Fem generationer Molinder i s. Ladugårdsskogen.

Midsommarnatten var ljum och fylld av mystik. Greta, piga på Lundagård var äntligen fri från arbetet med husfolkets firande. Så även hennes arbetskamrater som nu ägde dansen på logen för sig själva. Det intresserade inte Greta då hennes stora kärlek Gustav var bortlovad till en flicka i granngården.

I hjärtesorg och längtan vandrade hon ut i den ljusa natten längs skogsstigen till ett övergivet Brunnshål. Het av önskan gick hon blundande motsols runt det sju varv för att få se sin tillkommande även om förhoppningen var att få se Gustav.

Hon satte sig på en sten och öppnade sina ögon. Ingen var där inte ens en synvilla. Hon reste sig besviket för att sakta vandra hem ensam till sin kammare då en skepnad närmade sig och blev till en viril, vacker och stark man vid namn Gustav.

- Är du på riktigt viskade Greta.

Det var han!

 

Allt fler väljer nu Lundagårdsvägen för motion o rekreation

Här kommer ridhästar, cyklister, cross Cyklister som far förbi mot skogen, vandrare, rullskidåkare,joggare, och de som promenerar. Alla åldrar från barnfamiljer till vandrande pensionärsgrupper som med ryggsäckar vandrar förbi oss ner mot skogen och Café Skogen. Kanske för att spela minigolf.

Jag är så glad över detta och öfnskar att det kunde bli ett naturreservat även på denna sida av Glomman.Man kunde anlägga en park på våra gärden som ansluter till den tänkta mitt emot vattentornet. Det skulle bli ett vackert grönområde som sträcker sig ända till Café Skogen.En park med utegym och asfalterad bana för gång och motion.

Bättre än bostäder eller vad säger ni, KOMMENTERA GÄRNA.

 

Glomman i Adolfsberg går från Brickebacken och genom hela området. Namnet kommer från uttrycket " att stå och glomma" vilket betyder att stå och titta vilket man i början på 1900 talet kunde göra och se hela staden.

Mer om hennes majestät Christina

Bilden visar Drottningens minnessten. Den ska stå bredvid djurkyrkogården längs mosåsvägen.

Det sägs att hon stod där då hon pekade ut sjättedelstomterna i Adolfsberg och södra Ladugårdsskogen. Å andra sidan så ägde hon ett jakttorn vid gården Ingenting och vissa menar att det var där detta skedde. Kanske var det på båda. Det kan man tro eftersom området var stort att dela in i ettt svep.

Därefter fastställde hon Örebros stadsplan år 1656 som sträckte sig mellan fyra tullstugor i olika väderstreck.

Man förknippar hennes majestät väldigt med södra Ladugårdsskogen.

Det sägs att Drottning Kristina jagade björn i Adolfsberg på 1600 talet. Platsen var Glada Berget vid Sommaro. Hon ägde en jaktstuga/jakttorn vid platsen Ingenting.

Den kvinnliga monarken, dotter till Gustav II Adolf tillbringade mycket tid i Örebro och var extra fäst vid Adolfsberg och instiftade sjättedelstomter för att borgarna i staden skulle få komma ut till landet. Stenmurarna står ännu kvar.

Ca 150 år senare var det möjligt för vanliga människor att bo på dessa marker och Olof Molinder från Kristinehamn fann sin. Mer om det längre ner på denna sida.

Gatunamnen efter personer med mera i Adolfsberg Örebro

Vilka var de? Jag fann till min lycka denna tidning i mina gömmor. EN FANTASTISK femteklass i Adolfsbergskolan forskade för många år sedan. Det resulterade i en tidning som de sålde till oss boende för den fantastiska summan av tio kronor. Sanningshalten måste vara stor då de haft en sporrande och övervakande lärare. TACK! 

Tidigare har jag berättat om Lundagårdsvägen men nu vill jag dela med mig av de här duktiga eleverna. Materialet är stort så vi tar det lite i taget.

Magister Nilssons väg

Nils-Erik Nilsson bodde vid Stentorp i en villa kallad Örtenlund. Han var lärare 1896 Och undervisade på övervåningen i villan. Tillsammans med en vän gav han ut en tidning  vid namnet Annonsblad för ladugårdskogen. Den hade 100 prenumeranter och kostade 50 öre för ett kvartal.

Han kom i från Blekinge och anställdes som folkskollärare i Adolfsbers skola. Innan flytten gick han från Blekinge. Han var luspank.

Detta skedde mellan 1907-1912. Nilsson gick bort år 1940.

NÄSTA AVSNITT: DROTTNING KRISTINA JAGADE BJÖRN PÅ GLADA BERGET. 

Lundagård

De sista som bodde här ar Einar och Ingeborg Andersson. De lämnade huset på 70 talet och kommunen rev det.

En av deras söner vid namn Karl gifte sig med Runos dotter Mona.

Nu är både Lundagårdsvägen 8 och 10 sålda till kommunen pga bostadsplanering och hot om tvångsinlösen och rivning. De stod tomma i två år men är tillfälligt uthyrda och min dröm är att de får bo kvar och att Lundagårdsvägen även i fortsättningen får vara ett stråk för rekreation och motion samt ha närheten till skogen.

 

Lundagårdsvägen 7

Byggdes av Runo och May-Britt Molinder 1958 och de levde där till hans bortgång 1988.

Min man Åke och jag tog över och bor där ännu. 
Därmed är sagan slut

Fyra Molinder familjer har varit bosatta här

Runo och May-Britt Molinder köpte Fagerbjörka där deras tre barn växte upp.Det såg inte ut som det gör idag. Det var omodernt men ägde en stor trivsel även om livet var slitigt. Ibland kom drickabilen för att sälja svagdricka i stora kaggar.

Det blev världskrig och Runo inkallades och hamnade i Sysslebäck för att vakta gränsen mot Norge Medan livet gick vidare för May-Britt och barnen. Tvätten kokade hon ren i en stor gryta i uthuset.

Längs Glomman nära den gamla skolan bodde Smed-Hjalmar. Han arbetade med järnvägsbron i Adolfsberg 1920. Den som sedermera kom att heta "kill i magen backen".

Kommunen hotade redan med nyproduktion. De tänkte sig att ta tillbaka sjättedelsmarken som skänkts av Drottning Kristina och som skulle gälla till 1951. Det senare skedde men det blev ingen nyproduktion.
1958 flyttade familjen i sin nybyggda villa på Lundagårdsvägen 7.

Dottern med man och familj tog över Fagerbjörka och byggde om den till nuvarande utseende.

 

Skogsberg Reträttvägen

Så blev Skogsberg på Reträttvägen intill nuvarande golfbanan åter aktuell. Ytterliga en son till Per Anton Molinder i Persberg bosätter sig i närområdet.

Robert Molinder köpte Skogsberg på auktion och bosatte sig där med sin fru Elvira och fick fyra barn. Han var åkare och körde med häst och vagn med leveranser i staden. De ägde en häst, en gris, några kor och höns. Dessvärre så gick Robert bort men sonen Runo Molinder tog över åkeriet.

Han har berättat att han efter ett pass på väg hem efter reträtten kände doften av moderns stekta sill som han längtat efter.De ägde en bulldog som såg på klockan då det var dags att hämta dottern i familjen i skolan.

På denna tid fanns en brevbärare vid namn alias Kalle Post. Det riktiga namnet var Karl Gustafsson.Han var född i Dalkarlsberg men mellan 1908-1945 cyklade han runt med posten i området. Punktlig i varje väder men vid regn kom han med häst och vagn. Han har en gata döpt efter sig.

Livet var ett slit för de tre bröderna. Dagen började med fordring och mjölkning i ladugård och stall och fortsatte med arbete. 
Fritid var det inte mycket med men en och annan dans blev det på dansbanan INGENTING I Nuvarande Rosängen.

Runo träffade sin May-Britt och blev kär. Så till den milda grad att han på sin enda lediga lördag cyklade till Brevens Bruk där hon befann sig med sin familj hos släktingar. Dessvärre var hon på dans så det var bara att vända hemåt igen.

De gifte sig ändå som de så ofta skämtade om. May-Britt och hennes bästa väninna Astrid äktade varsin bror Molinder.

May-Britt arbetade på skofabriken Persson och compani till det första barnet kom.

Ville de roa sig så fanns Whisperings orkester inne i stan eller så fikade man på stora holmen Eller så kunde man bada i kallbadhuset vid Svartån.

De bosatte sig i Gärdesnäs vid Reträttvägen. Det var nu beredskapstider och May-Britts far gick vakt på Gustavsviks Flygplats sent på kvällarna och Frös men om lampan lös i dotterns fönster kunde han smyga sig in och få en värmande sup.

Genom svett och hårt arbete lyckades paret köpa Fagerbjörka efter Runos fastrar.

Nästa avsnitt handlar om denna familjs liv i Fagerbjörka Lundagårdsvägen 9.

 

 

 

 

Fagerbjörka

Lundagårdsvägen 9. Per Antons bror målarmästare Carl August bodde här i det nu ombyggda huset. Han flyttade in till staden där han var en betydande person som ledamot i flera nämnder.

Två systrar lämnade Persberg och övertog huset. De livnärde sig på att hjälpa folk i hushållet och de ägde några höns.De blev aldrig gifta. Efter en annan systers död tog de hand om dottern Anna som växte upp där.

Anna gifte sig med grannpojken Ville som bodde på Lundagårdsvägen 10. De byggde den villan som   står där nu på hans föräldrars tomt.

Nästa avsnitt kommer vi åter till Skogsberg där Robert Molinder satte bo med sin Elvira.

 

Slakteri och dödsolycka

Viktor Molinder var ogift men bodde tillsammans med sin syster Anna Sofia som var hans hushållerska. Adressen var Lundagårdsvägen 12. Numera rivet men fungerade ända in i nutid som sommarstuga.

Viktor var den första i området som slaktade hästar vilket inte var så populärt men det gick bra att sälja köttet på marknaden i staden. Slaktboden byggdes upp hos pappa Per Anton och finns ännu kvar.Efter faderns bortgång tog han över Persberg med sina systrar.

1912 var han med Anna Sofia på väg hem från marknaden via Reträttvägen och då de var på Svartåbanans järnvägsövergång kom tåget. Viktors skalle krossades och han dog direkt, systern avled på sjukhuset. Hästen sprang hem till Persberg.

I korsningen Reträttvägen,Glomman bodde Kvast-Johanna eller Johanna Karlsson som var hennes riktiga namn. Hon blev änka tidigt och försörjde sig och sina många barn genom att tillverka kvastar och sälja i staden. Den stugan finns inte längre.

Persberg Lundagårdsvägen 23

Axels bror Per Anton Molinder född 1831 ägde titeln arbetskarl och lägenhetsinnehavare. Han och hustrun Anna bosatte sig i det dåvarande Chatrinelund år 1871.

Adressen var Lundagårdsvägen 23 och han döpte om det till Persberg.huset finns ännu kvar.

Livet bestod av arbete på gårdarna, självhushåll och djurboskap. Deras ladugård stall och uthus finns ännu kvar. Anna födde åtta barn som fick gå i skolan som jag tror låg intill Glomman precis som i dag. Glomman kom till år 1860 och man tror att den döptes efter en ovanligt lång man. En glåmme. År 1890 förekom cykeltävling upp till Adolfsberg. Den stora cykeln med stort framhjul som av många dömdes ut som farlig på vägarna och regler uppstod  om uppförande under trampandet. CYKLA EJ SNABBARE ÄN EN MAN KAN GÅ I RASK TAKT OCH SKRÄM INTE HÄSTARNA.

Namn man känner till under denna tid i övre Adolfsberg är Julius Blomberg som har en gata efter sig. Han ägde en villa och han var slöjdlärare.

Även Elof Ljunggren  som var ledamot i stadsfullmäktige och riksdagsman. Till yrket var han chefredaktör för Närkes Tidning. Han har en väg efter sig.

Livet var slitigt även för Per men han lyckades bra och arrenderade även Fagerbjörka dit flera av hans barn bodde under årens gång.

Nästa avsnitt kommer att handla om Viktor Leander Molinder, en av Pers söner som blev traktens första hästslaktare.

 

Axel Molinder

Son till Olof bosatte sig med sin hustru Clara Gustavsdotter i Skogsberg, belägen vid Reträttvägen mitt emot nuvarande golfbanan. Även hans titel var lägenhetsinnehavare och arbetare. Dessvärre gick han bort 1875 och Clara blev ensam med sex barn och de kunde inte bli kvar utan flyttade till en gård fattighetsvårdens regi. 
Det gick ändå bra för dottern Augusta Matilda som i Lillkyrka födde en son vid namn Anton Hilmer. Han växte upp till en plats som ordförande i Lindesbergs fullmäktige och fick en gata uppkallad efter sig.

Flera generationer kom att bo i Skogsberg så småningom. Men först Axels bror som satte bo på Lundagårdsvägen 23. Mer om honom och hans värld i nästa avsnitt.

Som sagt så erbjöds arbete för den som kunde hjälpa till med antingen djuren eller skörden. Det behövdes ofta på gårdarna och Hälsobrunnen. Dit for de fina människorna för att dricka vatten och bo på hotell. Dessutom fanns där en egen tågstation.

Lundagård som byggdes år 1700 troligen över ett äldre hus från medeltiden är nu riven.

Folklivet i örebro under denna tid var mest för de besuttna och antalet invånare var ca 3000. År 1812 var det riksdag och folk anlände i stora skaror genom tullarna I så stort antal som 2000.

Hindersmarknaden var redan då en välbesökt plats där man kunde sälja sina ägg.

Ett annat "folknöje" var galgbacken i den nuvarande djurkyrkogården. Bödeln hade sin tjänstebostad vid Glomman. Det sista offret var mördaren Gustaf Gustafsson Gadd som knivskurit en dam allmänt kallad Myggan till döds. Han halshöggs av skarprättare Ferm.

I folkmun lät det som att "Gadden stack Myggan". Hela föreställningen kostade  staden

63 riksdaler varav fem gick till Ferm för uppförande av stupstock och slipning av bila. Man kan ju undra om Olof var där.

Annars bestod livet mest av arbete och att hanka sig fram. Även hos de finare borgarna som byggt fina sommarstugor kunde man få arbete. Ett av dem var Sommaro. 

Litet bo de sätta vill

Tillsammans med sin hustru Christina lämnade han Kristinehamn som inte kunde erbjuda arbete om man inte fick tjänst i den öppna Persgruvan vilket gav mycket slit och lite betalt.

De kom till Örebro med sin häst och vagn packad med det lilla de ägde. De fick arrendera en sjättedelsmark en bit in i skogen längs Bergavägen där de byggde sin lilla stuga och döpte sin boplats till Olofsberg. Ruinen av stugan finns ännu kvar och en gata har döpts efter den. Nämligen Olofsbergsvägen.

Han var nu lägenhetsinnehavare och arbetare och de skulle så småningom ha råd att skaffa en gris och några höns. Arbete fanns för en diversearbetare på gårdarna i området. På andra sidan Bergavägen låg enligt sägen N-ordets gård. Ägaren skulle ha hetat så vilket har bestridits av vissa som tror sig veta. Lundagård var av stor modell och behövde ofta hjälp, även hälsobrunnen där de rika drack vatten. På marknaden inne i staden kunde de sälja sina ägg och Hindersmässan var den största och hade funnits sedan urminnes tider.

Även Christina bidrog med mjölkning och annat till barnen tog hennes uppmärksamhet. De blev åtta stycken så småningom. Skolgången startade inte förrän 1849 men kanske den yngsta som kom till världen 1843 fick lära sig läsa. 

Det hände sig under 1600 talet

Att Drottning Kristina som ofta var i Örebro för att jaga i det som då var Kronoparker ansåg att stadens borgare behövde komma ut på landet. Därför lånade hon ut tomter att bygga sommarstugor på. Hon markerade att det bara var ett lån.

Senare upptäckte stadens ledning att detta var orättvist och man delade då upp markerna i sjättedelstomter som alla fick låna om de själva stod för sitt boende och titulerades lägenhetsinnehavare. Avtalet gällde till år 1901 och kunde förlängas till 1951.

Detta är anledningen till alla stenmurar vi kan betrakta i Ladugårdsskogen och man kan tänka sig slitet det innebar att bygga dem kring sitt boende. Där fanns plats för odling och en ko eller en gris samt några höns. 
Hit anlände Olof Molinder med sin familj. Han var född 1780. De kom från Kristinehamn.

 

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

25.05 | 20:44

Många konspirationsteorier om vaccinet. Där finns det många foliehattar. Att dom sprutar in ett chip så staten vet vart du är. Ja herregud

...
28.07 | 16:13

Hjärstablarren kommer jag mycket väl ihåg. Han hade jobb som springschas och åkte runt med varor på en trehjulig flakcykel.

...
27.02 | 13:49

Tillsammans med sin mor Åse gick Sjunne Ferger senare i bräschen för grundandet av jazzklubben Power House... Så skall det nog stå i stället.

...
15.12 | 14:50

Susade runt i cyberrymden och råkade landa här.
I bland har man tur!!!! Ytterligare en medlem bland favoriterna...

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS