Guntan berättar om Maja som har en dröm

Kökspigan Maja drömmer

Solen gassar och svetten lackar alla arbetares pannor där de rusar omkring på borggården i Örebro Fästning. Året är 1350 och det ska bli riksmöte i rikssalen.

Den blonda finlemmade kökspigan Maja stannar till vid brunnen i sin slitna särk med förkläde för att svalka sig en stund till ljudet av gnäggande hästar,skällande hundar blandat med klampet från alla tjänares fötter.

Vår piga är på väg till källaren i tornet för att hämta ved på order av den bastanta och stränga kokerskan och trots hettan så är det skönt att komma ut ur kökets mörker där hon annars befinner sig den större delen av dygnet.

Hennes föräldrar har gått bort i Digerdöden men morbror Eskil har tagit henne under sina vingar. Han är hantverkare i borgen och bor bland övrig personal med samma rang i slottsparken som är full av små gårdar belägna längs ån.

Som vanligt kommer drömmen åter då hon lyfter blicken mot de tjocka murarna. Den södra är nyss påbyggd med en våning för drottningen önskade sig en jungfrukammare.

Det är dit hennes längtande blå ögon söker sig. Det är där hon vill arbeta men en kökspiga ligger allra längst ner på rangskalan och hon ska vara lycklig att hon får vara där hon är, säger morbror. Var skulle hon annars vara?

Plötsligt hörs ljudet av klapprande hovar och vindbryggan fylls av ett ståtligt sällskap med flera riddare i spetsen, klädda i konungens vapen över sina rustningar.

Efter följer de påkostade vagnarna som knarrande rullar in över kullerstenarna på borggården.

All verksamhet upphör vid det celebra besöket och en stallpojke rusar ivrigt fram till den första vagnen för att hjälpa till.

  -De är här nu, ropar han hänförd. De är här nu! Vår kung och drottning är tillbaka.

Maja står som förstenad och insuper synen för att aldrig glömma den. Drottning Blanche är den vackraste kvinna hon någinsin sett. Det långa vackra blonda håret böljar sig ner över axlarna på den gröna blanka klänningen. Ja, hela varelsen lyser men kanske allra mest de blå, glittrande ögonen.

Bredvid sitter hans majestät kung Magnus som nästan drunknar i hennes skönhet.

Maja vet att han nyligen infört trälförbud och att han nu vill skapa gemensamma lagar för hela riket. Kanske är det därför han är här?

I nästa vagn sitter en barsk dam, klädd i en svart tunika över den vita särken. Hon håller om de små prinsarna Erik och Håkan som är med på resan.

Morbror har berättat om damen så hon vet att namnet är Birgitta Birgersdotter och hon är hovets husfru. Djup religiös ska hon vara och och har haft syner om Gud Fader själv. Sträng men rättvis är hennes epitet.

Kökspigan är inte kapabel att röra sig betagen som hon är av det eleganta följet som kliver ur de kungliga vagnarna med riddarnas hjälp.De skrider sedan fram till den stora tunga ekdörren för att äntligen komma in i det svala stenhuset för att få förfriskningar.

Kvar står Maja och drömmer. Tänk att få arbeta hos drottningen och dela hennes vardag även om det bara var som piga. Gud så vacker hon är!

Lugnet återställs. Maja samlar sig för att göra det hon är ålagd. Kokerskan måste vara riktigt arg nu som fått vänta så länge.

Hon vänder sig om , tar sikte på källaren och ger sig iväg på springande fötter men stöter emot något hårt.Aj, det gör ont i pannan!

Motståndet visar sig vara en rustning och då hon lyfter huvudet möts hon av ett par bruna ögon, djupa som brunnar. De tillhör en ädel yngling med mörklockigt hår. Den stiligaste hon någonsin skådat och han ler charmigt och uppskattande tillbaka.

  -Hallå där sköna mö! Vem är du?

  -Maja, svarar hon förvånad över uppmärksamheten.

Hans kamrater är otåliga och trötta efter den långa resan till häst och har en stor önskan att få följa de övriga i sällskapet in.

  -Äh, kom nu Ulf! Visst är hon vacker men bara en piga. Du är ju bortlovad rikt.

  -Bry dig inte om dem, svarar den sköne. De är bara avundsjuka. Ses vi kanske åter? Adjö, sköna mö.

Så är han borta. Maja måste nypa sig i armen. Nej hon drömmer inte.Smärtan efter krocken är också ett bevis men den återför tösen till verkligheten.

Det får vara slut med drömmar för hennes del. Kokerskan väntar på sin ved och är säkert upprörd till vansinne.

Nu styr hon bestämt sina fötter till tornets källardörr även om euforin inte vill släppa sitt tag om känslorna som lever sitt eget liv innanför bröstet. De vill ta över och lämna förnuftet därhän. Orden klingar i huvudet om och om igen.

  -Ses vi kanske åter?

En förhoppning tillsammans med en jublande sång fyller den fattiga och obetydliga kökspigan då hon öppnar dörren för att beträda den smala stentrappan ner. Hon ska fylla famnen med klabbar men det svårt att utföra sina plikter då kroppen vill vara någon annanstans. Den vill vara i rikssalen där HAN finns tillsammans med det vackra folket.

Tankarna för henne dit där bilden av prakt och dignande dukade bord framträder starkt och verkligt innanför ögonlocken.

Omedvetet slår hon sig tankfull ned på huggkubben med armbågarna i sitt knä och hakan lutande i de slitna händerna.

Uppvaknandet blir hårt. Arga fötter hörs klampa då den arga kokerskan är på väg ner.

  -Var är du jänta? Måste ha veden genast! Herrskapet väntar på maten och de vill inte ha den kall. Vad gör du? Sitter du och drömmer?

  -Jag såg dem och de var så vackra och en riddare vill se mig igen.

  -Vet hut! Du är en piga och kommer aldrig att vara något annat. Inte menade han något med det. Begrip det! Var och en har sin plats här i världen och din är hos mig i köket.Kom nu!

Magin är som bortblåst. Kokerskan har ju rätt vilket Maja inser och reser sig snabbt för att hjälpa till med veden. De skyndar sig sedan tillbaka över den nu tomma borggården till den mörka jordhåla som kallas kök.

Elden har falnat i den stora spisen. Den pyr under grytan som hänger i sin svarta krok. Det är skumt men facklorna på väggen hjälper till då de ska orientera sig bland råttorna på jordgolvet.

Med en suck kommer elden snart igång igen och arbetet fortsätter då drottningens kammarjungfru kommer springande.

Den stora kokerskan muttrar surt under huvudbonaden då hon rör i grytan så stressad att rosettens knytband viftar under dubbelhakorna.

  -Ja, jag vet att de är hungriga men det är snart klart. Om det inte vore för min dagdrömmande slöa piga skulle det varit klart för längesedan.

  -Maja! Du ska komma med mig till rikssalen. De behöver hjälp med serveringen och en vacker ädling frågar efter dig. Maja..HAN VET DITT NAMN!

Kanske slog drömmen in? Det får vi gissa nu 2014 men tanken är spännande. Vad tror du?

 

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

05.02 | 22:04

Ja, har vari med om liknande beteende... hade skr ivi att ja hade för mycket pengar med mig... fick diskutera en hel del.... De är inte så kul att möta..

...
05.10 | 10:20

Min bästa vän i hela mitt liv är en lesbisk, när vi var sjutton, hade vi ett hemligt relationer som strikt emotionellt.
Efter mycket nonsens och 3 år av att inte prata med varandra. Jag är gift (till en man) och hon har fortfarande samma känslor för mig s

...
04.06 | 06:39

🌹sänder så många kryapådigkramar som går att finna🌹

...
10.09 | 19:49

Så kul att få följa er på er resa in the big🍏
Kram på er

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS