Ruth

Det kom en liten pojke

Så blev det och så skulle det förbli. Livet var för kort för att slösa bort på Pelikaner så vardagen i kondiset Carusan fortsatte som vanligt med eller utan raggarna som hade blivit sympatiska och insåg att man inte ska "svina" utan bara vara allmänt ironiska i lönndom. De hade genom min försorg och stora utstående ögon blivit riktigt trevliga och ansåg att jag behövde en karl i mitt liv samtidigt som de beklagade att jag var så gammal. Jag var 40 men såg ut som 60 bast sa de.

Det var så sant att jag inte hade någon sådan i mitt liv, inte heller ett barn men ibland kan livet ta vilda svängar.

En sen kväll innan stängning kom en liten knatte in genom dörren, klädd i smutsiga jeans och en keps på huvudet. Då han lyfte sitt ljusa huvud och såg på mig så syntes hans tårar rulla nedför kinderna. Det var sent och mörkt ute. Han hade ingen jacka utan frös så han huttrade.

Hans namn var Johan och han var sju år men ville inte gå hem. De drack sådant där som de blev arga av, sa han.

Dagny menade att han skulle gå hem och att han säkert hade rymt. Dumheter, inte kunde jag svika ett barn. Det var inget konstigt alls. Samtalet till hans föräldrar visade mig att han talade sanning. Jag sa till honom att vi skulle gå och köpa en sådan där pissa och prata om saken.

Det hette visst inte så för då vi kom till beställningsdisken så hänvisade de mig till toan.

Fortsättning följer

 

Tjosan i vertikalen

Ja, skam den som ger sig. Efter att jag med tunga fötter åkt två varv i liften då de glömde att släppa av mig så stannade allt upp på toppen och mina ivrigt väntande kamrater hjälpte mig av.

Av någon anledning bad de mig att ta det lugnt och följa dem efter en lektion om teknik och dalskidans förträfflighet. Sagt och gjort! Bara att ta sikte på han med röd luva. Inget konstigt alls! 

Det gick riktigt bra att använda hela backens bredd i sakta mak med flaxande armar ända tills det blev ett herrans liv bakom mig och någon ropade till sitt gäng att se upp för det fanns en pelikan i backen.

Det var ju konstigt! Fanns det verkligen sådana där? Inte kunde jag se någon men det kunde mina skidor som plötsligt fick en faslig energi utan kontroll for ner i störtlopp med mig på. Luvan undrade var jag tog vägen medan den våldsamma färden slutade med armarna om en karl. Det var Jerry Williams som undrade varför jag hade så bråttom.

Det hade jag ju inte! Ville ju bara visa folket hur man inte ska fara omkring i backen. Någon måste ju ta på sig ansvaret att skydda folk från dumheter. Inte konstigt alls!

Ovan oss surrade ett plan med ett meddelande "Dalskidan före älskling".

Åter hade jag gjort en insats för mänskligheten men i fortsättningen skulle jag göra det på marken.

 

 

Nåväl, nog kunde jag vara med som moraliskt stöd. Dessutom såbehövde jag semester under några dagar inklusive en helg. Inget konstigt alls då Dagny skötte ruljansen i vårt café.

De var ju både burdusa och vilda och kunde lätt hamna i tråkigheter med Svensson i backen. Var det orättvisa påhopp så skulle jag finnas där som stöd. Jag hade inte stått på ett par skidor förutom då min skolklass hade längdåkning i spåret Intill. Det hade gått bra då jag fick ta mig fram ensam men de ropade hela tiden "UR SPÅR". Därför missade jag då spåret krökte sig och for istället rakt fram till närmaste gran. Inte kunde jag hjälpa att de hade så himlens bråttom.

Jag for i egen bil. På det sättet kunde jag hålla koll på deras stjärtmånar genom att tuta varnande på dem. Inte kunde jag ana att våra medtrafikanter lämnad oss fri lejd då de antog att något allvarligt hänt.

Väl framme vid hotellet samlades vi i baren och de kallade mig fegis om jag inte hyrde utrustning och for med upp i Backen. Det kunde ingen någonsin kalla mig för. Därför skulle jag visa dom Så nästa dag stegade jag iväg för att hyra mig en utrustning Men hujeda mig då jag såg backen.

Äsch, dumheter! Jag ska visa att jag minsann inte är en fegis.

Livet är en strid, sa jag och kunde suckande njuta av att få fortsätta vår verksamhet. De kallade mig för raggarmorsan. Inte konstigt alls då jag fostrade i moralens tecken.

Dumheter, sa jag och ingav respekt. Så klart lärde de sig artighet mot våra kunder Med min hjälp och tillrättavisande. De blev så vänliga så att de erbjöd tanterna en svinartur i baksätet med bara bröst så de måste ha det varmt i sina bilar fast det var vinter.

En dag ville de ha med mig till skidbacken där Jerry Williams skulle uppträda. Vet inte om det var utförsåkning eller artisten som drog.Jag tänkte att visst kunde det vara ok men skidor. Dumheter, aldrig i livet. Roligare kunde man ha än brutna ben Men nog kunde jag sjunga med i en trudelutt.

Gråsossar och moraltanter

Nej nu var måttet rågat! Full av harm skrek jag "vet hut och ut både kärring och ungar".

Nån djäkla ordning skulle det väl ändå vara i ett konditori.Inte konstigt alls.Nåväl, jag förlät den bilburna ungdomen om de lovade att visa upp sina fördelar istället för bakdelar i fortsättningen Vilket de dyrt och heligt lovade.

Sedan var det dags för kommunen att få lite verklighet. Mannen jag träffade hette Ragnar Svensson. Då jag kom in på hans kontor satt han och sov och hoppade högt då jag slängde min tungt laddade handväska på bordet med en smäll. "Hörröde Ragge klockan är obetald övertid och det är dags att vakna". Den lögnen fick honom att bli klarvaken och han undrade vem jag var och vad jag gjorde där då han slutat för dagen.

" Sitt, sa jag och snopen satte han sig som en lydig hund. Nå, ska du lyssna eller ska jag snyta mig i slipsen?". Nån djäkla ordning måste det väl ändå vara hos en gråsosse.

Ärendet tog lång tid att förklara och då jag avslutade med att sjunga "Tutti Frutti" fick han nog och med en stämpel för varje öra lovade han vad som helst.

Utredningen lades ner och vi behöll fiket.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

08.08 | 15:28

Tack Lars för upplysningen om Hjärstablarren som var mäkta omtalad i Örebro på sin tid. Ett så kallat original.

...
07.08 | 18:39

Min fru som är uppväxt i Örebro, Hertig Karls Allé, kommer väl ihåg
Hjärstablarren. Han frågade alla "gillar du raggmunk?"

...
25.05 | 20:44

Många konspirationsteorier om vaccinet. Där finns det många foliehattar. Att dom sprutar in ett chip så staten vet vart du är. Ja herregud

...
28.07 | 16:13

Hjärstablarren kommer jag mycket väl ihåg. Han hade jobb som springschas och åkte runt med varor på en trehjulig flakcykel.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS