvid står hennes lilla unge och ser orolig ut.
Vem kan vara så grym?
  -Så söt och så övergiven. Kanske mor har något han kan äta.Följ mig lilla vän.
Det behöver hon inte säga för han följer troget efter på sina korta rultiga ben.
  -Jag ska kalla dig Ivar.
Han ska matas till han klarar sig själv, det tycker nog mor också.

Vad mor kommer att bli glad då hon sålt viskorna.De behövde verkligen skärven hon fått.
Ute på borggården är full föreställning för narren övar sig inför kvällens festligheter.Skratten ekar mellan murarna då han härmar det fina sällskapet som nyss anläntgenom att röra sig märkvärdigt i narrluvan och pinglorna.
Hon lämnar borgen och vänder åter tillbaka mot det stora torget där kyrkan tornar upp sig framför henne. Bredvid ligger stadens enda skola och den är enbart till för pojkar av högre rang.
Hon vänder sig om och upptäcker stor uppståndelse. Där är en stor ljudlig folksamling. Hon knuffar sig fram för att se vad det handlar om.
Innanför hopen ser hon en ung man som är fängslad med armar och ben instuckna i en stock medan de spottar på honom och väser fula ord.
  -Tvi, din satans lymmel. Du ska snart få sona ditt brott och bli enahanda fnissar de rått och elakt.
  -Usch, vad har han gjort, frågar Märta-Stina den som står närmast.
  -Stulit frånsin granne och nu ska han snart mista sin hand.
Mobben fortsätter med nyp i den straffades arm och hans utsatthet gör honom så sårbar att han inte vågar lyfta blicken från kullerstenarna. Värre ska det bli för han, kraken.
Märta-Stina orkar inte höra fler hemskheter utan vänder istället mot ängarna och naturen där hon hör hemma.

Följet försvinner in genom tornets portdörr medan hästarna tas om hand av stalldrängarna.
Borggården är full av höns , grisar och en och annan hund vars skall blandas med getternas brölande och tjänstefolket springer fram och åter över kullerstenarna.
Vid brunnen står en ung kökspiga. De känner varandra.
  -Det var en sur en, utbrister pigan och anspelar på den blivande bruden som just anlänt. Hon heter visst Beata.
  -Vet du om de behöver några viskor i köket.
  -Följ mig till kokerskan och fråga.
Den låga dörren leder genom en smal trappa ner till det mörka köket utan fönster. Ögonen har svårt att vänja sig men hon fäster blicken på den brinnande elden som sprider ljus.
Där finns inte så mycket möbler förutom ett stort bord att skära och tillaga på samt ett stort skåp som innehåller fat, bägare och slevar.
Kött och råvaror tillhandahålls av slottets egna slaktare och odlare. Disken köps av handlare på torget.
  -Fråga henne.
Hon pekde på en stor tjock kvinna klädd i en mössa som liknade en puffig luva med oknutna snören som hängde ända ner till den utbuktande buken. Förklädet smiter åt över den grova klänningen.
  -Ja, vad är det frågan om? har mycket att göra nu med främmande i huset.
Gunstig Junkers blivande minsann.
Kokerskan anlade en spefull min och de svarta gaddarna försvann i mörkret.
  -Jo, kära frun. Jag undrar om ni behöver mors viskor?
  -Ja, det lär nog gå åt. Tar dessa men nu måste du gå. Här är pengar. Spring iväg nu.

-Slyna, det där skulle du inte ha gjort.
Han måttar ett slag mot Märta-Stinas kind men blir avbruten av en välkänd stämma.
  -Släpp henne!
Den rytande, bestämda rösten avbryter hela skådespelet.
  -Det är  Gunstig Junker, väser den fasthållande och den hårda omfamningen blir lam för mot den ädle ynglingen vågar de inte hosta en gång.
  -Så ses vi igen, vackra mö.
Hon är räddad av en drömriddare på sin vita hingst precis som i visorna som ständigt rör sig i huvudet.
Han bockar artigt och fortsätter sin ritt in i borggården med sitt sällskap.
Efter kommer en vagn ledd av en utsmyckad häst och i den sitter två damer i vackra klänningar med puffärmar och guld. Över axlarna hänger sammetsmantlar i rött och på huvudena sitter strutformade hattar.
Efter kommer en lång rad av tjänstefolk till fots.
Märta-Stina pustar ut. De är räddade från rövarna. Hennes varning har gått fram.
Damerna ser inte särskilt vänliga ut och den äldre snörper elakt på munnen medan den yngre blänger surt.
Dragen i dennes anlete är inte vackra, näsan är för stor, lika så munnen. Ja, till och med öronen är för stora och står ut.
Är hon Junkers blivande? Stackars han i så fall.

Intinutivt kände hon fara men traskar ändå kavat på för att inte visa sig rädd men det hjälper inte.
  -Vilken skön mö, väser den ena. Henne måste vi känna på.
Hånleende spärrar de vägen genom att korsa sina lansar då försöker komma förbi.
Hon hålls fast och blir klämd på brösten för en sådan enkel flicka är ett villebråd enligt deras inställning till sina medmänniskor men Märta-Stina är en stolt flicka som inte tar emot ett sådant bemötande utan motstånd.
Trotset lyser i ögonen då hon spottar den tafsande knekten rakt i ansiktet.
  -Slyna, ropar han

Torget är den centrala handelsplatsen med de trätimrade bodarna som med nerfällbara luckor står uppradade runt om. Här kan man handla det som behövs för att överleva och har man inte pengar kan man istället byteshandla.
Märta-Stina går till dem som köpt av henne och förut och de flesta handlar även denna gång.
Nästa stopp är borgen.Där har hon sålt förut. Vägen dit är inte lång och hon stannar vid bron för att betrakta den ståtliga byggnaden på  holmen i vattnet som är en å med ören. Därav namnet Borgensöre.
Den har ett torn och murar som bildar en fyrkant. Vindbryggan vetter mot den fina Kungsträdgården där också slottets hantverkare har sina boningar.
Hon ryser då hon lägger märke till knekternas lansar som rör sig på murarnas skyttegångar, ja även tornet är skrämmande för där slänger man ner fångar och ibland får de en gräslig tortyr innan de dör.
Då hon vänder sitt huvud mot norr ser hon resten av gatan och en fortsättning på de små boningshusen i tät rad.
Allra längst bort ligger klostret. Sedan är det bara ängar.
Hon går åter mot borgen.Den andra bron leder till den södra muren. Den har just blivit påbyggd med en bostad för kungafamiljen
Vattnet omsluter tryggt fästningen och brusar starkt då hon passerar.
Vik Kungsgården hör hon överallt människors rop och skratt blandat med djurens läte där de vandrar mellan hantverkarnas hus.
Vindbryggan är nerfälld men porten spärras av två knektar som spanar in den vackra flickan då hon går dem tillmötes över bryggan.
De ser otäcka ut, tycker hon och hjälmarnas nässkydd förstärker den obehagliga känslan.

En varning är av nöden tvungen.
Hon klättrar upp på en hög sten och formar sina händer framför munnen.
Ljudet låter precis som ett äkta vargyl för den som inte är invigd och kan höras på mils avstånd.
  -Måtte han nu lyssna!
Hon väntar andäktigt på svaret och hoppas att hon räddat dem nu. Så där ja, nu kommer måsskrattet.  Thorulf har uppfattat varningen.
Nu är det dags att bege sig in till staden Borgensöre med viskorna.
Genomfartsleden slingrar sig sakta fram och leder till ett högt berg där utsikten är magnifik.
Hon kan se hela staden med fästningen i dess mitt och utanför finns bara ängar med betande boskap. Den är inte så stor. Innehåller endast två gator.
Färden fortsätter men utan att möta någon. Sjunga vågar hon inte längre då det var genant att bli upptäckt så bryskt. Att bli det av Gunstig Junker var ätter värre.
Hon är framme och vandrar gatan fram mellan de små trätimrade stugorna som ligger tätt tillsammans. På gårdarna bakom finns djurhus och förråd men ibland bor faktiskt boskapen tillsammans med familjerna.
Plötsligt blir Märta-Stina väckt ur sina tankar då en dusch avfallsvatten kommer farande från ett av husen. Man gör så, slänger ut all slask direkt på kullerstenen och alla är vana vid det. Bara att hoppa undan.
Hon ser ett myllrande folkliv, bönder klädda i smala åtsittande damasker och snabelskor kommer med tjur och vagn till det stora torget för att sälja säd, mjölk, ägg och annat.
Kvinnor klädda som henne själv springer med vattenspannar till den gemensamma källan vid pumpkällstorget.
Strax före den stora kyrkan möter hon munkarna på tiggarstråt. De samlar in pengar till sin verksamhet. Hon vet att de gör mycket nytta i klostret. Hos dem finns både sjuk och fattighus. Allmänt kallade helgeandshus.
Det är lustigt med dem för de gömmer sig i kåporna och vill inte visa sina ansikten.

De andra ynglingarna i sällskapet som också bar vapentunikor började bli otåliga.
  -Gunstig Junker. Sluta med det där! Det är ju bara en enkel trälflicka och vi har bråttom om vi ska hinna till följet före rövarna. Tänk på att det är din blivande brud fast du aldrig har sett henne.Hon är visst inte så vacker men nu har du sett dig mätt på den här.Kom nu!
De skrattade rått och flinade hånfullt.
  -Vem är du, sa han igen. Bry dig inte om dessa vulgära bestar.
  -Jag heter Märta-Stina Halvarsdotter svarar hon stolt och sträcker upp sig, de kan få sitta där och flina om de vill men hon tänker minsann inte ta emot det.
Gunstigs blå ögon söker hennes då han frågar:
  -Bor du här?
Nu blir de riktigt otåliga.
  -Det vet väl alla att det är dottern till trolltanten i hyddan längre bort men så kom nu då!
Han tar hennes hand i sin och kysser den.
  -Av alla sköna möer är du den vackraste.
Sedan stiger han åter upp i sadeln.
  -Farväl, vi ses!
De ger sig av i en ilsken galopp och kvar står tösen som likt ett träd står fastväxt bland de andra i skogen och känslorna svallar. Nog är han gunstig allt.
Plötsligt slår det henne.
  -Vänta nu, vad sa de egentligen? Skulle de möta följet före rövarna? Då ligger hövdingen Alrik och de andra illa till. De skulle ju gillra en fälla för rikemansföljet som var på ingång och de har ju inte en aning om att det är Gunstigs blivande brud de tänker röva.
Riddarna ger inte efter en tum för rövare och banditer. Hon måste varna.

En ny skröna hittar hon på alldeles själv under vandringens gång.
  -Riddaren kom till Sara så kär
men hon var inte där
Döden tog´na så hårt
ack vad det var svårt.
Hon kan ju som sagt inte sjunga särskilt bra men här i skogen kan ju ingen höra på så hon tar i ordentligt medan hon tänker ut allt hemskt som kan hända i visan.
Det ekar så skönt där hon går i sin enkla fotsida grå särk med det vita överdragsklädet och tofflor av getskinn som mor tillverkat. Borstarna bär hon i en virkad kont på ryggen.
Själv tycker hon att sången låter bra då en kråka protesterar olycksbådande. det ljudet stör henne för aldrig har hon gillat kråkors oljud. De bådade aldrig till något gott.
  -Var tyst med dig din olycka! Hör du inte att jag sjunger?
Genomfartsleden ligger alldeles intill, närmare bestämt runt nästa krök och plötsligt spärras hennes väg av hästar. Närmare bestämt ett tio-tal med fint klädda ynglingar på sina ryggar. Allra främst satt en stolt och ljusblond riddare på sin vita hingst med den stolta vapenörnen över bröstet som tillhör Borgensöre.
  -Och vem är du min sköna mö som sjunger så falskt att kråkorna kraxar?
Hon neg och stirrade blygt ner på marken. Fy, så pinsamt att bli ertappad med sin usla sångbegåvning.
Riddaren heter Albin men kallas av alla för Gunstig Junker, vilket hon vet om. De andra tillhör hans följe och är med i allt han gör. Albin är bara 17 år men befinner sig ständigt på äventyr och är känd för att vara modig och redan en kvinnokarl.
Han är son till kungens andra bror, biskopen som inte bryr sig om makt och politik. Därför har Albin en särställning i borgen.
Han hoppar ner från sin springare.
  -Se på mig sköna fröken. Vem är du?

Att gå till Borgensöre tycker Märta-Stina är roligt.
Hon brukar få göra det då mors borstar ska säljas. De har fått sina kunder som alltid behöver nya med jämna mellanrum.
Staden är liten och innehåller endast två gator, en kyrka, borgen mitt i ån som mera liknar en fästning och ett kloster.
Mor har nu en hel kont klar som ska säljas i bodarna på stora torget och i borgens kök.
Genomfartsleden ligeger inte långt ifrån deras hem men trafikeras aldrig på natten då det är kolsvart och lo.,varg, björn och rövare lurar bakom varje buske.
Rövarna är inte hon rädd för. De finns i sitt rövarhål alldeles intill och de är deras vänner.
Helga tycker att folk kan gott tro på riskerna för då håller löskefolk och elaka knektar sig borta.
Märta-Stina är inte rädd för troll varken i mörker eller ljus men det är morgon då hon beger sig genom skogen in till staden.
Thor-Ulf, rövarhövdingens son och hon har lekt sedan de var små och på senare tid har de utforskat skogen och kan den utantill.
Nu är hon på väg och då hon är det vill hon gärna sjunga även om det inte låter så bra så är det kul med gamla skillingtryck.

Tösen lägger sig utmattad och slocknar genast vilket mor tycker är skönt. Hon behöver vila sina värkande lemmar.
Samtidigt knarrar det i den sneda dörren. Det är en upprörd pappa Halvar som kommer hem i den slitna tunikan och ser på sin maka med uppspärrade oroliga ögon.
  -Usch, vilken dag! De har beskyllt mig för att konspirera mot kungen.
Helga stannar upp stel av fasa och med träsleven i handen ser hon förskräckt på sin man.
  -Jämmer och elände, vad är det du säger?
Hon vet vad en sådan beskyllning innebär för en fattig före detta träl och blir rädd. Så rädd att blodet isar sig
  -Jag råkade höra ett samtal i ladugården och blev upptäckt.
  -Vad hörde du?'
  -Bonden och en knekt från borgen talade om att göra uppror mot kungen.
De vill döda honom och hans vackra drottning. Bönderna är arga för att trälarna inte längre är livegna och för att de får betala skatt medan de ofrälse slipper.
Risken är stor för mig nu Helga. De kommer att klandra mig för att bli av med mig så att jag inte skvallrar.

Borgensöre
Det är augusti och Märta-Stina är på väg hem från Lunda efter en lång arbetsdag. Det är skördetid och hon har bundit den sedan tidig morgon.
Det börjar bli skumt och skymningen faller sakta över tall och gran då hon går på den upptrampade stigen som leder till mor.
Far arbetar fortfarande.
Vargen hörs yla nära intill den vackra tonårsflickan med det axellånga håret men hon är inte rädd, Mor har lärt henne att respektera allt evande väsen.
  -Om du bara gör det och handlar där efter så vill de dig inget ont. Det är bara om ett djur känner sig hotat som det angriper. Människan där emot är svår tt lit på. Den ska man akta sig för.
Det har hunnit bli mörkt då hon når hyddan med tak av torv och därinne står mor och rör i järngrytan över den öppna elden.
  -Hej Gumman! Är far med dig?
  -Nej, han kommer senare.
Helga ser kärleksfullt på sitt barn medan hon häller upp gröten i träskålen.
Så vacker hon blivit och 15 år redan. De djupblå ögonen som charmar alla ser trötta ut.
  -Jag är så trött att jag nog inte orkar äta.
  -Lägg dig du på fällen och sov. I morgon ska du gå till Borgensöre och sälja mina borstar. Här drick lite mjölk. Jag fick den då jag botade en med migrän idag.

Inledning
Det här är en berättelse om en söt, blond tonårig tjej som lever på 1300-talet.
Hon heter Märta-Stina Halvarsdotter och hennes föräldrar är nyss frigivna trälar men familjen arbetar ännu hos sin forne ägare mot lite mat.
Modern är ochså en känd helbrädgagörare och kallas för Ört-Helga. Hon är bra på att bota sjukdomar med örter hon finner i naturen. Ibland med dekokter från den djupa järngrytan som hänger över den öppna spisen i deras lilla hydda. Annars torkarho n dem knutna i små buketter.
Gården de arbetar på heter Lunda. Den är stor och har en girig och elak storbonde som egentligen inte alls vill släppa sina trälar fria men kung Magnus har så bestämt.
Det är inte alla som vågar lämna bonden. De flesta stannar kvar som förut.
Landets majestät är folklig och i full gång med att starta gemensamma rikslagar för hela riket.
Han har dock stora problem att lösa för den egentliga monarken är hans bror som leker playboy och inte bryr sig det minsta men nu hotas han med att bli fråntagen sin krona om inte det syndiga levernet tar slut.
Därför begav han sig till Rom för avbön och har nyss kommit hem.
Kung Magnus och hanss vackra maka Blanka tänker inte låta honom komma fram.
Brödrafejd alltså.
I detta befinner sig vår lilla familj och vi ska nu få följa dem i medeltidens samhälle.
Hur ska det gå för tösen bland riddare, munkar, elaka bönder, pest, kärleken med mera.
Vi börjar historien i morgon.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

05.02 | 22:04

Ja, har vari med om liknande beteende... hade skr ivi att ja hade för mycket pengar med mig... fick diskutera en hel del.... De är inte så kul att möta..

...
05.10 | 10:20

Min bästa vän i hela mitt liv är en lesbisk, när vi var sjutton, hade vi ett hemligt relationer som strikt emotionellt.
Efter mycket nonsens och 3 år av att inte prata med varandra. Jag är gift (till en man) och hon har fortfarande samma känslor för mig s

...
04.06 | 06:39

🌹sänder så många kryapådigkramar som går att finna🌹

...
10.09 | 19:49

Så kul att få följa er på er resa in the big🍏
Kram på er

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS